kirsten

Fy, i söndagsnatt hade jag en så galet verklig dröm. Kan liksom inte direkt berätta hela drömmen, för jag minns liksom inte allt den handlade om. Men det sista. Oh, vad läskigt det var! Drömmen handlade i alla fall om mig själv och min familj. Det sista som hände var att jag satte mig i min bil och skulle starta den, men inget hände och jag försökte igen och igen. Plötsligt ser jag hur en kvinna, kan inte säga om det var en vän eller vad hon var men ett barn bar hon på armen i alla fall, börjar veva och vifta med sin fria hand och jag ser paniken i hennes ögon.

 

Det är då jag inser att bilen är en fara. Jag hinner precis smälla upp dörren för att kasta mig ut när allt bara blir helt vitt och bilen sprängs. Efter det fortsatte det vara vitt. Men känslan...åh, den känslan jag kände då kan jag inte glömma. Tomheten och ängslan över hur det skulle gå för Thilde. Det var som ett eko. Ett tomt eko utan svar...

 

Efter denna händelse vaknade jag. Men hur normal dröm var det där då?! Knappast en sanndröm, men ändå. Och hemskt jobbigt att inte kunna glömma den...