kirsten

Vad kul det är att se att några minsann hänger här och kollar in om jag skrivit nåt nytt! Jag ber er först och främst om ursäkt, jag är dålig och jag ska försöka bättra mig. Försöka sa jag! För nog händer det grejer alltid, men så tänker jag att nej, jag bloggar sen, sen blir till senare, senare blir till om en vecka...ond cirkel!

Vad har hänt sen sist då? Inte så mycket egentligen. Helgen som var spenderades i Örebro, vilket tog oss närmre 4 timmar att komma till i fredags då olycka efter olycka skedde. En av dem kunde vi ha vart med i läskigt nog, om vi inte hade svängt av för att ge mini-me mat. Tack hungriga lilla barn! Hem kom vi och kvällen spenderades i ett kallt hus med öppen brasa. Massa mys! Lördagen spenderades på tu man hand i city och vi fick med oss lite smått och gott hem. Kvällen spenderade jag med mor och avlägsna släktingar på Ladies night, första och sista gången! Ja, inte som jag umgås med mor och avlägsna släktingar utan LN. No more! Jag skämdes där i publiken. Vad händer med kvinnor när de är ute på grönbete? Och vad hände med det jämlika samhället? Var är männens version då? Porrklubben? Säger inget dåligt om artisterna för de var duktiga och Magnus Uggla, vilken pingla! Jaja, nu har jag sett det i alla fall. Söndagen vankades det söndagmiddag med Martins familj. Härlig helg med andra ord!

Idag fick vi beställningslappen från fotoföretaget som fotade kidsen på förskolan i torsdags. Var ju tvungen att knappa in mig direkt på sidan för att se snuttans första dagisfoto! Så jäkla söt så man dör en smula. Har beställt hem ett paket för påseende, sen får vi se vad vi beställer. Men nåt vill man ju ha i alla fall! Och jag skulle kanske kunna tänka mig att mormor/morfar och farmor/farfar vill ha en kopia ;)

Det är så märkligt förstår ni, ja väldigt märkligt enligt mig. Vet inte hur många som den senaste veckan frågat mig hur mycket jag gått ner i vikt, att jag ser så mycket smalare ut och ja alla möjliga liknande frågor. Jag blir lika paff varje gång det händer för jag har nämligen inte alls lyckats så som jag vill. Sen jag började jobba igen i juni har jag gått upp 4 kilo. Den bistra sanningen. Ett stillasittande jobb är verkligen sämre för figuren än en mammaledighet med fika varje dag. Tyvärr.

 

Jag har ju sagt till alla att jag ska bli fit till augusti nästa år när klockorna slår, så jag försöker ju verkligen. Och jag har sagt det högt och vitt och brett till alla på jobbet så att de ska förstå. Jag. Vill. Inte. Fika. Var. Och. Varannan. Dag! Detta har väl gjort att en del ser en på ett annat sätt, liksom följer hur viktnedgången går. Så det kanske inte är så konstigt att man får en fråga om man kör stenhårt nu, eller frågorna om hur mycket man gått ner egentligen.

 

Jag var tvungen att fråga min andre hälft när jag kom hem om vad han tyckte i frågan? Drog upp tröjan och inspekterade magen och jo, det har hänt en hel del där vill jag påstå. Men man får kolla noga! Väldigt noga! Så jag måste ju ändå säga att det känns som en liten peppande djävel på min axel. Jag ska lyckas med det här. För ja, annars blir det nog inget bröllop i augusti.

 

När vi var på visning här för alla dessa månader sedan, ja alltså för lägenheten så fastnade vi ju direkt. Den passade våra behov nästintill på pricken. Vissa saker finns ju alltid som är mer eller mindre som man inte vill ha dem. En av de sakerna är städdagen. Det var inget som berättades vid visningen eller nåt av de tillfällen vi träffades hos mäklaren. Det kan jag tycka är lite konstigt? Eller? Är man inte med och hjälper till får man betala 200:- som "straff" Nu är det ju så pass många som hjälper till så det går ju ändå rätt fort, men ändå. Man borde berätta sådant kan jag tycka. Jag tror i och för sig att vi hade tagit lägenheten ändå. Jag gjorde det enda rätta och skrev upp Martin ;) Jag menar nån måste ju ta hand om Thilde också. Hehe!

