kirsten

Ibland blir jag så trött på mig själv! Vet inte hur många av mina nära och kära som undrat över hur mycket jag lyckats gå ner egentligen på dessa månader. Istället för att då bli glad över att folk ser att jag lyckats gå ner så säger jag att nej, men det är inte så mycket det är BARA 6 kilo. Och så står jag där och funderar på hur stor var jag innan då egentligen om de nu tycker att jag gått ner så himla mycket?!

 

Varför tänker jag ens så? 6 kilo är ju jättemycket! Det är ju liksom 6 mjölkpaket och om man tänker att man plockar bort den sizen på nån så är ju det jättemycket! Sen får man ju lägga till att jag tränat en hel del och det innebär en himla massa större muskler och de väger ju en del de med. Men nånstans så känner man att jo, men jag borde ha gått ner si och så mycket och så känner jag mig superdålig för att jag inte lyckades med det. Dumt
.

För egentligen är jag ju stolt över mig själv! Jag både ser och känner skillnad. Både på kläder och ork. Och det är väl ändå det som ska betyda nåt, inte det antal kilo jag lyckats eller inte lyckats gå ned. Sen kan man ju ta sig en funderare på varför det är viktigt för andra att veta hur mycket jag lyckats gå ner. Varför inte bara säga, bra jobbat vad fin du är!

 

Hur som haver. Jag är stolt och jag är bra som jag är! På torsdag kommer jag få ytterliggare bevis på om det gick som jag tänkte det innan. För då är det dags att prova bröllopsklänningen igen! Nervöst!

 

Vad den här veckan har gått fort! Först visste jag inte vad jag skulle göra med den och nu är den plötsligt över och det känns som jag inte hann med nåt alls. Kan bero på att jag inte haft ett enda vettigt pass på hela veckan så kvällarna har redan varit över när jag väl kommit hem. Så det Martin bad mig fixa med har ju så klart inte blivit gjort. Men nästa vecka, då jäklar! Å andra sidan är vilddjuret hemma då, men det ska nog lösa sig. Har ju en del annat att pyssla med också.

 

Väskan är packad så när som på necessären, imorrn får jag äntligen träffa min familj igen! De har varit saknade! Men vi ska också träffa serveringstjejerna som ska servera på bröllopet och så hoppas jag på lite bad, sol och värme och bara mysa innan det är dags att bege sig mot Stockholm igen.

 

Ja, inte är det långt kvar inte. Det börjar kännas må jag säga. Nerverna har jag dock i behåll, men det känns som att tiden bara rinner ifrån en nu. Jo, mycket av vår planering är klar, men det är de här små sakerna kvar. Och de tar mest tid vill jag lova. Vilket stressar mig enormt. Men det löser sig. Det finns mat och dryck och musik, vad mer behövs? ;)

 

 

För en vecka sedan lämnade jag min fina lilla tjej hos sina farföräldrar där hon skulle spenadera halva veckan med dem, sina kusiner och farbror och den andra halvan med sina morföräldrar. Kan säga att hon inte var ett dugg ledsen över att vi skulle åka, hon blev snarare orolig över att hon skulle få följa med oss. Det kändes i mammahjärtat. Fast positivt också. För vi har fasen den mest underbara familj en kan önska sig!

 

Jag var rädd att jag skulle tycka att det var alldeles för jobbigt att vara utan den där trotsiga lilla skruttfian, men vet ni, jag och Martin har verkligen njutit av tiden som barnfria och verkligen tagit vara på tiden. Vi har åkt och handlat utan att behöva jaga eller muta en unge runt affären, vi har varit ute och käkat (vårt äta-ute-konto är helt raserat efter denna vecka ;) ), vi har varit på bio, sist det hände var i mars 2011, vi har varit på konsert. Det har varit fantasiskt.

 

Så kom nu denna söndag, då det även var dags för Martin att dra vidare mot stugan. Nu känns det tomt vill jag lova. Klippan i mitt liv finns inte vid min sida och ja, nu kommer saknaden av den lilla damen som en spark i magen. Är man ensam med sina tankar så blir saknaden så mycket svårare att hålla borta. Men ge mig några dagar, så kommer jag njuta av denna ensamhet också. Lagom tills det är dags att få hem dem igen. ;)

 

Nu börjar singelveckan! Fast så mycket fest och flärd lär det inte bli, för nä det har jag inte tid med om den här bröllopskroppen ska hinna piskas ännu mer i form.