kirsten

Ja, är det inte det ena så är det det andra. Jag har känt stickningar i ögat hela dagen, så när en av fröknarna på dagis sa att det fanns en stor chans att Thilde har fått en ögoninflammation tyckte jag inte att det var så konstigt. Mer ett konstaterande. Samtidigt som den här känslan kom igen, ska det aldrig ta slut? Hur många sjukdomar kan ett barn dra hem? Hur många kommer det att drabbas av själv? Jag trodde att min uppgift här i livet var att ta hand om min älskade plutta? Kan säga att det går inte med ett öga! Jag kan inte följa henne alls.

Kvällen har spenderats i soffan med en av Thildes gamla bebiskräkhanddukar över ögonen. Kul kväll! Jag hoppas att det är över imorrn...tur att detta inte hände förra helgen, man får vara glad för det lilla.

Idag har vi en lugn kväll här hemma, liten tjej som vände från superglad och god till en skrikande jag vill inte göra nåt ni säger! Kanske den lättaste nattningen ever, ner i sängen och så sov hon. Antar att dessa två dagar efter hennes sjukvecka har tagit musten ur henne. Men under kvällen har det varit oroligt, men hellre ikväll än imorrn då hennes mormor och morfar kommer och passar henne.

Detta innebär att det kommer att bli en riktig familjemys helg! Imorrn väntar shopping på stan, ja jag tänker unna mig nåt själv faktiskt. Måste ha nån ny snygg klänning till kvällen då vi piffar till oss och är Martin och Christine för en kväll och inte sunkföräldrarna som hänger i mjukisar i soffan framför TV:n. SHM, och en helkväll står på agendan! Kommer bli drag! Söndagen ska visst spenderas på Skansens julmarknad. Två trötta föräldrar, men frågan är vilka föräldrar som kommer vara tröttast? ;)

Härligt ska det bli i alla fall!

För typ två veckor sedan pratade jag i telefon med en gammal kollega och han undrade hur allt var. Jag berättade glatt om hur mitt liv som småbarnsmamma är och att jag var så förvånad över hur lite Thilde varit sjuk. Jo,för så är det. Jag trodde faktiskt att hon skulle vara sjuk var och varannan vecka som resultat av alla nya dagisbaciller. Men så har det inte varit. Vi har fått vabba typ 3 dagar under hösten om ens det.

Men som ni vet, om man säger nåt som inte borde vara så positivt så vänder det. Så var det även nu. Förra veckan blev Thilde dålig över en natt och vaknade med feber, så det var bara att vara hemma två dagar. Så gick vi igen. I torsdags fick vi ett mejl från dagis där de bad de som kunde vara hemma med sina barn då 4 av pedagogerna låg hemma sjuka och de kunde inte få in tillräckligt med vikarier. Under natten blir Thilde dålig med feber och en hosta som jag helst skulle ta över själv. Inte har det blivit bättre under helgen heller. Suck.

Nästa gång nån frågar så ska jag bara svara jovars, det rullar och går. Ska inte säga ett ord om den lilla sjukfrånvaron vi haft. Fast det är klart, jag ska inte klaga ändå för det finns ju de som har det värre med alla basilusker!

Idag hade vi strömavbrott här i Stockholm. Rätt festligt, men samtidigt väldigt läskigt hur sårbart allt är. Trafiken stod still och det kan verkligen lamslå hela Stockholm. I vårt fall blev det lite panik då Thilde var sjuk idag och jag skulle vara hemma halva dagen för att sedan bli avbytt av Martin. Han satt fast i Slussen och här hemma stod jag färdig med ett sovande barn. Alltså kunde jag inte packa ner henne i vagnen för att försöka möta upp med buss, inte för att de gick så vidare värst heller. Men tillslut efter en massa meck lyckades karlsloken ta sig hem. Hade planer på att ta bilen till jobbet, men Martin avrådde då det var kaos bland bilarna. Och t-banan hade börjat gå.

Rulltrapporna ned till t-banan stod dock still, så det blev till att gå ner. Framför mig hade jag en mor och en son, som gick liksom omlott, med andra ord, jag kom inte förbi. Mamman hade väldigt problem med att gå ner och ni vet när man har bråttom, man håller liksom på att gå ur linningen. Plötsligt stannar hon och ställer sig och pekar på de stackarna som går sakta uppför, för det är tungt mina vänner, riktigt tungt att gå uppför en stillastående rulltrappa! Stegen är inte direkt naturliga om vi säger så. Men det räcker inte med att hon pekar på dem, nej nej, här ställer hon sig och hånskrattar åt dem. Jag blev så förbannad! Här har hon problem att gå nedför, då ska hon väl inte håna andra? Eller? Dock fick jag min chans att gå förbi dem, men åh vad jag kokade! Jo, jag hade tänkt säga åt dem att man inte beter sig så, men jag hade så bråttom då jag redan var så sen till jobbet. Men karma säger jag! Karma!