kirsten

Ja, ni dagarna bara flyger iväg här. Jag som hela tiden tyckt och trott att det är så himla lång tid kvar, men nu är det bara en vecka. Helt galet! Det är så klart väldigt roligt också att något som man längtat så mycket efter snart kommer att ske. Men att det blir mer och mer nervöst för varje dag som går ska jag inte sticka under stol med. Nästan så att jag önskar att vi hade rymt istället och gjort det i smyg. Än är det ju inte försent, men jag tror att många skulle känna sig lite lurade.

 

Igår skulle min bror komma och lämna en mycket viktig påse till mig. Jag hade verkligen kämpat för att få honom att komma och lämna den till mig också. Är ju liksom inte så lätt att smyga med saker när man har ögonen på sig hela tiden. Hade även bestämt med några kompisar att vi skulle köra 5-kamp på Grönan och så skulle jag hinna förbi en barnaffärs rea innan jag blev upplockad av Martin. Så långt allt väl, tills jag gick från jobbet och kollade in mobilen vid barnaffären för att se vad klockan var och jag ser att min bror ringt några gånger men även skickat sms. Jag hade glömt honom!! Hur kan man bara glömma en sån sak?! Tror det är lite för mycket i mitt huvud just nu. Påsen är i säkert förvar så allt är under kontroll!

 

Imorrn arbetas även den sista dagen innan semestern och som den är efterlängtad! Ser i kors och det är inte många saker som blir rätt. Eller rätt blir de så småningom, men det tar lite längre tid. Nej, galet skönt ska det bli! Fast semester vet jag ju inte om den första veckan kommer att bjuda på...