Har haft två helt hemska dagar på jobbet. Servrarna la visst av så det har inte fungerat som det ska på nåt av hotellen i kedjan. Skoj?! Nej, inte det minsta. Är fruktansvärt beroende av våra datorer så det är skrattretande. Dessvärre slutar det ju inte att ringa bara för att datorerna är sönder, så det blir hela tiden långa listor med samtal som ska göras när det hoppar igång. Usch, segt så segt. Men tillslut hoppade det igång på sena eftermiddagen idag. Nog för att det fortfarande var fel på dem så kunde vi få dra igång och jobba. Tycker inte om att sitta sysslolös, usch. Satt med mina provisionslistor och betade av de jag kunde. Upptäckte dock då att vissa saknas i alla fall så det var ju bra att jag upptäckte det. Får leta i en annan hög istället ;)
En gammal kollega till mig sa en gång att man inte ska ha högar av papper på sitt skrivbord, för man flyttar bara runt på dem utan att göra nåt åt dem och det kan nog stämma med en del högar. :) Bättre att ta tag i dem med detsamma så blir de ju aldrig till högar.
Har pajat mina benhinnor med, går runt som en annan gammal dam. Usch, det är inget vidare faktiskt. När jag sedan tänker på vad jag gjort så blir jag än mer förbryllad. Har ju liksom inte tränat, inte varit ute och sprungit. Nej, jag har umgåtts med mina föräldrar, gått promenade och lekt med Martins brorsdotter och av det blev jag halvt invalid. Skoj. Aja, jag gör det som står som behandling. Vilar. Dock lite svårt att göra det när man ändå måste gå för att ta sig till jobbet eller hem från jobbet. Men men, ingen träning på schemat i alla fall.
Tänk vad kärlek kan göra med en. Man tänker att när man varit tillsammans länge så finns det inte mer att ta av. Så är det säkert för många, vardagen tar över och tillslut har man tappat bort varandra i det virrvarr som livet är. Jag tror och hoppas att fallet inte är så för mig och min Martin. Jag kan ibland komma på mig själv med att sitta och titta på honom och bli alldeles varm i själen. Varm för att han är så förbannat underbar och snäll. Varm för att han kan bortse från mina dåliga sidor och på nåt sätt vända dem till nåt positivt. Varm för att han fått mig att se mig själv i spegeln och ändra på det dåliga som jag kan ändra på. Varm för att han kan vara så otroligt rolig utan att göra sig till. Varm för att han peppar när jag inte tror att jag är tillräckligt bra. Varm för att han bara ler när tårarna rinner när nåt lyckligt/sorgligt/kärleksfullt händer på TV. Varm för att den stjärnan är min, bara min. (OK jag delar honom med hans brorsdotter Julia, men så får det vara man kan inte slåss mot ett barn)
Nu när vi kollade på 183 dagar, ja jag vet vi ligger efter men det finns så mycket annat vi pysslar med istället för att följa serier på TV. Men hur som helst, så var det en så förbannat fin låt som spelades i slutet. Jag brukar aldrig direkt kolla eftertexterna på serier eller filmer, men nu gjorde jag det och se ta mig tusan det var Thåström som gjort den. Inte visste jag att jag tyckte om hans musik. Men det är mycket som förbryllar mig numera, jag menar jag lyssnade inte på hårdrock förut heller, men nu jädrans. Martin, vad har du gjort med mig?
När det gäller den frisören jag hade nu så handlade det om att han inte kunde det svenska språket så bra. Jag förklarade på flera olika sätt hur jag ville ha min lugg. Men han förstod ändå inte tyvärr. Ska kanske lära mig hans språk tills nästa gång om det blir någon mer gång där. Vad gäller andra gånger när luggen varit för lång har jag alltid bett dem att klippa den lite till varpå de säger att det inte går för att den kommer att bli för kort då. Men jag säger att jag i alla fall vill ha den kortare och så suckar de och klipper ändå. Även frisören jag hade under ett par år i Örebro gjorde samma sak. Så jodå jag vågar "klaga" om det blir "fel". :)
Nu är det äntligen fredag med, så skönt så. Trots snöovädret så känns det bra att vara lite ledig. Har fixat med madrasser till mina föräldrar som kommer på ett spontant besök imorrn. Så nu har de nånstans att sova. Inte så kul att springa runt med dem i snön dock. Handlade i turbofart och fick stuva in allt så pass att jag fick äran att köra hem, då det blev lite för tight för Martins ben. Höll på att sluta med en krock, men det berodde inte på att jag är dålig på att köra utan för att det är så mycket snö på vägbanan! Usch! Kul att gå på stan imorrn då...Jaja, de säger ju dagligen att då eller då kommer våren så det är väl bara att härda ut antar jag. Den kommer ju tillslut. Men depp blir man när snön ska envisas med att komma. Ja på vintern i december till februari men från mars då ska det vara vår! Så det så!
Ja, nej nu måste jag nog plocka lite här hemma då jag inte hinner det imorrn då alla som kommer hit verkar tycka att tåget som går vid åtta på morgonen är det bästa. Suck. Jaja, så kan det vara. Kul att Samuelssom vann årets Let´s dance. Men jisses vad grym Laila var ikväll! Hennes showdans var ju helt underbar!
