kirsten

Sanna mina ord

Barnvakt

Publicerad 2011-09-25 20:22:18 i Livet med bebis,

Igår fick vi våra hästar varma. Martins bror skulle springa Lidingöloppet och kidsen hade ingenstans att vara då deras mamma jobbade, så det blev vår vår lott att passa dem. Vilket vi så gärna gjorde! Det är två härliga tjejer, en på 6 år och en på 3. Då Thilde sov när de kom så gick Martin ut med dem till lekparken och där mötte vi upp dem när T hade vaknat. Lekte en stund och i och med att det var lördag så skulle det inhandlas godis och det gjorde vi. Två velande tjejer vid godisdisken som gärna hade tagit allt! Efter det bar det av till Donken och lite mat i magen och en ansiktsmålning senare så åkte vi vidare till Lidingö. Vi hittade rätt på första försöket och vi lekte i parken en stund innan P äntligen kom! Där vi stod har löparna endast 5 kilometer kvar och har alltså 2,5 mil bakom sig. En del ser oförskämt fräscha ut medan en del har kramper eller knappt orkar ta sig en meter till.

Efter det drog vi vidare mot mål. Vi hann dessvärre inte se målgången. För man kan med ett enda ord förklara hur det ser ut med bilar där. K.A.O.S. Man undrar om alla som är där aldrig kört bil tidigare eller vad som är problemet. Vi mötte upp P och sen bar det av till bilarna igen. Att åka hem var än värre än att åka dit. Vi stod i kö i typ 2 timmar. Jag var gråtfärdig, kissnödig och hungrig. Usch. Men man kan väl i alla fall säga att dagen med 3 barn gick bra. Vi fick plats med tre barnstolar och tre ungar i baksätet, de äldre roade den minsta och det var rätt trevligt att åka bil ändå. Så ja, jag kan fortfarande tänka mig tre barn i vår familj.

Att vår bil bestämde sig för att gå sönder var ju trist. Vi fick inte se tjejerna springa knatteversionen av loppet idag. Vi vågade helt enkelt inte åka med bilen alls. Men vi fick träffa dem ändå, då vi fått packa ur lite saker i deras bagage för att få plats med vagnen. Annars har vi gått och storhandlat idag. Ja, det funkar faktiskt. Man får plats med en hel del under vagnen. Sen ville inte T sova middag, hon sov kanske 10 minuter under vår promenad så hon fick käka och sen la jag mig med henne i sovrummet. Jag hade tänkt max en timme för egen del. Vaknade upp 2,5 timme senare och fattade inget alls. Hade tyckt att Martin kunde ha sagt till lite tidigare, men men. Får se om jag kommer att kunna sova inatt sen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kirsten

Kirsten, eller Christine för den som vill är 30 år gammal och är inflyttad Stockholmare sen 4 år tillbaka. Bor här tillsammans med mitt livs kärlek Martin och vår dotter Thilde som kom till världen den 9 april 2011. Här får ni följa vårt liv, från bebisprat till allt annat som handlar om mig och det jag gillar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela