Publicerad 2011-04-29 09:13:50 i Livet,
Jag tror aldrig att jag varit så trött tidigare! Thilde tar verkligen alla mina krafter och det är absolut helt okej att hon gör det. Men som igår när hon sov endast 20 minuter mellan 10 och 18 ja då är man gråtfärdig. Hon som alltid slocknar när hon fått sin mat ville absolut inte vara med om detta så länge hon inte fick ligga på mig förstås. När det sen var dags att sova för natten ville hon inte komma till ro då heller, det visade sig senare att hon hade en massa mat som hon tyckte var en mycket bra idé att kräkas upp i vår säng! Var bara att byta kläder på henne och bädda om sängen. Precis vad man vill mitt i natten. Skruttunge :)
Idag ska vi till stadshuset och Martin ska skriva på papper om att han är pappa till Thilde. Sen ska vi tillbaka till BVC för att se så att lillsnuttan gått upp mer än vad hon hade gjort i tisdags. Känner att vi bara flänger fram och tillbaka överallt hela tiden. Det förstör vårt matschema ;) Och stackars Martin får åka ifrån jobbet...
Nej, ska göra mig iordning och sen ska vi knata iväg.
Publicerad 2011-04-27 11:51:58 i Thilde 0-3 mån,
Jag tänkte att jag skulle lägga upp lite bilder på underverket :) Så här kommer hennes första veckor i livet i bilder.
Första bilden
En mycket trött mamma, efter 18 timmar förlossning
Underbart söt!
En trött bebis
Första besöket av farmor och farfar
Kolla in virveln! Hon kommer för alltid att "hata" sin fader för denna ;)
Hud mot hud är uppskattat
Thilde solar
Mera solning
Första träffen med morbror
En skelande bebis
Stolt mormor
En lika stolt morfar och så morbror
Mormodern kan inte släppa flickebarnet med blicken ;)
Första promenaden
Första badet hemma, som var SÅ uppskattat!
Fina vänner på besök :)
Utslagen Mami och lika utslagen Thilde
Kusinerna och farmor, som de längtat
Kusinen visar hur man tröstar ledsen bebis
Publicerad 2011-04-26 16:22:40 i Thilde 0-3 mån,
Usch, imorse var det mycket hormoner igen. Det var ju dags för vårt besök på ortopeden med Thilde. Jag har våndats hela natten och på morgonen när jag vaknade och såg på min lilla tjej så brast det bara. Tanken på att hon eventuellt skulle behöva ha en stödskena i alldeles för många veckor blev för mycket. Att hon inte längre skulle vara min lilla bebis i sina små storlek 50 kläder kändes bara så fel. Att packa ner en body och byxor i vad som nu är två storlekar för stort fick tårarna att komma igen. Åh, stackars Martin! Men han tar det så bra hela tiden. Även fast han var lika nervös som mig så klappade han mig på kinden och höll om mig och sa att allt skulle bli bra :)
När vi kom dit så fick hon först genomgå ett ultralljud av bägge höfterna och hon klarade det så fint! Hon låg där still och sa inte ett ljud! Sen fick vi gå till ortopeden och där kollade de igenom höfterna både via bilderna som de fått och sen genom att känna på henne. Man märker verkligen att det är ett universitetssjukhus för det är studenter med på varje avdelning som får vara med och klämma och känna och sköterskorna och doktorerna tycker oftast att de är lite för försiktiga ;) eller att de drar lite för mycket och för länge. Men hur som helst så var allt fint med höften och hon slapp både skena och byxor som kunde ha varit ett alternativ. Däremot trodde doktorn att det kanske var nåt i muskelfästet som knakade men att det inte var nåt farligt. Skönt! En tung sten föll från mina axlar och i bilen hem föll några tårar till. Jäkla lipsill!
Sen var det dags för BVC på eftermiddagen. Där visade Thilde sitt temperament och det blev ingen angenäm stund. Dels hade hon gått upp på tok för lite för att sköterskan skulle vara nöjd så vi får komma tillbaka på fredag igen för ny vägning. Men nästan 2 centimeter längre hade hon blivit. Galet! Kommer bli en lång tjej detta då hon redan två veckor efter födseln ligger över sin kurva!