Här kommer bilderna som önskats på mitt nya hår :)
Svosh så var den här dagen snart över den med. Fattar inte var tiden tar vägen? När man var barn undrade man mycket över hur alla vuxna kunde klaga på att tiden gick så fort? Man hade 10 veckors sommarlov som kändes som en jäkla evighet och de vuxna bara skakade på huvudet och sa att vänta tills du är lika gammal som mig så kommer det att gå fort. Man trodde ju aldrig att det skulle vara så på riktigt. Men det funkar verkligen så som de sa...suck...varför ska de äldre alltid ha rätt?
Idag var jag och fixade till mitt trista vinterhår. 3 timmar cirkus tog det. Höll på att dö av träsmaken jag fick i rumpan. Stel i nacken blev jag så som han vände och vred på mitt huvud. Sönderångad blev jag med. Ja jisses. Det slingades i cirka en och en halv timme och sedan tvättades det ur och sen i med en intensivtoning och så i med massa annat kolijoks. Sen klipptes det och ja där slutade jag att vara nöjd. Färgen blev kanon. Nästan precis som jag ville ha den. Men när det gäller klippningen är jag tveksam. Skulle gärna ha kapat lite till men det vågade han visst inte, trots att han kommenterade att det var VÄLDIGT slitet. Ja, det tror jag det har inte klippt mig sen i juni förra året.
Så den frisyren jag var mindre nöjd med då finns alltså fortfarande kvar, fast bara lite mer uppklippt. När han skulle klippa luggen sa jag att han skulle klippa den kortare än vad han tyckte. Den växer som ogräs och det är mindre skoj att behöva gå dit för att klippa luggen titt som tätt. Jaja, svarade han. Han fattade inte alls vad jag sa vissa gånger kanske ska tilläggas. Naturligtvis blev den för lång...som vanligt. För när det kommer till det där med hår så lyssnar de helst på det de själva vill skapa. Idioter. Aja, när jag kom hem drog jag fram både en stor sax och en nagelsax. Så här har jag fixat det själv. Martin undrade vad jag höll på med när han kom hem. Tyckte jag var knasig som inte gick tillbaka och klagade när jag betalat dyra pengar för en klippning. Men hur stor är chansen att han skulle fatta då?
En annan sak jag alltid irriterar mig så fruktansvärt över är att de alltid ska vika in mitt hår så det blir böjt och sen tupera det lite. Fattar inte?! Det är alltid samma visa. Så får man halvt skämmas ihjäl för att man ser ut som en gammal tant. Tycker de att jag ser ut i att passa i den knasiga frisyren? Trött blir jag.
Åh, varför är jag alltid den mest superklantiga människan i världen. Förra julen fick jag ett presentkort av Martins mamma i julklapp, så att jag skulle komma iväg och slå lite på en inomhusgolfbana. Men jag är ju verkligen inte direkt intresserad av det där med golf, så jag la undan det och tänkte att jaja nån helg så. Sen flyttade vi till Stockholm och ja presentkortet var det sista jag tänkte på. Men så mitt i allt kom jag på att just jäklar det där går ju ut i jul så det måste jag klämma in nån helg...
Fick ett presentkort av en kompis för att boka SPA, inte heller detta har blivit gjort och jag känner ju mer för en behandling på SPA än att spela en runda inomhusgolf, problemet är att det går ut på min födelsedag om 2 veckor. Men även detta kort föll i glömska när jag flyttade. Båda korten var för en stund borta med, fattar det inte men jag hittade det ju igen. Golfen saknas dock fortfarande men det har ju gått ut... I alla fall så ringde jag idag med förhoppning om att jag skulle få komma dit nästa lördag. Det gick inte och inte nån av de andra helgerna jag kikat på. Så tillslut fick hon kolla vilken lördag de har ledig, så nu är jag inbokad den 27 juni!? Ja, ni läste rätt. Det var den första tid på en lördag de har ledig.
Helt galet, men kul att ha nåt att se fram emot om 13 veckor. Hahahahah! Jag tror bestämt att jag får boka in nån mer behandling på jobbet. Har ju trots allt halva priset här. Ska dit och skrubbas och bli brun om ett par veckor, så det blir fint det. Men en massage behövs med, mina axlar dödar mig snart...
Regler: Kopiera detta till din blogg och utmana dina vänner. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar... Lycka till!
1. Vad heter du? Chricke 2. Ett ord på fyra bokstäver: Cult 3. Flicknamn: Cecilia 4. Pojknamn: Christian 5. Yrke: Clown 6. Färg: Cerise 7. Klädesplagg: Cardigan 8. Mat: Currykyckling 9. Sak i badrummet: Cerat 10. Plats/stad: Chicago 11. En orsak att vara sen: Citron i ögat 12. Något man skriker: Crap! 13. Film: Crash 14. Något man dricker: Cola 15. Band: Caesars 16. Djur: Clownfisk 17. Gatunamn: Carl Akrells gata 18: Bilmärke: Citroen 19. Sång: Cocodyrock 20. Aktivitet med mer än en deltagare: Curling
Jag har alltid tyckt om att skapa. Sen att jag inte är lika duktig som min bror på att måla och fota och så, så har jag nog fått den skapande sidan på bak- och matfronten. Men det är väl kanske precis så det ska vara, den ena är duktig på en sak och den andra är duktig på annat. Vore ju konstigt annars. Så jag lämnar med glädje över bild och foto till min bror så ordnar jag med mitt ;)
Den här veckan är jag inne på min tredje bakning. Har bakat kakor och idag blir det bullar. Sen har jag den egenskapen att jag tycker att det är väldigt kul medan jag fixar och donar, sen är jag inte sugen på det jag gjort. Så det står fint där i sina burkar men ingen äter av det. Kan tyckas lite dumt kanske. Men men, det är kul att hålla sig sysselsatt. Denna gång ska jag dock ta med mig lite till jobbet tänkte jag. För bullarna kommer aldrig att få plats i vår lilla frys. Så då kan jag lika gärna ta med lite kakor med. Jag är en snäll tjej jag.
