Ryggskott och akuten
Lördagskvällen blev succé, vi hade otroligt skoj och spelandet gick toppen! Att se Deborah in action var helt underbart! Nivå Expert och ändå vann hon ;) Kul att nån slog Martin med, som den enda kille skötte han sig exemplariskt och jag har än en gång fått bevisat vilken underbar kille jag fått tag i. Det glädjer mig att han kan roa sig trots att det bara är tjejer i huset, för på riktigt hur mycket goja pladdrar vi inte när vi ses? Men de roade mig med, speciellt singeltjejerna. Deras berättelser om misslyckade dejter var alldeles klockrena för oss som lever i par. Man märker ibland att man går misste om en del, men sen kollar man på varandra och ler och man blir alldeles varm inombords för det är faktiskt riktigt skönt att bara kunna strutta runt i mjukisar och ändå anses som helt underbar i den andres ögon.
Gårdagen var mindre rolig dock. Jag vaknade av att jag inte kunde röra mig. Minsta rörelse fick mig att vilja gråta. Saken blev ju inte bättre av att Martin hade baksmällan från helvetet. För jag kunde inte göra mycket jälv. Idag kommer jag inte att göra om misstaget att INTE proppa mig med smärtstillande, för det är det enda som hjälper. Det och en värmekudde, men det kan bli svårt på jobbet. Vi avslutade kvällen med att Sally ramlade ner från vår hatthylla. Vad hon skulle upp där att göra kan man verkligen fråga sig. Men det var ett litet djur som lockade där. Hon ramlade så att hon först fastnade med sitt lilla ben mellan rören och sen huvudstupa rätt ner i golvet :(
Vi ringde akuten, för här i storstaden finns det faktiskt ett nattöppet djursjukhus. De ville att vi skulle avvakta cirka en timme och se vad som skedde. Vi gjorde så och det var rätt jobbigt eftersom detta skedde inatt. Men som den kattmamma man är så satt man snällt där och kikade och klämde med jämna mellanrum. Vi ringde tillbaka men de tyckte inte att det var värt att vi kom in, utan vi skulle ringa igen idag om det inte blivit bättre. Vilket det inte hade. Så vi åkte in och veterinären kunde efter lite slagsmål och sövning konstatera att inget var brutet. Skönt det i alla fall. Så det var bara att packa in den totalt nerkissade katten i sin låda igen och så bar det hemåt.
Så nu väntar jag in Martin som kommer att jobba hemifrån idag då man inte ska lämna dosiga katter ensamma. Skönt för mig att jag har en kattälskande chef som förstår och att det är lugnt att man kommer in lite senare än schemat. Men mest glad är jag ju så klart att allt gick bra med min bebis!
Gårdagen var mindre rolig dock. Jag vaknade av att jag inte kunde röra mig. Minsta rörelse fick mig att vilja gråta. Saken blev ju inte bättre av att Martin hade baksmällan från helvetet. För jag kunde inte göra mycket jälv. Idag kommer jag inte att göra om misstaget att INTE proppa mig med smärtstillande, för det är det enda som hjälper. Det och en värmekudde, men det kan bli svårt på jobbet. Vi avslutade kvällen med att Sally ramlade ner från vår hatthylla. Vad hon skulle upp där att göra kan man verkligen fråga sig. Men det var ett litet djur som lockade där. Hon ramlade så att hon först fastnade med sitt lilla ben mellan rören och sen huvudstupa rätt ner i golvet :(
Vi ringde akuten, för här i storstaden finns det faktiskt ett nattöppet djursjukhus. De ville att vi skulle avvakta cirka en timme och se vad som skedde. Vi gjorde så och det var rätt jobbigt eftersom detta skedde inatt. Men som den kattmamma man är så satt man snällt där och kikade och klämde med jämna mellanrum. Vi ringde tillbaka men de tyckte inte att det var värt att vi kom in, utan vi skulle ringa igen idag om det inte blivit bättre. Vilket det inte hade. Så vi åkte in och veterinären kunde efter lite slagsmål och sövning konstatera att inget var brutet. Skönt det i alla fall. Så det var bara att packa in den totalt nerkissade katten i sin låda igen och så bar det hemåt.
Så nu väntar jag in Martin som kommer att jobba hemifrån idag då man inte ska lämna dosiga katter ensamma. Skönt för mig att jag har en kattälskande chef som förstår och att det är lugnt att man kommer in lite senare än schemat. Men mest glad är jag ju så klart att allt gick bra med min bebis!