Trots att vi ammade innan vi lämnade BVC var det en helt galen tjej vi la ner i vagnen igen. Vi var tvungna att springa in på HM en sväng med då lilltjejen kräks som en galning och kläderna i hennes storlek inte räcker till här hemma och det var inte populärt. Varken för henne, oss eller alla andra runt omrking. Hon kan skrika högt! Kom nu på när jag sitter här att vi missade att köpe ett par byxor till. Suck. Använder vi storlek 56 läcker blöjorna då de inte sitter tillräckligt tight. Jaja, får boka alla tvättider som finns helt enkelt ;)
Publicerad 2011-04-23 19:52:26 i Bebis,
Så kommer den äntligen! Som jag kämpat, men Thilde vill inte riktigt som jag vill. ;)
Jag hade beräknad födsel den 31 mars enligt vårt ultraljud, dock var det första datumet som vi fick hos barnmorskan min födelsedag den 7 april. Så jag tyckte ju att det var perfekt med den 31 mars! Plus att jag, min pappa och lillkorven skulle fylla med en veckas mellanrum då min pappa fyller den 14 april. Men den 31 mars kom och gick och så även min födelsedag. Började tro att det skulle bli igångsättning för oss som vi fått datum den 15 april. Vi satte igång att måla om vårt kök den 4 april för jag var så less på att gå och vänta. Detta gjorde att mina sammandragningar kom tätare och med mycket mer kraft under den veckan, vi blev helt klara med målningen den 7 april.
Natten mellan den 7 och 8 april vaknar jag vid 3.30, nästan den tid som jag vaknat under hela graviditeten för att kissa. Går upp på toa och plums säger det, jag blev så klart livrädd och tänkte shit vad hände där? Torkar mig och håller på att svimma när jag ser allt klegg med en massa blod, men jag fattar ju att det är den berömda slemproppen som gått. Direkt efter detta drar värkarna igång, men jag funderar ändå en stund över om jag ska säga till Martin eller ej. Men beslutar mig ändå för att göra det. Han fattar typ ingenting, vaddå slempropp och vaddå värkar? Men han finner sig snabbt och säger att det är lika bra att vi försöker sova så länge vi kan. Får gå upp en gång till och det kommer ännu mer blod och ännu mer värkar. Lyckas slumra en stund till tillsammans med min vetekudde. Men vid 6 går det inte längre så jag går upp och sätter mig i soffan istället. Martin fixar det sista i köket genom att ställa allt på plats då våra grannar ska ta hand om katterna när vi är borta. Vi börjar klocka värkar och de kommer med 5 minuters mellanrum och håller i sig runt minuten. Martin bestämmer sig för att jobba hemifrån då han inser att han ändå kommer att få åka hem inom kort.
Jag håller ut till klockan 15 hemma då jag ringer till förlossningen och säger att det startat, sköterskan som svarar säger att vi gärna får komma in om vi vill för att se hur långt vi kommit. Vi packar ihop det sista och är på förlossningen vid 18.30 och vi får komma in på ett undersökningsrum direkt. Urinprov tas och för första gången har jag protein i urinen men hon säger att det inte är nån fara och sedan sätt CTG, där får jag sedan ligga i en timma! När hon kommer tillbaka ber hon så mycket om ursäkt och berättar att det kom in en hel drös blivande mammor samtidigt. Hon kollar hur mycket jag öppnats och det är ynka 3 cm men hon drar lite i livmodertappen och säger att detta ska nog göra susen. Hon föreslår att vi ska ta en promenad i korridoren, men jag lyckas aldrig ta mig ur sängen. För när jag väl rest mig upp så känner jag ett enormt behov av att kräkas och när det är avklarat har jag verkligen ingen lust att promenera utan jag sätter mig upprätt i en stol istället. Klockan 22 får vi äntligen komma in på själva förlossningsavdelningen och när vi kommer in där frågar barnmorskan om jag vill ta en dusch och det tackade jag verkligen inte nej till! Så jag fick knata tillbaka till samma tråkiga rum som vi suttit i 3 timmar. Duschar i närmre 2 timmar på det varmaste som gick och det var så skönt!