Cyklade idag för första gången på 8 månader! Helt sjukt egentligen! Men jag har inte direkt haft lusten att cykla till jobbet eftersom jag inte hittade i början och sen kom vintern och då hade jag ännu mindre lust då jag måste cykla mitt bland alla bilar för att komma till jobbet. Inga fina cykelvägar här inte. Men nu är den pumpad och eventuellt kommer det att börja trampas till jobbet istället för att ta tuben. Vi får se. Börjar bli dax att ta alla chanser till att cykla nu. Skönt var det, men väldigt ovant. Tänk att det är sant att när man väl har lärt sig att cykla så glömmer man det aldrig.
Ikväll ska vi sitta i publiken på Snacka om nyheter. Kan bli en upplevselse. Vi får se. Kul att hitta på nåt annat än att bara se en film faktiskt. Såg Låt den rätte komma in igår, lite besviken blev jag ändå. Tyckte att den var riktigt välspelad, men den var inte lika bra som boken. Sen kunde jag inte sluta tänka på att killen som spelade Oskar påminde om en av Martins kusiner och Eli såg påminde om Martins ena systerdotter. Skoj.
Jag börjar fundera på vad det är med luften här i Stockholm? Så sjuk som jag varit under min tid här har jag inte varit på hela min livstid tror jag. Eller är det som så att jag förträngt alla sjuka dagar i Örebro, eftersom man där inte "kunde" vara det? Ja, inte vet jag. Men jag är trött på att ställa in pass efter pass för att antingen jag eller Martin är sjuka. Nu får det vara slut på detta! För jag har minsann inte tid med detta, inte om jag vill klara en bra tid på Vättern i alla fall. Tur att man i alla fall har vettet att ta sig en och en annan promenad när man inte klarar av träning med högre tempo. =P
En annan sak man kan tröttna på är att vara den enda som planerar. Man sitter och kollar upp biljetter för att ta sig till Åre för att fira påsken med Martins familj. Man tar ledigt för att detta ska vara möjligt, trots att man egentligen inte har några dagar att ta av. Man påminner om att den andre måste ta ledigt och även boka biljetterna. Men vad händer? Inget. Efter 2 veckor kommer Martin och säger att nu har minsann han med fått ledigt, ja det var ju bra.
När jag sen då går in för att kolla status på biljetterna så har de höjts med 200 kronor. Ringer och säger till om att nu måste de bokas. Ja, visst det ska göras under kvällen. Det görs inte. När Martin sedan 2 dagar senare kommer på att just det vi ska boka biljetter, ja då är det fullbokat! Grattis! Försökte hitta nya biljetter med andra bolag, men det skulle kosta närmre 3000:- för oss två. Inte riktigt värt det. Tåg ja visst, men det fanns endast sittplatser kvar och det lockar mindre under en natt...Så tillslut räknade vi ut att det skulle bli billigare att själva ta bilen upp de 70 milen. Hur kan det ens vara möjligt? Så ja, nu väntar det en härlig bilresa för oss två istället.
De negativa är att det kommer ta aplång tid, det är för jäkla tråkigt att sitta i en bil så länge, ja jag kan nog fortsätta en stund till. Det positiva är att man inte behöver störa sig på andra, man får äta hur mycket godis man vill när man åker långt med bil, vi kan åka direkt hem till oss på söndagen, vi kan ta de stoppen vi vill, osv osv.
Det jag vill säga är att det inte alla gånger är så förbaskat roligt att vara den ende som planerar i det här hushållet...Jag kan göra mycket men inte allt...Men trots denna brist så är Martin underbar, vill bara påpeka det :)
Jag förstår inte varför folk måste ringa när de är arga för. Varför inte bara vänta några minuter så att man får lugna ner sig och tänka ut vad man ska säga? Det kommer gå mycket bättre, både för en själv och för den som tar emot samtalet. Det ringde en kvinna idag och var så omåttligt förbannad att hon inte ens lät mig få ett ord. Hon skrek och hon gapade och jag förstod inte ett ord och än mindre vad hon ville ha ut av det. Visst har man all rätt att vara arg, men då ska det finnas befogenhet för den ilskan man utsätter nån annan för. Jag lovade dyrt och heligt att ringa upp henne så fort jag hittat en lösning. Ringde runt till de olika avdelningarna jag trodde kunde vara berörda av det hela. När jag plötsligt ser vad som är fel själv. Behöver jag säga att det inte är nån av oss som har gjort fel, utan kvinnan själv?
Frågan är om det var därför hon var så arg? Ja, vad vet jag. Ska ringa henne imorrn så får vi se om hon är lite mer lugn och sansad då. Jag tyckte att det verkade vara en bra lösning. Jag menar vad vet jag om vad som hänt henne under dagen som hon behöver smälta?
Men som sagt, man kommer ingenstans med ilska. Bättre att vara rak och ärlig men tala lugnt. Bara för att man själv vet vad det gäller vet ju inte alla andra det. Nåt som är så självklart för en annan fattar den andra noll av. Nej, jag tror att vi alla måste lära oss att förklara lugnt och stilla. Jag vet att jag själv har problem med detta, har alltid haft det, men jag försöker varje dag att göra det bästa av det. För det måste man.