Medan Martin klädde på sig och gick ut för att städa så klädde vi på oss och gick ut och lekte. Sen hamnade vi i och för sig ute på gården ändå, så jag har gjort mitt strå till stacken jag med. Och Thilde med för den delen. När man väl kommer igång är det ju faktiskt rätt roligt att kratta löv :)

En annan sak med den här städdagen är att jag tycker att det är lite trist att de pimpar krukorna innan det är fint runt omkring. För er som känner mig vet ju att jag älskar att pyssla med blommor och göra fint. Så ett litet minus måste jag säga! Eller snarare ytterliggare ett minus...

 

Nyss var det helg i mina ögon och nu helt plötsligt är det onsdag och veckan vänder och en ny helg är på ingång. Helt galet egentligen. Helgen som var då. I fredags hade jag min stängning så inte mycket hanns med när jag kom hem, annat än lite bus och mys då förstås.

Lördagen hamnade vi i centrum en sväng för att inhandla kvällens förnödenheter och vi passade då på att käka på en pizzeriorna där, helt ok pizzor med roliga namn. Thilde flirtade till sig en klubba av ägaren och slängde pizzan på golvet. Antar att hon inte gillade pizza, klubban vet jag inte var den tog vägen men inte åt hon den i alla fall. Vi åkte över en sväng till min bror och fikade och mös med en kissebebis och en mammakatt. Efter detta tog vi med oss mina föräldrar hem till oss och väl hemma kan man väl säga att vi badade i vin. Vet inte när jag drack den mängden vin sist, men gött var det och det nog inte sista gången en sån flaska inhandlas.

Söndagen skulle jag ha spenderat med Cissi på Underbara barn mässan som gick av stapeln, men se det blev inte nån dejt med den donnan. Migrän och feber tyckte hon lät som ett trevligare sällskap. Tur man har resurser bland vännerna, så fina Martina och söte Melker blev mitt och Thildes sällskap på mässan. Jag vet att det är en mässa för barn, men alltså jisses. Man kommer knappt fram om man har vagn med sig. Hur som helst hade vi en fantastisk dag och jag hoppas verkligen att vi ses snart igen.

Jag saknar att vara mammaledig om jag ska vara ärlig, nej inte själva ledigheten i sig, för ledig är man absolut inte. Men just det där umgänget, de där vännerna som vet exakt hur det är. Där barnen har vuxit upp tillsammans och trivs i varandras sällskap. Så hörrni mina mammavänner, vi saknar er och kidsen!

 

Idag börjar jag sent, med sent menas 11.30. Så märkligt att börja den tiden kan tyckas, men jobbar man 6 timmar om dagen och slutar 18, ja då blir det så. Problemet är bara vad gör man? Jag menar man börjar ju ändå så pass "tidigt" att det inte hinns med så mycket. Jag menar, Thilde ska ju lämnas kl 9 och innan det är det mest en massa bus och en hel del tjafs om att hon inte får gräva i kattlådan eller lägga all kattmat i vattenskålen. Men sen då? Kan ju liksom inte hänga på stan var fjärde fredag heller. Det blir dyra fredagar i så fall.

 

Nu har jag städat badrummet och ska strax ge mig på den rena tvätten som måste vikas. Det är kanske i och för sig det jag hinner med idag. Men har ni andra roliga tips, ge mig dem gärna. För städa är ju inte så där jättekul heller om jag ska vara ärlig, även om det behövs med jämna mellanrum.

 

Thilde var ju sjuk för några veckor sedan, vilket innebar första VAB:en för min del. Martin lyckades ju jobba hela sin dag innan han kom hem och tog över innan jag åkte till jobbet och jobbade lite drygt en halv dag och sen var jag hemma dagen därpå. Detta medför ju en massa nya saker som ska göras, papper ska beställas, fyllas i och skickas tillbaka. Ett litet bevis från förskolan på att barnet verkligen varit hemma de dagarna som man skickar in att de varit borta. Märklig idé egentligen då det är väldigt enkelt att bara ringa in sitt barn sjukt när det egentligen är man själv som varit dålig.