Tillbaka inne på förlossningsrummet så får jag lite att dricka och en ny CTG sätts, när den tas bort så sätter Martin dit TENS-apparaten och den får jag ha igång ungefär 10 minuter för efter det går vattnet och jag kräks som en galning igen, klockan har nu hunnit bli 01.00. Cirka 40 minuter senare får jag testa på lustgasen och först funkar det inte alls men sen var den min bästa vän! Klockan 3 har jag öppnat mig 7 centimeter och de frågar om jag vill ha mer smärtlindring, men nej jag vill fortsätta klara mig på lustgasen och min andning. Jag fortsätter att kämpa på och klockan 6 erbjuder de mig att ställa mig i duschen igen, men denna gång funkar det inte alls lika bra vilket gör mig väldigt besviken. Dessutom vill de att jag ska kissa, men det går inte! Känner mig inte ens kissnödig, vilket känns mycket märkligt då jag druckit och druckit! När jag kommer tillbaka från duschen så frågar Martin barnmorskan om det är möjligt att få mer smärtstillande, barnmorskan svarar att det aldrig är försent men om vi verkligen vill det med tanke på att jag nu är öppen 8-9 cm. Det gav mig den extra sporren som behövdes för att fortsätta utan. Klockan 7 kommer morgonpasset in och dessa 3 tjejer var verkligen helt underbara! En av dem var en student som var med inne på rummet från det att hon kom till dess att förlossningen var över! Guld värt!
Vid klockan 8 får jag värkstimulerande då inget hänt på närmre 2 timmar. Detta gör så att värkarna kommer tätare och tätare och jag vill börja krysta långt innan det är dags. Barnmorskan försöker få mig att sluta men varje gång jag trycker till så känns det så skönt, mycket märkligt då det egentligen gör ont. Får även blåsan tömd nån gång under dessa timmar, det värsta jag varit med om i hela mitt liv och jag tror att det var enda gången som jag var riktigt otrevlig under förlossningen. 10.33 drar de riktiga krystvärkarna igång och vi testar först på sidorna och sedan på liggandes på rygg, men inget vill riktigt fungera. De föreslår att jag ska ställa mig på alla fyra, men det verkar vara ett helt omöjligt projekt för mig. Så tillslut hamnar jag på en pall och sitter lutad mot Martin, vilket gör att jag under krystvärkarna kan ha honom som stöd och verkligen ta i och under vilan kunna sjunka tillbaka mot honom. 11.33 kikar en medtagen blå liten tjej ut och det såg från början ut som att det skulle gå riktigt illa då hon inte andades och barnmorskan var på väg ut från rummet. Jag fattade aldrig att det var så allvarligt då det enda jag kunde tänka på var att jag var tvungen att ta mig upp ur Martins knä för att han skulle följa med. Men precis då börjar hon skrika och jag får henne på bröstet istället. Vilken lycka! Att vinna Martins och mitt vad var ju inte illa det heller då han satsat på att det var en kille som skulle komma J Efter förlossningen tackade studenten så mycket för att hon fått vara med under denna förlossning då det var hennes första och hon var överlycklig över att jag hade valt att föda utan smärtlindring.
När det var dags för koll av lilltjejen så visade det sig att hennes vänstra höft var ur led, men de sa att det inte var nåt att vara oroliga för. Vi får efter det komma till BB och då var vi trötta! Dagen efter får hon träffa barnläkaren som kollar igenom höften igen och bekräftar att den är ur led, men att vi får komma tillbaka senare för att göra ultraljud av den. På kvällen har vi ett hemfärdssamtal för att få åka hem dagen efter, när det är klart och undersköterskan ska gå så ser hon att lilltjejen är gul och går och hämtar ett mätinstrument och det visar sig att hon har gulsot. Ingen hemgång för oss med andra ord utan vi får flytta upp till en annan avdelning och det blir solning i några dagar för lilltjejen. Så gick det till när Thilde kom till världen den 9 april.