Jag har världens bästa Martin. På onsdagar jobbar jag till 19, det betyder att jag inte är upplagd för att laga mat då jag alltid gör det annars. Så den dagen är Martins. Tyvärr förstår han inte alltid att jag gärna ser att maten är färdig tills jag kommer hem, eller det gör han, men problemet är att han är lite för mycket tidsoptimist för att det ska klaffa alla gånger. Som idag. Potatisen kokade fortfarande när jag kom hem och då hade jag missat en t-bana ocg även handlat lite på vägen hem ;) Men han tog hand om all tvätt! Jag har inte behövt vistas i tvättstugan en minut. Kärlek! Skönt att slippa marktjänsten alla dagar! Det är nästan det bästa med att bo och jobba i samma stad igen :)
Herre jissus, jag vet verkligen inte vad det är för hormontroll som bor inom mig just nu. Det verkar vara en positiv en i alla fall, för det är inga skumma utbrott det handlar om. Jag är en snäll tjej numera. Nej, det är snarare så att jag gråter hela tiden. Jag gråter när jag är glad och ser nåt fint. Jag gråter när jag och Martin pratar framtid. Jag är helt enkelt sjukt nära tårarna hela tiden. Kruxet är ju som sagt att jag inte alls är ledsen, inte på nåt sätt. Nej, livet är helt underbart! Våren är snart här och resor planeras för fullt. Kan inte bli bättre.
Ikväll när vi satt och kollade på Desperate Housewives satt vi plötsligt här och grinade tillsammans?! Vad är det frågan om undrar jag? Är det normalt? Ska vi hålla på så här för all framtid? Ok, jag vet att Martin är blödig och det är en fin egenskap hos honom. Men vad har hänt med mig? Ja, det är bara att erkänna att jag har ett hormontroll levande inom mig. Som vaknat precis vaknat till liv...
Igår kväll när vi satt och kollade på Tv hörde vi plötsligt musik. Jag trodde att det var min mobil som började ringa och gick för att kolla. Då möts jag av en chockad Sally, som hade ögon stora som tefat. Förstod att det inte var min mobil i alla fall. Nej, hon hade satt igång klockradion i sovrummet. Duktigt gjort av en kissekatt må jag säga. Jag menar chansen att komma åt just den knappen är ju inte särskilt stor. Kan förstå att hon kände sig lite chockad.
Eftersom Martin är sjuk för jag vet inte vilken gång i raden så blir det lite si och så med vår träning. Trist tycker jag. Men sen ska man ju inte sjåpa sig alltför mycket så jag drar ut honom på promenader och så i alla fall. Igår gick vi igenom en del av Solna, idag en annan. Gick och fantiserade om att kanske testa glass nummer 3 från årets nyheter, men kom sedan på bättre tankar. Så det blev fruktsallad istället. Hur gott som helst och betydligt nyttigare! Imorrn hoppas jag att han är frisk i alla fall. Box 1 står på schemat på tisdagar. Är han inte frisk får det bli ett danspass för min del istället. Men vi får hoppas att han är frisk istället. Behöver lite mer flås än vad dansen ger.
Kongressvecka i storstan med. Helt galet vad mycket folk det är som ringer! Men det är kul. Dagen går sjukt fort, känns som man knappt hinner börja innan det är dax att gå hem. Men när man håller det tempot under hela dagen är man rätt slut när man kommer hem, galet. Men det är snart helg igen ;)
Jahaja, så var Melodifestivalen slut för det här året. Ja, jag vet att vi ha De grande finale kvar, men i Svedala är det över för i år. Vår stora final sågs på plats i Globen. Grymt! Såg både den ena och den andre kändisen innan. Skoj skoj! Satt tydligen bredvid Emma Igelström eller vad hon heter. Häftigt värre eller hur ;) Stor spänning under omröstningen och ja, man måste nog ändå säga att det var en stor skräll att Malena vann. För den stämningen som var under Måns och Alcazar var hon en liten bit i från. Vi kom fram till att istället för att ha den utomordentligt larviga internationella juryn så ska varje arena få lägga sina röster. För det är en stor jäkla skillnad att höra låten live och inte på tv. Så jag kan nog ändå tycka att vi skickar iväg ett bra bidrag i år. Tänk att ha den pipan som hon har! Vi får väl se i maj hur det går helt enkelt. :)
Men man såg himla dåligt. Eller ja, det fanns ju skärmar överallt. Men är man så pass kort som jag är och har 2 personer framför på 2 meter vardera så ja, ställer de sig upp så är sikten lika med noll. Håller den ena av dem upp ett stort plakat så är sikten ännu sämre vill jag lova. Bredvid mig hade jag en jobbig kille som först satt och lekte med sin ballong och förde oväsen. När han sedan blåst upp ballongjäveln så blev det inte bättre när han började vifta med den. Mitt hår blev snabbt elektriskt vill jag lova. När ballongen kastades iväg så fortsatte han dansa och det med armbågar överallt. Att jag råkade slå till honom i hans muskelfäste i armen kan ju inte snälla söta lilla rara jag rå för eller hur?!
Idag har jag inte gjort mycket. La mig med huvudvärk och vaknade med migrän. Thank you! Men lyckades ta mig en promenad och hamnade i Solna C där vi provade ytterliggare en ny glas, denna gång Nogger Mint. God tycker jag. Nu kollar vi på Wipout och skrattar ihjäl oss att alla galningar som är med. Sen eller ja, snart blir det Beck. Me like!
Det är så många i min närhet som nu antingen väntar barn eller har kläckt en liten en under denna vecka så det är helt otroligt! I onsdagsnatt eller natten till onsdagen kom äntligen min kusins andra barn till världen, en liten flicka! Vilken lycka liksom! Och så är man alldeles förlångt bort för att bara komma förbi en timma eller två för att få kika på henne. Samma natt om jag inte fått det helt om bakfoten kom marknadschefens lilla till världen, även det en liten tjej. För en månad sen cirkus fick en av mina vänner en liten kille. Har inte fått möjligheten att snusa bebis där heller. Men det kommer :) Man vill inte bara stövla in hos nyblivna föräldrar heller, man väntar snällt på sin inbjudan!
En annan väntas kläckas i vilken dag eller vecka som helst, så himla spännande. Men denne är i alla fall i närheten, bra det! En jobbarkompis väntar en liten och för en vecka sen lite drygt fick vi veta att chefen som kom tillbaka från sin mammaledighet i januari väntas bli mammaledig i augusti igen. Så ja, man kan verkligen kort och gott kalla det babyboom!
Man skulle kunna tro att jag skulle känna nån form av stress av detta. Men det gör jag faktiskt inte. Visst jag kan inte sticka under stol med att jag gärna skulle ha en liten på g. Men tills vidare nöjer jag mig med att få snusa bebis vid väl valda tillfällen. För först väntar en resa med La Familia, sen får vi se vad det kan bli av mamma-pappa-barn för Martin och mig. Men som sagt, det är inget som ska stressas fram då det är en stor händelse i ens liv. Nu kan jag ju inte säga att jag lever i ett osäkert förhållande på nåt sätt, Martins och mina 6 år måste nog räknas som säkra. Vi har båda jobb som vi kan leva på. En egen bostadsrätt, som kan tyckas lite väl liten för att ha en knodd i. Men efter Stockholmsmått så funkar det trots allt. Många lever på mindre kvm här med 2 barn och man får det att funka. Så vi kan nog växa med +1 i denna lägenhet utan problem. Måste bara plocka bort mina älskade böcker från sovrummet först ;) Så ja, den dag det är dags så känner jag mig redo :)
Sitter och väntar på att Klas och Christine ska komma, enligt min tidsberäkning skulle de ha varit här för cirkus en timma sedan med tanke på när de startade. Men än har de inte synts till. Jaja, de kommer nog snart. Får väl ringa dem snart annars. :)
Ikväll är det äntligen dax för melodifestivalen! Ska bli så himla skoj som den schlagerfantast man är att få se spektaklet på plats. Att vi dessutom fått platser på det åtråvärda golvet är ju inte helt fel det heller. Nog för att de är långt bak, väldigt långt bak för att vara mer exakt så kommer det vara total njutning från början till start! Blir spännande att se om tidningsomröstningarna kommer att stämma, kommer det att bli af Ugglas eller Ernman som kammar hem detta? Min dröm är att det blir Alcazar. Den låten spelas varm här och på jobbet.
Kommer börja kvällen med en middag på Gullmarsplan med Linda och hennes kille, för att sedan dela på oss under showen och sen kommer vi nog att mötas upp igen för en galen utekväll :) Kommer bli kalas detta.
Som jag så många gånger tidigare sagt så saknar jag min dans väldigt mycket. Försöker att kompensera det med pass i alla dess former. Allt som påminner om dans går jag på, vissa pass är bra andra är bättre. Funderar på att kanske gå en av Tobias Karlssons kurser som han har här i Stockholm. Vore ju underbart roligt! Försöker peppa Martin till att vilja det med, men det är inte helt lätt. Men en dag kommer jag att lyckas!
I stretchen på det pass jag var på igår spelar de en låt med Tina Turner som är himla bra tycker jag, passar ju mig med ;) Dancing in my dreams.
Idag är Martin borta med delar av sitt jobb. Han belv medbjuden på en kickoff för att han är så duktig, sånt tycker jag är roligt! Ja, inte att vara ensam så klart, men att han är så omtyckt på sitt jobb. Han hade lönesamtal där förra veckan och fick då höra av sig chef att han är oumbärlig! Inte många som får höra en sån sak! Det betyder ju egenligen att han skulle kunna önska vad som helst i lön mer eller mindre. Sånt gillar jag ännu mer ;)
Själv satt jag och velade bra länge hur jag själv skulle spendera min kväll, hemma och mysa i soffan eller bege mig till den träning jag bokat för kvällen? Det som gjorde att jag tvekade var på grund av all den snö som kommit, inte ville det sluta snöa heller. Så jag förstod ju att jag skulle få gräva fram bilen ensam. Men tillslut tog jag mitt förnuft till fånga och grävde fram bilen. Fick dock leta i säkert 5 minuter efter alla snöborstar och rutskrapare. De hade Martin gömt minsann. Så efter 10 minuter tyckte jag att bilen såg ut som en bil igen och jag puttrade iväg. Shakade loss under passet och var nöjd med mig själv när jag gick därifrån. Dock lite avis på de som skulle in och boxas, men se så långt går jag inte. Vill inte boxas med en främling under helt pass.
