kirsten

Herre jissus, jag vet verkligen inte vad det är för hormontroll som bor inom mig just nu. Det verkar vara en positiv en i alla fall, för det är inga skumma utbrott det handlar om. Jag är en snäll tjej numera. Nej, det är snarare så att jag gråter hela tiden. Jag gråter när jag är glad och ser nåt fint. Jag gråter när jag och Martin pratar framtid. Jag är helt enkelt sjukt nära tårarna hela tiden. Kruxet är ju som sagt att jag inte alls är ledsen, inte på nåt sätt. Nej, livet är helt underbart! Våren är snart här och resor planeras för fullt. Kan inte bli bättre.

Ikväll när vi satt och kollade på Desperate Housewives satt vi plötsligt här och grinade tillsammans?! Vad är det frågan om undrar jag? Är det normalt? Ska vi hålla på så här för all framtid? Ok, jag vet att Martin är blödig och det är en fin egenskap hos honom. Men vad har hänt med mig? Ja, det är bara att erkänna att jag har ett hormontroll levande inom mig. Som vaknat precis vaknat till liv...