Det enda som jag inte riktigt känner mig nöjd med är att jag knappt fick använda TENSEN, men med tanke på att de var tvungna att ha koll på Thildes hjärtljud med en skalp på huvudet så var det ju inte att tänka på. Jag är däremot väldigt glad över att vi hade studenten med oss, då hon fanns med oss på rummet hela tiden. Hon gav massage och ja hon var underbar helt enkelt. Jag är även glad över att jag lyckades med det som jag hade planerat att endast hålla mig till lustgasen, sen att jag inte fick använda den när jag kom ner på golvet och pallen och det helt plötsligt blev så att jag födde utan nån smärtlindring gör mig så jäkla stolt! Sen att allt inte blev som man tänkt med trasig höft och gulsot ja det får man ju leva med. Nu kan det ju bara bli bättre :)
Publicerad 2011-04-20 20:01:05 i Livet,
Idag var vi hos amningshjälpen och oj vad glada vi blev över all den hjälp vi fick av dem! Eller dem, det var en trevlig dam som tog emot oss. Vi testade först att amma utan amningsnapp men efter att hon kikat hur det gick så sa hon att den skulle komma att behövas. Vi fick även lägga henne från sidan som man ammar tvillingar och vet ni, det funkade! Hon berättade även att det inte är mig det är "fel" på utan att lillsnuttan lägger sin tunga uppe i gommen och täpper till så att hon inte kan amma. Så med lite klapp på huvudet och drag i armen så gick det riktigt bra. Hemma har detta också funkat fint, så vi är så nöjda och glada. En riktig hjälteinsats från dem.
En annan hjälte är Martin! Han finns alltid där även fast jag ibland blir galen på honom. ;) Mitt betalkort funkar inte längre efter som banken spärrat det på grund av mitt namnbyte. Mycket skoj. Men då är det toppen att Martin finns med och lägger ut för mig :)
Arg har jag lyckats bli idag med. Vi väntar på en remiss från sjukhuset till Thildes höft, men den kommer aldrig. Idag fick vi svaret då sjukhuset ringde och berättade att vi skulle ha varit där igår minsann...det hade vi så klart ingen aning om eftersom vi aldrig fått remissen. Även detta på grund av mitt namnbyte, då posten först inte hittat mig i porten då jag inte hunnit sätta upp mitt nya namn på dörren då vi fortfarande var kvar på sjukhuset. Men hur de sedan kan ha missat det fattar jag inte! Det gör mig galen! Att inte sjukhuset talade in ett meddelande när de ringde igår kan man ju också undra över förstås... Men nu har hon fått en tid på tisdag och den skrev jag upp utifall posten inte lämnar mitt brev igen...
Publicerad 2011-04-19 19:53:15 i Bebis,
Dagarna flyter på här hemma, man kan nästan säga att de flyter ihop! Det gör mig lite orolig att tiden går så himla fort för om en vecka börjar Martin jobba igen och då ska jag klara mig själv med Thilde. Jag vet ju att jag kommer att klara det men med tanke på hur mycket han gör nu så blir jag lite skraj. Tur att det finns matlådor i frysen ;) Annars får jag ta till våra energibarer, hahah!
Amningen går något bättre, men hon är för lat den lilla damen så hon tycker gärna att allt bara ska serveras henne. Men jag antar att det bara är att kämpa på. BVC var här idag och Thilde fick så mycket beröm så det var inte klokt. 410 gram hade hon gått upp sedan i torsdags och bara det är ju en bedrift! Vår lilla tjej är snart inte så liten längre. Imorrn styr vi kosan mot sjukhuset igen och dags för amningshjälp, ska bli spännande att se vad de har för tips. Jag ska banne mig inte ge mig, jag ska få detta att fungera! Sjukdom eller ej!
Jag har påbörjat min förlossningsberättelse men då det är nån annan som bestämmer över mina tider vid datorn numera så tar det lite tid. Men den kommer :)
Publicerad 2011-04-14 21:51:17 i Livet,
Hahha, Martin är så galet rolig att jag inte kan sluta le åt honom! Tidigare idag ringde det en försäljare mitt i vår uppvärmning av Thildes mat.
Ungefär så här gick samtalet
Martin: Ja, det är Martin
Säljare: Hej, jag ringer från ... och jag undrar om du har tid en stund?
M: Nej, det har jag inte. Är nybliven småbarnsförälder så tid är det minsta jag har.
S: Ok, men kan jag kanske ringa lite senare?
M: Nej, men du kan ju ringa igen om 20 år så kan vi ju se då.
Hahahahahah! Martin vet hur de ska tas ;) Behöver jag säga att även säljaren började skratta?
Publicerad 2011-04-14 19:12:34 i Bebis,
Jag ber så mycket om ursäkt för min dåliga uppdatering här. Min dator har kraschat och det har väl inte varit prio ett att laga den heller.