Åkte hemåt och satt och funderade på hur jag skulle lyckas med min parkering. Nåt som skrämmer mig är att fickparkera, då det sluttar precis överallt här. Var rädd att jag skulle behöva ställa mig i den enorma backen, men när jag sedan kom hem fanns det en plats precis utanför huset, med normal sluttning ;) Började backa för att komma med bilen åt rätt håll, men så kom det en bil och jag trodde nästan han skulle sno platsen för mig men det gjorde han inte. Så jag rättade till bilen, började backa in i min ruta och vips så stod jag där! Helt perfekt! Inte fanns det en kotte ute heller som fick se min proffsiga parkering. Varför är det alltid så? När man inte klarar av att parkera och man håller på och trixar och trixar men det blir bara värre och värre då står det hur många som helst och tittar medan när det går som smort inte finns en käft ute?
Har fått våra tider till Vättern nu med. Bara skrek rätt ut på jobbet, de trodde jag var mindre vetande för en stund. Har fått en tid som absolut inte passar mig! Ska börja med proffsen! Klockan halv sex på morgonen! Är de inte riktogt kloka i huvudet? Vi bockade i att vi inte ville ha en sen start och så får vi typ en av de sista starterna! Fattar nada. Ringde Martin direkt varpå han säger att han redan mejlat dem för att kolla om vi kan få byta. Tur att min man känner mig ;) För det går bara inte att starta den tiden. Då vill jag vara i Jönköping och äta korv ju! (jag som verkligen ÄLSKAR korv med ;) ) På jobbet kom vi fram till att de serverar spyvänligmat. Korv med mos, lasange, gurka, bröd, sportdryck och vatten. Hahahha!
Man skulle kunna tro att jag lever med fredagen den trettonde varje dag. Det händer liksom nån olycka varje dag, gärna flera. I fredags började det med att jag spillde ut min nya saft som jag köpt, naturligtvis över hela mitt skrivbord. Det droppade och rann precis överallt. Jag loggade ur och sprang iväg ocgh hämtade papper, torkade upp allt och skrubbade hela mitt skrivbord så att det glänste med rengöringsmedel. Det var nog allt för den dagen.
I lördags gick det nog rätt felfritt som jag minns det. Eller nej, det var dock ingen skada. Men jag hade planerat dagen in i minsta detalj från det att klockan ringde. Men då smet Martin in på toa och jag väntade och väntade, när han äntligen är klar så börjar han sopa golvet där inne. Åh, blev så stressad. Skulle ju vara på t-banan inom en kvart. Lyckades få ut honom ur badrummet och slänger mig in i duschen, varpå draperiet dras åt sidan och Martin kommer och vill vara med. ÅH! Panik. Ut med honom...han med nöd och näppe till nästa tåg och 2 minuter försenad totalt. Inte så tokigt ändå.
Igår pajade jag ju fingret på nåt knasigt sätt på Ikea ocjh det räckte ju gott och väl.
Idag sprang jag rätt in i en tavlas fot med min fot. Det knakade om min tå så att Linda hörde det bort till sig och tyckte att det lät allt annat än trevligt. Trots att hon inte kunde sluta skratta dock. När jag sedan står vid hennes skrivbord går jag rätt in i en dokumenthållare med låret. Skattattack igen. När jag sedan ska sätta mig på min stol försvinner den och jag slår i benet på armstödet och håller på att sätta mig på golvet. Linda dog igen. När jag sedan slog ut mitt glas över skrivbordet så visste ingen var de skulle ta vägen! Hanna plockade utan ett ord fram rengöringsmedlet och trasan. Medan Linda tyckte att jag bode lärt mig av mina misstag. Hahah!
Bara 6 dagar kvar till den stora svenska finalen av Melodifestivalen. Ska bli himla skoj att i år få se den på plats. Visst. att förra året få sms mitt i den thailändska natten om hur det gått var ju inte fy skam det heller. Men nu kommer den som sagt att ses på plats i Globen, eller vad den numera kallas. För mig kommer det alltid att vara Globen i alla fall. Jag tror att det kommer att se ut så här: 1.
2.
3.
Sen tror jag att det kan bli som Aftonbladet skriver idag.
Men vi får helt enkelt vänta och se vad som sker på lördag. Det är bra låtar och de 3 första riktigt dansvänliga enligt mig. Låtar som sätter sig på hjärnan. Till och med Martin sitter och sjunger med, han hoppas på Carolines låt tror jag bestämt :) Fin låt, men jag tycker texten är så fruktansvärd och med tanke på vad jag skrev i mitt tidigare inlägg så är jag ju inte så långt ifrån tårarna.
Igår var jag med jobbet på brunch. Himla roligt att få gå runt och lyxa till det så lite då och då. Anledningen till gårdagens brunch var att vi ska sälja ett paket med Berns Asiatiska brunch och för att lyckas med detta så måste man ju testa. För att kunna förklara vad det innebär. Så det var hur jag började min dag igår. Massa sushi och annan asiatisk mat. Testade även på ostron för första gången i mitt liv. Vet inte vad jag ska säga om det, smakade mest salt och hm rom. Konsistensen var väl kanske inte att leka med, men ja, slank ner gjorde den allt. Så nu har jag testat det med. :)
Tog en runda på stan och mötte upp först Martin och sen Christine och Klas. Gick i lite affärer och fikade. Sen blev det Melodifestvaltittande hemma hos mig och killarna drog på Metallica. Sen bar det ut på krogen, tjejerna vi mötte upp hade bokstavligt talat gått in på den första bästa krog de hittade. Mest en massa drägg där om jag får säga det. Blev utskälld av killen i garderoben. Ja, idiotiskt ställe helt enkelt. Fick dock höra att jag var sexig av några killar så ja, skoj kväll ;)
När vi kom hem satt jag och Martin och pratade till långt in på natten. Så mysigt att göra så ibland. Jag har hamnat mitt i en känslostorm, så fort vi pratar framtid och jag känner lycka så sprutar tårarna på mig. Vet inte vad det är som farit i mig, men nåt är det väl som måste komma ut antar jag.
