kirsten

...hade jag en blogg med? Den här veckan går nog till den mest trötta nånsin. Att sätta sig i soffan efter nattning av fröken T och middag i magen ja, det har inte slutat bättre än att jag slocknat på två röda. Känner att jag är ett så fantastiskt sällskap till min käre man så det är inte klokt. Jag vet ju själv hur mycket man längtade efter att han skulle komma hem när jag var hemma, så att man äntligen fick nån att prata med. Att prata med fröken T en hel dag är ju mer eller mindre som en envägs kommunikation. Så det känns ju rätt ruttet att jag är så trött. Men jag hoppas att det blir bättre.

Femkampen gick som väntat, vinst för mitt lag och jag vann även totalen. Inte illa. Mina kära dåliga förlorare till kollegor tyckte ju så klart att jag fuskat. Men herre, se till att träna vänner så ska ni se att det går bättre. Fast just ja, en av dem har ju varit där typ varje kväll och tränat... ;)

Annars då? Har blivit av med vageln i ögat, äntligen! För det gjorde ont! Jag har både cyklat till jobbet och gått hem ytterliggare en gång. Så träningen börjar sakta men säkert igång igen och vet ni, jag känner mig stark! Skönt att ha den känslan kvar, trots att det var en stund sen jag tränade sist. Vi myst med våra gravida vänner och jag längtar så tills den lilla pärlan trillar ut. Thilde längtar efter sin BFF to be, jo det är sant, hon sa det igår! Hemma hos dem tog hon en riktig långpromenad, så skönt att det börjar släppa för henne. Är ju betydligt skönare att gå och hålla henne i en hand än böjd som en ostbåge.

Idag väntar kalas för den sista lilla tjejen i gänget, som fyller 1 på tisdag. Jisses, vad tiden gått fort! Kul ska det bli! Var alldeles för längesedan vi träffade dem med. Så väntar på att klockan ska bli dags, sen ska jag packa ner hjärtat i vagnen och gå till centrum och fixa present. Pappan i huset har fått en efterlängtad sovmorgon, så vi får se när han behagar gå upp. Härlig dag på g tror jag bestämt!

För precis ett år sedan, så mycket som hänt sen dess. Älskade lilla tös!♥