Jag fick nästan som jag ville, alltså min födelsedagsönskan. Värkarna satte igång natten mellan min födelsedag och nästkommande dag. Nog för att det tog ända till den 9 april för att lillsnuttan skulle behaga titta ut, men ut kom hon i alla fall tillslut :) Världens sötaste lilla tjej, Thilde Alicia Maria. Jag ska skriva ihop en liten förlossningsberättelse så snart min dator är lagad men nu vet ni i alla fall att hon kommit till världen :)
Publicerad 2011-04-07 12:46:37 i Familj,
Vilken helvetesnatt! Har haft kramper titt som tätt och vetekudden blev kall och jag orkade inte gå upp och värma på den och jag ville inte väcka Martin som måste upp och jobba. Så jag kröp helt enkelt in under hans täckte istället eftersom han är varm som en kamin. Nu är det ju dessvärre som så att det är ju jag med numera så efter en stund drog han sig undan, antar att det blev för varmt för honom. Men det hjälpte ju en stund i alla fall. Jag hoppas innerligt att detta betyder att det är nåt på g nu. För när jag vaknade vid 7 när Martin gick upp så hade jag fortfarande denna smärta. Försökte somna om, men det gick inte så jag masade mig upp en stund och försökte igen lite senare och då kunde jag sova. Men man vill ju samtidigt inte sova bort en hel dag, men vad ska man göra när man inte kan röra på sig för att det gör ont?
Har förvarnat Martin i alla fall om att det KAN vara på g så att han är beredd på att ta sig hem från jobbet. Men man vågar liksom inte hoppas på för mycket längre! Plus att jag inte egentligen vill att bebisen ska komma idag, för det är ju min födelsedag! Blir ju så mycket roligare om man får en egen dag att firas på. Men jag tar gärna starten i födelsedagspresent, alltså att det drar igång nu och så kan bebis födas låt säga inatt?
Pappa ringde förut och blev alldeles till sig för att jag inte svarade i telefon, han trodde genast att aha nu är det dax! Men nej nej, jag har inget ljud på telefonen. Så när katterna hörde att det ringde eftersom den vibrerar så var det redan försent för mig att svara och eftersom jag visste att han ville ringa och gratta så kunde ju inte jag gärna ringa upp honom ;) Men han bara skrattar åt mig, elakt. Men alla som känner mig vet ju att jag har noll tålamod och nu sitter jag här strandad och det bara kryper i mig. Jaja, så kan det gå.
Publicerad 2011-04-06 14:08:38 i Livet,
Jahaja, fortfarande hemma och ingen bebis. Jag har börjat ställa in mig på att det inte blir nån bebis ;) Att jag bara drömt att jag är gravid, hahah! Nej, så illa är det inte. Men jag har slutat att vänta. Igår drog vi igång målningen av väggarna i köket. Kan säga att det inte är det lättaste med denna tjockismage! Samt att det kommer sammandragning på sammandragning som gör ondare och ondare. Men jag andas lite och vilar några minuter sen är jag på det igen. Kan säga att natten var allt annat än bekväm. Jo, jag sov som en stock. Men min kropp har ont! Det känns som om nån sparkat mig så hårt de bara kan mellan benen och högra höften är paj. Skönt dock att jag fick sova :)
MEN detta gör ju inte att jag sitter still idag heller...nej, jag började måla själv. Har tagit närmre 1,5 timme och då kan jag säga att jag inte kom särskilt långt. Fast detta är finliret runt lister och sånt. Går ju fortare när man drar med rollern istället. Men fint blir det. Fint som sjutton! Men de plantorna som bodde här innan, varför de målat om i alla rum kan man ju undra...? Det ser inte klokt ut. Så vi kommer att få måla om fönster och så sen med. Men det får bli nästa projekt. Först målar vi klart väggarna, sen kläcker vi bebis och sen nån gång i sommar kanske...Är inte det lättaste att måla om med två katter i hemmet.
