kirsten

Jag läste precis Katrin Zytomierskas debatt kring vuxna och alkohol, tycker att hon slagit huvudet på spiken i många meningar. Jag har själv vuxit upp med en alkoholist i min närhet. Mina minnen kring detta är att det inte under några omständigheter fick förekomma att jag lämnades ensam med min farfar, jag fick heller inte äta nåt av det som bjöds där för man visste inte när eller var det var köpt. Utan farmor fick handla med sig godis om det skulle bjudas på godis. Men jag minns också hur busig han var, att han gjorde saker tillsammans med en som inga andra vuxna gjorde. Byggde kojor av möbler och täcken och var en riktig busfarbror helt enkelt. Men sen har det ju sina baksidor med så klart. Min farmor var inte särskilt lycklig över att behöva se till att han hade mat på bordet trots att de inte längre levde tillsammans och allt det hon varit med om under de år de bodde tillsammans kan inte ha varit lätt att hantera.

Jag tror att min egen far fick leva med vetskapen om att man inte borde dricka för då kan man bli som far sin och det tror inte jag är så lyckat. För hur sugen blir man inte på att göra tvärtemot. Säger ens föräldrar att man inte ska göra nåt så är man ju snabbt där och gör det, eller hur? Nu säger jag inte att min pappa har problem på nåt sätt, men det skulle lätt ha kunnat blivit så.

När jag sedan växte upp så hade mina föräldrar ett helt annat synsätt till alkhol. Som tonåring ville man gärna hänga med kompisarna på olika fester och ens föräldrar är ju inte dumma. De vet att man kommer att dricka och att det kanske inte alltid är finsprit som finns i flaskorna. Detta gjorde att mina föräldrar tyckte att det var ok om jag tog en cider till maten, men då fick jag inte lämna hemmet. Men de visste i alla fall vad jag hade druckit. De lärde mig istället att man kan dricka för att man tycker att det är gott och inte för att man ska bli så plakat att man dagen efter inte minns vad man gjort. Jag blir sällan redlös, för jag gillar inte känslan, men jag tar mig gärna ett glas gott vin och jag tror att jag kommer att ta med mig mina föräldrars visdoms ord till mina egna barn den dagen de finns.

Igår var nog min hemskaste dag nånsin. Tog inte med mig nån bok till tunnelbanan utan lusläste metro och sen surfade jag med iPhonen. När jag inte hade nåt mer att kika på så läste jag Aftonbladet på nätet. Där stod det Cyklist omkom i olycka på S:t Eriksplan imorse. Jag fick panik, svårt att andas, men tänkte att jag måste sansa mig för det kan inte vara Martin, det kan inte vara Martin!! Hela min kropp skrek. Ingen mer info fanns att läsa annat än att den omkomne inte var identifierad och att det var en lastbil som kört på cyklisten vid sjutiden. När jag kom av vid min station försökte jag ringa Martin. Jag ringde och ringde, men ingen svarade. Försökte att intala mig själv att nej, det är INTE Martin artikeln handlar om. Försökte febrilt att minnas vad klockan var när han åkte. Men jag kom inte fram till nåt. På jobbet förklarade jag läget och försökte återigen få tag i honom, men fortfarande inget svar...

Jag såg allt fara förbi, framtiden som aldrig skulle bli av, barnen som inte skulle komma och barnbarnen, alla planerade resor, giftermål ja you name it och jag lovar jag tänkte på just det. Sen slog det mig, han har ju en jobbmobil med. Jag slog numret och signalerna gick fram, nån svarar och nej jag tyckte inte att det lät som min Martin. För det var ett så proffsigt svar. Det svartnade nästan för mig där och då. Men det var min älskade Martin och allt jag fick fram var att "du lever..." Martin undrade så klart vad jag höll på med för så klart levde han. Jag förklarade läget och sa att du får aldrig mer inte svara i din telefon!

Den som omkom var en kvinna i 50-årsåldern och jag tycker så oehört synd om hennes familj. Fruktansvärt tragiskt! Men kanske, kanske kan detta leda till att bilister och alla i allmänhet tar det försiktigare när de korsar ett övergångsställe eller cykelled.

 

Du och jag ♥

I min dator har jag valt att slumpa ut bilder, alltså den visar bilder från mina album samt vissa bloggar som jag läser eller läst, fråga mig inte varför de som inte är mina sparas. Jaja. Hur som helst. Det kom förbi en bild från vår resa till Rhodos för ja, 4 år sen. Vh vin. i började att fira vår 2-åriga förlovningsdag med god mat och dryck. Efter det slöt vi upp med min jobbarkompis som var där och arbetade över sommaren. Man kan lugnt säga att det blev en del att dricka. Hon åkte hem tidigt för det blev som sagt för mycket av det goda. Jag och Martin fortsatte med hennes vänner en stund och sedan knatade vi vidare, mötte svägerskans lillebror och hans gäng och vi fortsatte med dem. På nåt sätt blev de kusiner, hur de lyckades med den gåtan ja det vet jag inte. Jag hällde blåbärsshots på hans byxor och han sa att det var lugnt för det skulle mamma fixa när han kom hem ;)

Vi var kvar tills krogen stängde, de fick slänga ut oss. Kusinen skulle åka hem samma dag men kvar var Martin och jag med vår härliga gemensamma bakfylla. Jag tror aldrig att jag varit så dålig dagen efter! Vi hade ac:n på max och pendlade varannan gång in till toaletten. Vid 5-snåret masade vi oss ner till poolen, tog ett dopp och gick till hotellets butik och köpte en burk med spagetti och köttfärssås. Hahaha! Cola gick inte att dricka, vatten fick vi inte behålla. Nej, efter den kvällen tar jag det relativt lugnt när vi är ute ;)

Vi ser ju lyckliga ut i alla fall :)

Jag är här, men det är galet mycket i mitt liv just nu. Saker som jag inte riktigt orkar gå in på. Men jag är trött, riktigt trött. Det är ju så ibland. Men detta har gjort att jag vaknat igen och jag har fått upp ögonen, så jag hoppas på en förändring inom kort. Vi får se vad det blir. Jag ser ju att ni ändå är väldigt intresserade att läsa, så jag lovar att försöka att bättra mig. :) Ha lite tålamod bara!

Idag vräkte det ned, ingen cykling och ingen konsert. Det var så jag trodde att det skulle bli. Hade ju i och för sig varit bra då vi verkligen måste tvätta, men så slutade det att regna och vi bestämde oss slutligen för att åka till Grönan och se Teddybears. Många minnen med deras låtar :) Jag förstår bara inte dessa vuxna karlar att de plötsligt bestämt sig för att ha björnhuvuden när de showar?! Why? Låt mig se er istället! Men annars var konserten grym och jisses vad jag Ä L S K A R killar i kostym! Blir alldels knäsvag! Kul med så många bra artister på Grönans scen. Gillas skarpt! Att det bara kostar 159:- att köpa ett entré-kort så att man kommer in "gratis" varje gång är ju kanon! Vi spelade på lite chokladhjul och var 2 gånger en bricka ifrån att vinna, båda gångerna var det den brickan vi valde bort. Typiskt. Men vi fick en chokladkaka som tröst på ett ställe. Man tackar! Inte varje dag man köper en chokladkaka för 200:- Hahahah!

Imorrn bär det av till Järnbo, Martins mamma ska firas. Tror det blir ett trevligt kalas. Om inte annat är det alltid härligt att komma ut på landet.

Just nu spelas denna låt galet mycket av mig. I love!!