kirsten

Jag ringde till universitetet idag då jag tröttnat på att vänta på att de skulle svara på mitt mejl, som jag skrev om tidigare. Kvinnan jag pratade med var väldigt trevlig, men det visade sig att jag inte alls har nån möjlighet att få skriva min tenta där. De hade slutat med att ta emot distanselever, men hon satt ändå och funderade på om hon kunde hjälpa mig ändå. Men det slutade ändå med att hon sa nej. Så kul då. Kul att den första snubben jag mejlade med sa att det funkade. Kul att de ens tar sig tid att svara på mitt mejl som jag tidigare skickat. Hon hade inte en aning om hur KTH ställer sig till det heller, så ja man kan säga att jag tyckte att det kändes minst sagt kört.

Som tur var hade jag fått ett mess av en kompis som ville ses, så jag tog en promenad hem till henne med riktigt bestämda steg. Så när jag väl var framme hade ilskan runnit av mig. Plugga sket jag fullständigt i kan jag säga. Kände liksom att vad finns det för mening om jag ändå inte får göra den viktigaste delen av kursen? Bättre att satsa på nåt som gör en glad istället. Blev en promenad på drygt 2 timmar allt som allt. Riktigt härligt!

Hemma så började baka till på söndag. Baka gör mig glad! Gott blev det nog med, höftade lite på måtten då alla våra matskedsmått är puts väck. Sen mejlade jag ett lärcentrum i Järfälla trots att det på hemsidan står att man måste vara skriven i deras förbannade kommun så får vi se vad de svarar. Ingen svarade i telefon nämligen. Skrev ett argt inlägg på fejjan och det visade sig vara ett smart drag. För en kompis som läst på distans svarade, så nu har jag mejlat en som arbetar på nåt lärcentra i Kista. Lite närmre än Järfälla liksom. Hoppas på svar imorrn! Så jag kan bli lite glad igen och tycka att det känns värt allt slit!

Men en sak är säker, ska jag läsa på distans igen så får det inte vara nån salstenta! Never again!