Ska vila en stund och sen ska jag ge mig på målningen igen. Desto fortare blir vi ju klara :)
Publicerad 2011-04-05 14:27:26 i Livet,
Imorse startade jag dagen redan klockan 6. Varför det ska vara nödvändigt vet jag inte. Fast jag låg kvar till cikrus 7 när Martin knatade upp för att åka till jobbet. Läste lite och kollade morgon-tv. Men det var inte så intressant så jag böt och kollade på Glee istället som jag fått för mig att jag ska se nu när jag är hemma. Började igår och såg 2 avsnitt och var väl inte överförtjust direkt. Men min bror sa till mig att den blir bättre, så jag har nu fortsatt och sett 5 avsnitt totalt och visst den blir väl bättre och bättre. Men den känns lite för ungdomlig för mig, jag börjar väl bli gammal antar jag ;)
Tog mig en förmiddagslur och sen kollade jag förlossningsprogram. Men jag är less på detta nu. Jag vill in och föda själv istället. Tycker liksom att det är min tur nu! Försöker att hålla mig i rörelse hela tiden. Tänker på tyngdlagen, haha! Så nu liggs det inte i soffan utan här sitter vi! Plus att jag krupit runt på golvet och täckt lister med tejp så att vi kan börja måla väggarna när Martin kommer hem sen. Jag kanske inte behöver säga att jag inte är helt nöjd med målningen av taket? Men när jag försökte säga till så sa Martin bara att det berodde på att färgen var blöt där...mmm right! Men han ska få se när han kommer hem att han ska lyssna mer på mig och inte ta mina kommentarer för att jag är en besserwisser...
Nej, undrar om jag ska rensa ut badrumsskåpet på en massa skit nu med. Lika bra när ångan är uppe liksom.
Publicerad 2011-04-04 22:25:51 i Livet,
Har fått sovit inatt så idag känns allt lite bättre. Men det är påfrestande att bara gå hemma så här och vänta. Orkar ju inte ta mig för så mycket. Men idag har jag läst, kollat tv och hjälpt till med målningen när Martin kom hem. Kommer bli kalas när det är klart. Drog upp den torkade ljungen på balkongen med. Jisses vilken händelserik dag! Hoppas nåt roligare händer imorrn, men då får det ju inte komma nån bebis för då fyller Martins systerdotter 7 år! Var tog de åren vägen undrar jag? Stora tjejen ju! Så vi satsar på den 6 nu, för den 7 är min dag :)
Sara N – Tjej 24 mars
Helena – Tjej 27 mars
Jennifer – Tjej 27 mars
Sarah – Tjej 28 mars
Fredrik L – Tjej 29 mars
Pettsson – Kille 29 mars
Jag – Tjej 30 mars
Martin – Kille 30 mars
Richard – Tjej 31 mars
Camilla – Pojke 1 april
Lina – Pojke 1 april
Aida – Tjej 2 april
Cissi - Pojke 2 april
Fifi – Tjej 2 april
Michaela – Tjej 2 april
Sara W P– Tjej 3 april
Jeanette – Tjej 3 april
Angeliqa – Tjej 3 april kl 23.12
Ida –Pojke 3 april
Maria – Tjej 4 april
Josefine – Pojke 5 april
K – Pojke 5 april
Sandra – Tjej 6 april
Linda – Pojke 7 april
Sofia – Pojke 8 april
Mattias – Pojke 9 april
Publicerad 2011-04-03 12:57:17 i Bebis,
Jag börjar bli så frustrerad! Jag har ont, men så händer det inget mer, men varje gång så tänker jag att nu jäklar händer det. Nu är det dags att åka in. Men nej, en stund senare så gör det inte alls ont längre. Jag kan andas normalt igen. Då känner jag som så många andra blivande mammor känner kan jag tänka, att nej jag kommer ALDRIG att föda, bebisen kommer stanna i magen för alltid! På dagarna går jag runt som en levande zombie för att jag inte får sova på nätterna. Säger en person till att det är förberedelse inför det som komma skall så kommer jag slå ner den! För nej, det är ingen jäkla förberedelse att ligga vaken hela natten, jag menar verkligen HELA natten. Vilket barn/bebis är uppe hela natten undrar jag? Jo, jag vet att de vaknar i tid och otid, men man kan få dem att somna om. Jag ligger och kollar på Martin medans han sover, jag kollar på hur ljuset ändras under natten, jag går upp på toaletten, jag går upp och dricker, jag funderar lite till, försöker att vända på mig men det gör för ont så jag ligger kvar trots att det gör ont när jag ligger på det sättet med. Inatt gick det så långt att jag gav upp sömnen och satte mig i soffan och läste och grät om vart annat för att jag tyckte så synd om mig själv och jag kände mig ensammast i hela världen. Vid 4 kom Martin och höll om mig och då blev det ju bara ännu värre för då fick jag bekräftelse på att det verkligen är jobbigt.