Idag har det verkligen varit en dag helt utan stress. Kikade lite på tv innan vi sedan åkte ut mot Tumba för att hitta ett Biltema, lyckades rätt bra med en liten sväng genom Hallunda och ett span på deras ortodoxa kyrka ;) Passade även på att titta förbi på Ikea och som vanligt kommer man inte därifrån med det man skulle ha men ändå med en massa andra bra saker att ha ;) Jag stukade ett finger på nåt sätt som jag inte har en aning om, men helt plötsligt gjorde det ont. Smart som jag kan vara ibland tog jag av mig min ring så att inte fingret skulle svullna och ringen skulle få klippas bort. Martin har tejpat ihop mitt skadade finger, tur att man har en "doktor" här hemma. Inte så lätt dock att göra allt som vanligt med hoptejpade fingrar dock. Inte så skoj att gå runt utan förlovningsring heller, men men smällar man får ta ;)
Den här dagen har försvunnit i en rasande fart! Tyckte precis att klockan ringde och det var dax att gå upp. Vaknade upp till ett vinterland och gick hem i ett vårland. Ge mig mer av det sista och jag kommer vara mycket gladare jag lovar! Jag rä så förbaskat trött på den häs vintern. Det är ju trots allt ändå mars nu. Idag upptäckte jag att jag gjort den sjukaste blundern ever. Jag satt och kollade statusen för min viktnedgång och tyckte att min vikt såg lite väl hög ut. Kollade lite närmre och upptäckte att mitt kommatecken fallit bort, så istället för min riktiga vikt som borde stått där så vägde jag nästan ett ton. Men det ser ju bra ut i statistiken när jag idag "gick" ner alla de extra kilona. Martin gav mig en stjärna i kanten för den bedriften. Hahaha!
Idag var det dax för Mystery Guest uppföljning. Som de typ senaste tre gångerna så är det jag som lyckats ta detta samtal igen. Grattis Christine säger jag! När jag läste rapporten idag innan vi skulle på mötet tyckte jag att jag kände igen mig, men jag var inte helt hundra på om det var så. Men sen ringde kvinnan som har hand om detta och ja visst det var jag. Hon frågade om det var okej att hon spelade upp detta samtal under genomgången och ja, vad skulle jag svara. Sa att det var okej efter vissa påtryckningar från henne om att jag skött mig riktigt bra och att jag var kort och koncis.
Men att höra sig själv på band hör väl kanske inte till min absoluta favorit. Men jag måste nog ändå säga att när jag satt där och lyssnade på det som sas så kändes det ändå helt okej. Jag märkte att jag använder mina ord väl, kanske bör tillägga att detta samtal var på engelska alltså inte mitt modersmål, och att jag inte pratar med svensk engelska om ni förstår vad jag menar. Det som däremot gör att jag låter som att jag absolut inte kan tala engelska är att jag var och varannan mening lägger in med ett eh, och ja eh det blir väl bra eh. Det låter inte ok tycker jag. Det är ett av de tix som jag verkligen hatar när hallåor på TV använder sig av eller folk som av nån anledning håller tal. Så jag har bestämt mig för att lära mig att sluta använda just eh så mycket. Kommer låta så mycket proffsigare. Så helt dumt var det ju inte att få höra sig själv in action. Så ett litet tips från mig idag är att spela in sig själv :)
Ibland är det skönt att få blir riktigt arg, men man måste välja sina tillfällen. Helst av allt skulle jag ibland bara vilja ställa mig vid en klippa och bara skrika och skrika och efter det skulle det vara bra. Nu är det inte så ofta man har den möjligheten dock. Vissa människor verkar ta detta ett steg längre och tar ut sin ilska på en hotellbokare, oftast verkar det dessutom vara jag som får de samtalen hos oss. I måndags hade jag två liknande samtal nästan efter varandra, är det meningen att man ska palla med att få höra att man är elak och att man inte kan tala med en vuxen människa på det viset? Undrar om en sån människa inte själva förstår att de kanske borde rannsaka sig själva innan de hoppar på någon annan? Skönt är det då när man kan ventilera med sina arbetskollegor, eller bara höra lite pepp medan man går igen om dessa samtal. Precis så är det hos oss :)
Igår fick jag även banka ur mig min egen ilska över dessa typer. Det går inte ut över nån, bara Martin som igår fick sig en smäll i magen. Men han gav igen när det var dax för sparkarna då han träffade mig mellan benen...hm...jag tror att han har missförstått det hela... Skoj var det i alla fall, nya övningar som var sjukt jobbiga. Så jag har lite svårt att röra mig idag. Dubbeltränade igår med. Först ett danspass och sen boxningen. Men skoj att vara igång igen! Nu jäklar!
Idag har jag varit på visning på Sign med, det var skoj. Fina rum och allt var väldigt fräscht! Men det har ju å andra sidan bara funnits i ett år. Ska gå run till alla hotell som finns med bland våra "konkurrenter" är det tänkt. Bra faktiskt. Vi ska även en sväng till Casinot och sen till Junibacken. Skoj att det händer lite! Plus att det är himla bra att veta vad man säljer. Så på lördag ska jag på brunch på Berns, asiatisk sådan. Kan bli trevligt!
