kirsten

Igår var jag iväg till sjukgymnasten igen, och säga vad man vill om att besöka en sådan. Tänk om och gå dit! Jag var kanske lite halvskeptisk till en början, men man måste ju alltid ge allt en chans. I alla fall tänker jag så! Igår var det fjärde gången jag var där för att träna och för varje gång jag varit där har nåt ändrats. Fram till igår har det handlat om att lägga till nya övningar eller att ändra på befintliga för att de ska bli så bra som möjligt för det jag behöver hjälp med. Igår då plockade vi bort en övning dels för att den är snarlik en annan men mest för att jag är alldeles för stark för att göra den. Så då ändrar vi lite på den snarlika men lägger till lite vikt på den istället. Snacka om att man blir stolt då! Vilket muskelminne!

 

Min smärta då? Den är helt väck! Inte ens när jag anstränger mig för att gå snabbt med vagnen i snömodden känner jag av den. Under innebandyträningen sist kände jag inget alls. Imorrn kommer jag att testa att gå på båda passen under kvällen, bara för att känna efter hur det känns. Och sen får vi se. Antingen gör jag som sjukgymnasten säger eller så lyssnar jag på vad min kropp säger att den klarar av. Glad är jag  i alla fall för mina fina resultat. Och jag ser ljust på bröllopsdagen i augusti. Kläderna börjar redan sitta annorlunda och då har jag ännu inte lagt på all träning jag vill få in. Det går bra nu!