Thailand here I come!
Happ, nu är det bokat! Den 19 februari nästa år lämnar jag detta kalla land för en månad av backpacking i Thailand. Ska bli så underbart skönt! Har längtat efter detta så länge nu, så det känns bra att det äntligen är bokat! Me and my darling :) Efter det är allt öppet, då kan vi göra vad vi vill ;) Då blir Ida glad med, hehe.
Attans vad mörkt det ser ut just nu, känns ju lagom peppande inför midsommar. Men vad är väl en svensk midsommar utan lite regn? ;) Hoppas bara att Martin blir frisk tills imorrn, annars måste vi nog stanna hemma. :(
Jag tror förresten att min käre chef har blivit spritt språngande galen. Hade möte idag, precis som alla andra veckor. Och då undrade han vad jag ville nu när min kille fått jobb i storstan som han uttryckte det. Jag förklarade läget för honom att det inte fanns några planer på att flytta ännu, då jag trodde att det var det bästa svaret ;) Då började han att säga att jag behövde minsann inte vara orolig, för jobb i Stockholm det skulle han visst hjälpa mig med, han vill ju så gärna att det ska gå bra för mig och så vidare. Jaha, tänkte jag, vill du bli av med mig eller vad är det frågan om. Nej nej, inte så utan eftersom jag lagt ner åtskilliga tusen på en utbildning så var det ju klart att jag skulle få chansen att jobba i Stockholm. Annars var det ju bara bortkastad tid tyckte han, för minst 1-2 år skulle man spendera där om man ville komma nån vart i den här branschen.
Och visst är det väl så, jag säger inte det. Men det var bara en sån chock att höra honom säga så. Jag trodde ju i min fantasi att han skulle bli galen! Och istället vill han hjälpa mig vidare! Känns ändå bra, och i de stunderna då gillar man honom skarpt kan jag säga. Synd bara att han inte alltid är sån ;)
Attans vad mörkt det ser ut just nu, känns ju lagom peppande inför midsommar. Men vad är väl en svensk midsommar utan lite regn? ;) Hoppas bara att Martin blir frisk tills imorrn, annars måste vi nog stanna hemma. :(
Jag tror förresten att min käre chef har blivit spritt språngande galen. Hade möte idag, precis som alla andra veckor. Och då undrade han vad jag ville nu när min kille fått jobb i storstan som han uttryckte det. Jag förklarade läget för honom att det inte fanns några planer på att flytta ännu, då jag trodde att det var det bästa svaret ;) Då började han att säga att jag behövde minsann inte vara orolig, för jobb i Stockholm det skulle han visst hjälpa mig med, han vill ju så gärna att det ska gå bra för mig och så vidare. Jaha, tänkte jag, vill du bli av med mig eller vad är det frågan om. Nej nej, inte så utan eftersom jag lagt ner åtskilliga tusen på en utbildning så var det ju klart att jag skulle få chansen att jobba i Stockholm. Annars var det ju bara bortkastad tid tyckte han, för minst 1-2 år skulle man spendera där om man ville komma nån vart i den här branschen.
Och visst är det väl så, jag säger inte det. Men det var bara en sån chock att höra honom säga så. Jag trodde ju i min fantasi att han skulle bli galen! Och istället vill han hjälpa mig vidare! Känns ändå bra, och i de stunderna då gillar man honom skarpt kan jag säga. Synd bara att han inte alltid är sån ;)