Det måste vara så frustrerande för honom med. Inget han säger gör ju det bättre. Eller jo, det gör det ju förstås. Det är fantastiskt att ha honom vid min sida. Men samtidigt vill jag inte påverka hans sömn med. Jag vill att han ska kunna fungera så normalt han kan. Och han säger att det inte är jobbigt för honom utan att det är jag som drar det tyngsta lasset, så jag antar att jag bara får tro honom. Men det kan inte vara lätt för honom att se mig som annars alltid är glad så deprimerad! Jag tycker inte att nåt är kul alls längre. Så jag lät honom åka iväg en stund själv för att handla det sista till målningen, så att han får lite andrum från mig...
Publicerad 2011-04-02 21:39:52 i Livet,
För ungefär ett år sedan var vi riktigt sugna på att flytta till en större lägenhet. Vi gick på visningar och drömde oss bort, planerade för fullt för kotten i vårt liv som ej ännu blivit till. Men vi ansåg bägge två att det skulle vara skönt att ha en större lägenhet när plusset väl visade sig. Helt plötsligt kom drömlägenheten för oss, i samma trapphus som där vi bor vilket gjorde att vi kunde ha vårat älskade pensionärspar som alltid finns där och tar katterna när vi åker bort. Fanns en del att göra i lägenheten med vilket vi ansåg vara väldigt spännande. Vi var riktigt taggade! Vi pratade med banker och vi pratade med mäklare och hittade drömmäklaren. Dessvärre slutade det med att vi inte fick igenom lånet och lägenheten såldes till ett annat par. Hur som helst så tog vi till oss det mäklaren sa om vad vi borde göra om här och så. Men det har tagit tills nu att få ändan ur och börja.
Så planen nu är att först och främst måla om, bort med det gröna och in med vitt. Sen ska luckorna fixas till och vi ska kakla och kanske byta golv. Vi får se. Meningen var ju att vi skulle börja med detta i veckan när Martin hade semester, men veckan har gått väldigt fort! Idag fick vi nog och åkte till färgaffären och köpte på oss färg, roller, spackel och en massa andra spännande saker. Nu är det dax för förnyelse! Väl hemma så började vi att plocka ner den väggdekoration vi hade där, tjof tjof så var den borta. Det var allt jag hann med. Sen har jag legat i soffan och i sängen med magkramper från helvetet. Vi hade tidigare skämtat om att så fort vi börjar lägga skyddspappret på golvet så drar förlossningen igång. Och ja, så blir det kanske. Vi har nu, eller jag kanske ska säga Martin har nu kommit så långt att väggar och tak är tvättade. Imorrn hinner han kanske spackla :) Jag tror i alla fall oavsett hur lång tid detta kommer att ta, att detta kommer att bli mycket bra!
En liten bild innan...
Och en liten bild på denna månads födelsedagar. Vi börjar närma oss en hel del av dem...vilken prickar vi in eller klarar vi oss?
Publicerad 2011-04-01 23:05:31 i Livet,
Idag har jag inte gjort mycket vettigt. Hade en katastrofal natt där jag så fort min vetekudde svalnat vaknade av att magen gjorde ont. Var bara att knata upp och värma på den igen. Eller så kunde jag sova gott och vakna av att käre Martin dundrade en armbåge i ansiktet på mig eller i ett ömt bröst. Jisses! Jag tror inte att det bara är jag som väntar på att det ska dra igång när som helst. Sov bort halva förmiddagen, men jag vet det är bäst att passa på nu när det bara är vi två. När frukost och serier på tv var sedda så satte vi igång och städade. Jag kröp runt på alla fyra inne i badrummet och nu glänser det där inne vill jag lova! Så kom nu kotten när det fortfarande är fint om några dagar är det massa katthår överallt igen...
Åt en sushi till lunch och när jag ringde och beställde så måste ju jag alltid krångla lite och ändra deras meny till nåt jag vill ha, och nu var det inte bara jag som ville ändra och krångla utan Martin med. Han som svarade kunde 3 ord svenska ungefär så jag sa till Martin att han skulle dubbelkolla beställningen när han hämtade den. Han kommer hem och det första jag ser är att hans beställning är fel ;) Men min var rätt.
Nej, en kopp hallonbladste på detta och sen sängen igen tror jag. Har ju lyckats sova 2 timmar under kvällen med...gör inget annat just nu känns det som.