Så kommer snart årets glassar ut till butikerna, verkar faktiskt vara en hel del goda i år. Två nya Magnum där båda verkar kanongoda. Nogger med mintsmak, jag älskar mint så det kan ju bli en hit. Sandwich med straciatella, mmmm. Ett år när jag var i Italien med min familj så kom vi i kontakt med straciatella för första gången. Så himla smarrigt. Fanns inte i Sverige då ännu, och jag och min bror bara väntade på att den skulle komma hit, vilket tog bra många år!
Sen är Ben & Jerry med på ett hörn i år med. Kan ju liksom inte bli bättre. Eller jo, priserna skulle kunna vara lite lägre faktiskt. Men det är nog det enda. Se dem här.
Idag har jag blivit både älskad och hatad på jobbet, eller ja i telefon i alla fall. Blir så trött på en del människor, de tror att de bara kan köra över en och att de ska få sin vilja igenom. Men det är liksom inte möjligt. Det är inte de, utan jag som vet vad som gäller, det är jag som har makten att bestämma. Men de vill gärna ha sina egna regler och det funkar inte så. Man talar lugnt och sansat, som till ett barn, men de vill i alla fall inte förstå för det är ju inte så som de tänkt sig det. Jaja, så kan det gå. Tur att det ringer en och annan trevlig emellanåt med. De flesta är faktiskt det :)
Denna vecka är lika fullspäckad som förra, men det är skoj att ha nåt att göra om dagarna. Om det bara kunde sluta vara vinter skulle jag vara väldigt nöjd faktiskt.
Var lite försiktig med mina bokköp på rean i år. Jag brukar alltid go bananas när det gäller böcker, men köpte faktiskt inte många alls. Numera är det ju dessutom pocket som funkar bäst då de inte väger så mycket, lite enklare att ta med sig på tunnelbanan eller när man är ute och reser. Däremot ser det inte lika fint ut i bokhyllan, men det får man ta. Har en bok kvar som jag inte inhandlat ännu, men det är ett litet no no från Martin där. Det är nämligen en läkarbok jag vill ha, och han tror att jag kommer att använda den alldeles för flitigt. Så fort jag känner en smärta i armen så kommer jag kolla upp vad det kan bero på. Kan vara sant faktiskt ;)
De böcker jag köpte
Boken jag vill ha, med 700 symptom och sjukdomar...
Jahaja, en helg till är över och den har varit helt underbar. Skönt att bara vara ibland. I fredags var vi som sagt på bio och såg Män som hatar kvinnor, jag tycker att den var helt ok. Det går aldrig att göra en film av en bok och tro att den ska vara lika bra. Men som sagt jag gillade filmen ändå, att den var närmre 3 timmar var liksom inte heller något problem. Fast jag tycker ändå att man ska läsa böckerna om man inte redan gjort det. För som sagt, det skiljer en del.
Igår mådde jag lite tjyvens när vi vaknade så jag vågade inte åka iväg och träna, utan vi tog en lugn morgon för att sedan bege oss upp mot stan.Hoppade av vid Rådhuset för att Martin skulle till en cykelaffär och jag tyckte att vi då kunde gå åt andra hållet än vad jag brukar göra när jag ska till jobbet. Oj, vilket misstag! Jag kan ju säga att jag aldrig sett Stadshuset från så nära håll och jag behöver absolut inte oroa mig för att det inte blev nån träning ;) Knatade och gick hela dagen. Hittade mina täckbrallor som passar alldeles utmärkt till min jacka som jag införskaffade under redan ett år. Så jag är nöjd, de var inte särskilt dyra heller och det tackar jag för. Sen gick vi mest runt och slökollade lite, vi hade ju fått det vi kom för liksom. Men jag köpte även lite teer, ett som jag och Lisa hittade när vi var på stan ett Kärlekste som smakar jordgubb och det är en massa hjärtan och grejer i. Sen gick vi till NK och köpte Robius Champagne och ett Earl greu deluxe, så summa sumarum köpte jag te för närmre 200 kronor igår. Som hittat ;)
Sen var det Melodifestival som gällde. Mysigt att bara vara hemma en kväll ibland med. Vi hade nästan rätt med vilka som gick vidare till vilken final. Efter det kollade vi på Yes Man, var väl helt ok en typisk Jim Carrey film.
Idag har vi varit ute på Djurgården. Åkte till Aquaria med Martins brorsdotter. Var skoj, men det går verkligen inte att jämföra med Universeum i Göteborg. Men skoj att hitta på nåt med buskorven. Efteråt mötte vi upp hennes föräldrar och lillasyster och tog en fika. Mys på hög nivå helt enkelt. Så egentligen är det ju inte konstigt att helgen gått så fort igen. Man hittar ju på saker hela tiden. Ikväll blir det vår nya söndagstradition med Scones och Te och lite Mia och Klara och Beck. Härligt. Sen dax för ny vecka.
Kirsten, eller Christine för den som vill är 30 år gammal och är inflyttad Stockholmare sen 4 år tillbaka. Bor här tillsammans med mitt livs kärlek Martin och vår dotter Thilde som kom till världen den 9 april 2011. Här får ni följa vårt liv, från bebisprat till allt annat som handlar om mig och det jag gillar
