kirsten

Idag hade vi strömavbrott här i Stockholm. Rätt festligt, men samtidigt väldigt läskigt hur sårbart allt är. Trafiken stod still och det kan verkligen lamslå hela Stockholm. I vårt fall blev det lite panik då Thilde var sjuk idag och jag skulle vara hemma halva dagen för att sedan bli avbytt av Martin. Han satt fast i Slussen och här hemma stod jag färdig med ett sovande barn. Alltså kunde jag inte packa ner henne i vagnen för att försöka möta upp med buss, inte för att de gick så vidare värst heller. Men tillslut efter en massa meck lyckades karlsloken ta sig hem. Hade planer på att ta bilen till jobbet, men Martin avrådde då det var kaos bland bilarna. Och t-banan hade börjat gå.

Rulltrapporna ned till t-banan stod dock still, så det blev till att gå ner. Framför mig hade jag en mor och en son, som gick liksom omlott, med andra ord, jag kom inte förbi. Mamman hade väldigt problem med att gå ner och ni vet när man har bråttom, man håller liksom på att gå ur linningen. Plötsligt stannar hon och ställer sig och pekar på de stackarna som går sakta uppför, för det är tungt mina vänner, riktigt tungt att gå uppför en stillastående rulltrappa! Stegen är inte direkt naturliga om vi säger så. Men det räcker inte med att hon pekar på dem, nej nej, här ställer hon sig och hånskrattar åt dem. Jag blev så förbannad! Här har hon problem att gå nedför, då ska hon väl inte håna andra? Eller? Dock fick jag min chans att gå förbi dem, men åh vad jag kokade! Jo, jag hade tänkt säga åt dem att man inte beter sig så, men jag hade så bråttom då jag redan var så sen till jobbet. Men karma säger jag! Karma!