Gör mig lycklig nu...
... och gör mig lycklig igen :) Livet är på topp just nu. Allt går min väg, känns som så där vet ni att om man skulle köpa sig en triss så skulle man vinna. Ok jag förlorade bettingen igår, men va tusan. Det är ju idag det känns bra ;) När jag hade packat ihop och borstat tänderna igår så kom mina föräldrar hem och de tyckte banne mig inte att jag skulle gå och lägga mig redan. Ett glas vin var absolut ett måste innan. Ojoj. Ursäkten med att jag redan borstat tänderna gick inte hem. Att vinet inte var kylt funkade inte heller, för det fanns visst is. Så jaja, ett glas blev det. Pratade om ditten och datten och tror vi löste många världsproblem faktiskt.
Martin dök upp vid halv tre, han försökte prata på men halvdog i fotöljen för att plötsligt hoppa upp och yrade om att han var tvungen att gå ut och gå. Vilket han gjorde. Galna människa. Vi pratade vidare och Martin kom tillbaka men pallade inte av att sitta uppe. Så vi fortsatte och hoppsan svejsan vad klockan hann bli mycket. Klockan 4 imorse stängde jag mina ögon.
När vi vaknade var det bara jag som var pigg ;) Mamma satt och stirrade på sin thekopp och försökte att äta frukost, haha en halv smörgås och en clementin. Hahahah! Pappa bad till en högre makt om att jag nån gång skulle sluta prata och Martin han bara sov. Jag som aldrig kan äta på morgonen åt en stor tallrik med yoghurt och en banan. Hahah! Efter några timmar bestämdes det att vi skulle käka pizza och att vi skulle ta oss till Pizza Hut, Martin bangade i trapphuset och gick tillbaka och la sig. Pappa kom ut på gatan och ville vända. Hahaha! Jag dog nästan, tyckte att detta var skoj! Jag var den enda i sällskapet som inte var bakis.
När vi sedan ätit och var på väg tillbaka till Martin så kom jag på att vår resa antagligen skulle krocka med Martins sista lopp i klassikern. Vi som hade planerat allt så bra...men väl hemma vid datorn så kommer allt att klaffa. Vi börjar med Vasan, eller Engelbrektsloppet som det kommer att bli. En vecka senare är vi i Mexico, Harriba Harriba! Kommer hem, går på Mika och dagen efter KENT!!!! Oh yes! Gör mig lycklig nu!!!
Martin dök upp vid halv tre, han försökte prata på men halvdog i fotöljen för att plötsligt hoppa upp och yrade om att han var tvungen att gå ut och gå. Vilket han gjorde. Galna människa. Vi pratade vidare och Martin kom tillbaka men pallade inte av att sitta uppe. Så vi fortsatte och hoppsan svejsan vad klockan hann bli mycket. Klockan 4 imorse stängde jag mina ögon.
När vi vaknade var det bara jag som var pigg ;) Mamma satt och stirrade på sin thekopp och försökte att äta frukost, haha en halv smörgås och en clementin. Hahahah! Pappa bad till en högre makt om att jag nån gång skulle sluta prata och Martin han bara sov. Jag som aldrig kan äta på morgonen åt en stor tallrik med yoghurt och en banan. Hahah! Efter några timmar bestämdes det att vi skulle käka pizza och att vi skulle ta oss till Pizza Hut, Martin bangade i trapphuset och gick tillbaka och la sig. Pappa kom ut på gatan och ville vända. Hahaha! Jag dog nästan, tyckte att detta var skoj! Jag var den enda i sällskapet som inte var bakis.
När vi sedan ätit och var på väg tillbaka till Martin så kom jag på att vår resa antagligen skulle krocka med Martins sista lopp i klassikern. Vi som hade planerat allt så bra...men väl hemma vid datorn så kommer allt att klaffa. Vi börjar med Vasan, eller Engelbrektsloppet som det kommer att bli. En vecka senare är vi i Mexico, Harriba Harriba! Kommer hem, går på Mika och dagen efter KENT!!!! Oh yes! Gör mig lycklig nu!!!