Men hur som helst...Pappren kom hem, jag tog med mig dem till förskolechefen och fick dem ifyllda, sen la jag dem i min väska. Där låg det. I cirkus en vecka och sen fick jag äntligen i väg det. Lyckliga jag!

Idag om jag mig även för att ringa till Försäkringskassan för att berätta för dem att jag gått ner i tid. När jag väl kom fram började jag svamla en massa, ja det är inte lätt att tro att jag som pratar så mycket i vanliga fall har svårt att ringa sådana här samtal. Men det slutade med att jag fick veta att jag fyllt i pappret fel då jag missat att det hade en baksida där jag skulle ha fylla i alla ändringar gällande min lön också. Jaha. Där ser man. Men ingen fara, den snälla killen skulle omgående skicka ut ett nytt sådant papper där endast den missade delen finns med. Så det är väl bara att vänta. Och nån gång får jag väl mina pengar.

Idag blev min älskade lilla skatt 1,5 år! Var har den här tiden tagit vägen undrar jag?! Jag satt ju nyss där i sängen på BB och kikade på den otroligt trötta men ack så stolta fadern med sin nykläckta dotter i famnen, sovandes tillsammans med ett leende på läpparna. Har det verkligen gått så lång stund sedan dess? Kan inte riktigt tro det. Men så är det!

Varje dag tillsammans med denna flicka är en gåva i sig och jag ser med glädje och grånande hår fram emot varje dag jag kommer att få med henne. Med två envisa föräldrar är det ju inte konstigt att vi fått ett av Solnas mest envisa barn. Men med så många skratt som hon förgyller våra dagar med så gör det inte så mycket,

Jag älskar dig, min fina dotter, då, nu och för alltid! ♥

 

Jag har under en lång tid, ja men se en si så där 2 år lagt mig själv åt sidan. För två år sedan började en mage synas allt mer och det var supertrist att köpa kläder till mig själv. När magen försvann så fanns det ett litet pyre som det var roligare att köpa fina grejer till, för bara för att den stora magen var borta så fanns det fortfarande lite överflödig hud kvar som gjorde det rätt trist att köpa nåt till sig själv. Men nu ser ni, så börjar jag sakta men säkert hitta saker till mig själv igen. Kanske inte så mycket kläder, där handlas bara det viktigaste, men smycken! My my, det har ju liksom inte gått att använda så där mycket av den varan eftersom nån liten krabat tyckt att man ska använda det som nån form av dragkamp.

Så jag har nu börjat få upp ögonen för lite nytt och fräscht till mig själv. Och vet ni? Just nu har Campadre en kampanj på Pearls for girls, som enligt mig är några av de finaste smyckena som finns. Så in och shoppa med er också!

 

 

Igår mina vänner var det ett halvår, 6 månader, 182 dagar eller 14515200 sekunder kvar tills jag fyller 30. Den där siffran som man ansett vara en så gammal siffra. Den dagen man går om den siffran, ja då är man gammal. Men vet ni? Jag känner ingen sorg över att fylla 30. Jag har hunnit så mycket redan som många inte hinner med alls under en hel livstid, så nej jag har ingen ångest över att fylla 30. Jag brukar inte heller tycka om att fylla år, brukar mest känna att det är en massa press på att man ska gilla presenterna man får och så. Att fixa med fest, mat och godsaker har jag inga problem med och det även fast man hamnar väldigt mycket i fokus då. Men då är det annorlunda, precis som när jag ger bort saker till andra födelsedagsbarn. Jag tycker helt enkelt om att få andra att må bra.

Men nu, när jag "snart" fyller så tycker jag att det ska bli kul. Vet inte om det beror på att jag inte kommer att ha värsta festen eller för att jag just känner att jag inte behöver ha ångest inför att bli just 30? Visst kommer ni som vill fira mig få göra det, jag lovar det kommer att bli en liten fest och några månader senare en betydligt större utan födelsedagstema.