kirsten

Thilde har de senaste dagarna inte betett sig som vanligt. Vi, eller snarare jag har otroligt svårt att få henne att somna för natten. Inget av det vanliga fungerar och det är så frustrerande. Några av kvällarna har jag sagt till Martin att vi gör så här, men han har gjort på ett annat sätt vilket resulterat i en ännu mer hysterisk tjej. Vilket har gjort att jag förbannat mig själv och känt att varför stod jag inte på mig mer för? Igår kväll var jag tvungen att ta en dusch, man måste ju det emellanåt. Istället för att ta lilltjejen in till sovrummet stannar han kvar i vardagsrummet och kollar på nån film som han bara hoppat rätt in i och som han inte alls är intresserad av egentligen. Vem tror ni gav upp när jag kom ut från duschen? Jag ammade, jag vyssjade jag gungade med henne i över en timme innan jag slet av henne pyjamasen och vaggade henne lite till. Hon somnade, jag la henne i sängen och kände att yes jag klarar allt! Två sekunder senare så vaknar hon igen och gallskriker.

Jag klädde då på mig packade ner henne i vagnen och gick runt kvarteret, stannade och rullade vagnen på gräsmattor lite här och var och då minsann somnade hon. Hon fortsatte till och med att sova när vi la henne i sängen.

Nu är klockan snart halv tio. Hon sover inte! Jag blir galen! Imorrn ska jag dessutom pallra mig upp, för mig i ottan, klockan 8 och lämna nycklar till en städfirma, för härliga Martin glömt bort att han skulle göra det och tagit en telefondag minsann. Man tackar! Det kommer vara mammatrött som masar sig iväg.

Jag förstår att det låter som Martin är dålig hjälp, men han är verkligen fantastisk med Thilde. Men ibland skulle det vara bra om han ville lyssna på mig som spenderar hela mina dagar med henne.