Bestämd liten fröken
Åh vilken härlig helg det blev. Vi började lördagen med att vakna upp till ett hem utan vatten, vi tackade bägge två en högre makt för att vi varit smarta nog att duscha på fredagskvällen. Annars hade vi varit mindre fräscha. Vi kom iväg cirkus 17 minuter efter planerat avfärd, men det gick ju fint ändå. Det är himla svårt att planera med barn, för alltid är det nåt som händer med dem precis innan man ska till att åka. Det regnade mer eller mindre hela vägen till Järnbo och på ett ställe var vägen översvämmad så vi fick låtsas att bilen var en båt. Haha! Fanns liksom inte med i planeringen att inte kunna åka på vägarna. Men vi kom fram i tid, till och med innan dopsällskapet ;) Så Thilde hann få både mat och ny blöja innan det började. Nice!
I kyrkan skötte hon sig exemplariskt, inte minsta gnäll. Bara att hoppas att hon är lika snäll när hon själv ska döpas. Efter dopet tror jag inte vi gjorde nåt annat än att äta, det var pajer och det var chokladkakor och senare var det kräftor och jag vet inte hur mycket kantareller. Mums!
Igår skulle vi åka hem lagom i tid, det var nämligen match på Råsunda och det betyder att vi inte har någonstans att ställa bilen om man inte är hemma i tid. Vi hann hem för att lämna bilen men inte för att handla. Så vi gick faktiskt och veckohandlade, motion och allt i ett. Skulle ha blöjor med, men det förbannade skit-Icat beställer ju alltid in för lite blöjor i den aktuella storleken vi använder. Skulle tro att det kan ha varit en babyboom i Solna när Thilde kom. För det finns både mindre och större blöjor på hyllorna. Martin frågade om de hade på lagret, men icke. De skulle få in under natten, men vad hjälper det oss liksom? Idioti kallas det! Nu har vi blöjor så att det räcker till nästa storhandling, men det är alltid skönt att gardera så att det inte finns en möjlighet till att de tar slut.
Idag har Thilde varit på jordens sämsta humör, men underläppen hängandes mest hela tiden. Vad jag än gjort har det varit fel. Eller nej, om hon fick hänga på min arm då var on nöjd, men inte jag...för visst, det är ingen stor madame men det blir tungt tillslut ändå. Sova ville hon inte trots att hon var så trött så trött. Trodde nästan att hon skulle somna under babysimmet, men icke. Då skrattade hon och sprattlade som aldrig förr. Att hamna med huvudet under vattnet gjorde inget alls hon kom upp och bara skrattade ännu mer. Goa unge! Tänk att det räcker med ett leende eller en klapp på kinden så glömmer man att hon varit jobbig under dagen :) Men jisses vad glad jag är över att jag har Martin, att ha nån som kan avlasta en. Nån där hon trivs lika mycket som hos mig. Naturligtvis så sover hon ju när han äntligen är hemma ;)
I kyrkan skötte hon sig exemplariskt, inte minsta gnäll. Bara att hoppas att hon är lika snäll när hon själv ska döpas. Efter dopet tror jag inte vi gjorde nåt annat än att äta, det var pajer och det var chokladkakor och senare var det kräftor och jag vet inte hur mycket kantareller. Mums!
Igår skulle vi åka hem lagom i tid, det var nämligen match på Råsunda och det betyder att vi inte har någonstans att ställa bilen om man inte är hemma i tid. Vi hann hem för att lämna bilen men inte för att handla. Så vi gick faktiskt och veckohandlade, motion och allt i ett. Skulle ha blöjor med, men det förbannade skit-Icat beställer ju alltid in för lite blöjor i den aktuella storleken vi använder. Skulle tro att det kan ha varit en babyboom i Solna när Thilde kom. För det finns både mindre och större blöjor på hyllorna. Martin frågade om de hade på lagret, men icke. De skulle få in under natten, men vad hjälper det oss liksom? Idioti kallas det! Nu har vi blöjor så att det räcker till nästa storhandling, men det är alltid skönt att gardera så att det inte finns en möjlighet till att de tar slut.
Idag har Thilde varit på jordens sämsta humör, men underläppen hängandes mest hela tiden. Vad jag än gjort har det varit fel. Eller nej, om hon fick hänga på min arm då var on nöjd, men inte jag...för visst, det är ingen stor madame men det blir tungt tillslut ändå. Sova ville hon inte trots att hon var så trött så trött. Trodde nästan att hon skulle somna under babysimmet, men icke. Då skrattade hon och sprattlade som aldrig förr. Att hamna med huvudet under vattnet gjorde inget alls hon kom upp och bara skrattade ännu mer. Goa unge! Tänk att det räcker med ett leende eller en klapp på kinden så glömmer man att hon varit jobbig under dagen :) Men jisses vad glad jag är över att jag har Martin, att ha nån som kan avlasta en. Nån där hon trivs lika mycket som hos mig. Naturligtvis så sover hon ju när han äntligen är hemma ;)
