kirsten

Det är konstigt med oss människor. Vad vi blir beroende av saker snabbt. I fredags undrade min chef om jag hittat nåt boende i Stockholm och jag svarade att det har jag inte gjort ännu. Nehej sa han då och undrade lite snällt var vi letade nånstans, jo i Solna sa jag. Till saken hör att jobbet som jag ska på intervju på, på onsdag, ligger ute i Älvsjö, det innebär pendling för min del på ca 30 minuter. Inte så mycket kan tyckas. Här hemma i Örebro tar det mig cirka 5 minuter med cykel. Så det är ju en viss skillnad absolut. Men han tyckte att det lät helt otroligt! Oj, ja du säger nu att det känns okej men vänta ett halvår så får du se hur jobbigt det är. Hm, nej, jag tror inte alls att det är så, jag tror att jag kommer att tycka att det är jobbigt de första två månaderna kanske, sen har jag vant mig vid den restiden med. Tänk alla andra som pendlar både en och två timmar, men som ändå bor i Stockholm.

Till saken hör att han är en av de mest lata människor jag vet. Han och hans fru har två bilar, vilket gör att de dagligen åker i varsin bil till jobbet. När det sedan är så att de av någon anledning endast har en bil så är nästan hela livet förstört för dem. För det går ju inte att ta sig fram på annat sätt. De har en busshållsplats ca 100 meter hemifrån, det tar ca 20 minuter kanske lite mindre att ta sig till jobbet på det viset. De kan cykla, tar cirka 30 minuter. Men ojdå, då är det en lång och seg backe de måste uppför när de ska hemåt. Ja, jag säger då det. Allt handlar om vanor. Jag som cyklar eller går till jobbet dagligen som det är nu har inga som helst problem med den där backen...suck...