Många tycker säkert att årsdagar inte betyder nåt, att de är som vilken dag som helst och att man inte behöver fira dem. Jag tycker kanske inte heller att alla årsdagar behöver firas, men vi har ändå på nåt sätt behållit vår första årsdag, alltså den dagen som vi säger att vi blev tillsammans. Nu firar vi inte dessa dagar med dunder och brak utan det är mer att vi äter en lite godare middag eller att vi kanske går på nån bio. Eller som nåt år då vi gick till krogen där allt skedde. Eller så kan dagen glömmas bort som vår förlovningsdag gjorde i höstas. Vi kom på det på kvällen att shit idag skulle vi ju ha gått ut och käkat ;) Så det kan gå. Kan ju bero på att en viss graviditetsförvirrning redan hade börjat då, hahaha!
Idag glömdes dagen inte bort. Men den har heller inte firats mer än att jag fick ett superfint armband med en tillhörande berlock, en kombinerad försenad förlovningspresent och årspresent i ett. Han är bra fin den där Martin, han är inte bara fin, han är världens bäste och mest underbare kille jag träffat! Och det allra allra bästa är att han bara är min i alla fall i två månader till, sen får jag dela honom med vår underbara bebis!
Usch, jag är helt död. Orkar inget alls. På jobbet tar orken och kraften slut vid 14-tiden. Sen kan jag komma ikapp och vara relativt pigg igen framåt 21 på kvällen. Till vilken mening? Då är det ju snart dax att sova ju. När jag väl går och lägger mig så somnar jag ofast rätt fort, men vaknar var och varannan timme även detta utan egentlig anledning. Nån gång kanske för en kissning, men annars ligger jag mest och lyssnar till Martins andetag och kollar på klockan. Snacka om stress! Man kan ju bli galen för mindre!
Imorrn packar vi in oss i bilen och åker till Örebro över helgen. Träffa familj, vänner och äta marknadsnougat på Hindersmässan. På vägen hem mot Stockholm drar vi förbi Köping och plockar med oss vårt babyskydd får se om nån annan liten pryl följer med också :)
Så nu ska jag göra mig i ordning för natten och kanske packa en väska.
Martin är borta på konferens/kick off med sitt jobb och det är ju kul för honom. Mindre kul för mig. Jag har ingen att prata med här hemma. Katterna är galna och de lyssnar inte på mig när jag säger åt dem. Så trotsiga! Fast just nu ligger de här bredvid mig, dock i den andra soffan, och är så lugna och fina så. Men jag vet att det är en tidsfråga innan de börjar riva lägenheten igen. Och det är när jag går och lägger mig ;) Ibland är de verkligen till salu för en väldigt billig peng!
Annars har jag haft 2 timmars hulkande och snyftande här hemma i TV-soffan. Femman hade verkligen planerat detta bra när Martin är borta och allt. Han hade inte orkat med mig. Först Sofias Änglar, där det bara blev för mycket när pappan i familjen sitter och berättar om allt han kommer att missa under sina döttrars uppväxt. Hur kan världen vara så grym? Hur kan det inte gå att ta bort en tumör 2011? Det är verkligen nåt av det värsta som skulle kunna hända om Martin skulle bli sjuk på nåt sätt och att det inte gick att bota. Vad skulle jag göra då? Han är ju min partner in crime, han är ju den jag pratar med när allt känns hopplöst och för jävligt, han är den som alltid finns där oavsett hur elak jag varit mot honom eller vilka problem som än kan tänkas komma. Nu med dessa gravidhormoner tar jag till mig allas smärta på ett helt annat sätt, då jag ännu lättare än tidigare kan sätta mig in i hur det känns.
Sen var det dax för den Hemlige miljonären och då satte jag igång igen. Man är så lyckligt lottad själv och det tänker man aldrig på. Man tar det liksom för givet och när man går förbi alla uteliggare så tänker man bara att de får skylla sig själva. Ok, riktigt så hård är jag inte. Men efter detta program och den otroligt charmiga damen som står på Malmskillnadsgatan varje fredagkväll och bjuder på smörgåsar och varm nyponsoppa. Då kände jag för en stund att jag vill också vara volontär. Fast jag tror att jag måste lugna mig lite. Får inte vara hög på graviditetshormoner när ett sånt beslut tas.
Hur som helst så är det ändå rätt skönt att få gråta av sig lite ibland. Nej, ska försöka sova en sväng nu. Är helt död efter två nätter utan sömn. Det värsta är att jag sover så fruktansvärt dåligt när Martin är borta. Men så slut som jag är nu borde det inte vara några problem :)
Sånna här debatter gör mig lite smått irriterad! Jag förstår själv inte problematiken med det hela. Är det inte lite smått fantastiskt att vi faktiskt har med oss maten hela tiden? Är det inte rätt praktiskt? Och de som prompt måste sitta och kika, varför gör de det om de tycker att det är så äckligt och obehagligt? Är det för att de ändå bara måste se ett par bröst och att när de sen tittar kommer på vad brösten är till för? Och när man sitter och läser kommentarerna kring det hela så tycker en del att vissa kvinnor inte har tillräckligt estetsikt tilltalande bröst så då är det ännu mindre ok. Så man måste alltså ha fina bröst för att få amma? Kul tanke. Men vad är fina då? Det som är fint för en är ju fult för en annan, eller hur? Och ärligt talat, hur många kvinnor är det som hänger fram hela bröstet till allmän beskådan? De flesta försöker ju ändå skyla sig, inte bara för sin egen skull men också för att barnet ska få ro. Det mest roliga med sånna här motståndare är när de själva får barn, för då är det en rättighet att de ska kunna amma offentligt och de kan bara inte förstå allt hat de får emot sig...hahaha!
Hur arg får man bli på en människa? Det här klippet är ju helt otroligt om det är sant, vilket jag hoppas att det inte är. Konstigt att det blir en anstormning mot det, verkar ju helt rubbat att svänga runt med ett litet spädbarn på det där sättet. Idioter!
Åh, vad härligt med helg! Men visst går veckorna fort? Ena dagen är det söndagkväll och man sitter och bävar inför vad veckan kommer att innehålla och sen är det plötsligt fredageftermiddag och man går hem från jobbet och tar helg. Det är som en gammal kollega till mig alltid sa, det finns bara måndagar och fredagar. Kan inte annat än hålla med. Men när tiden går så här snabbt så innebär det att det snart är dax för födsel. Jag längtar som en galning efter kotten. MEN inte förlossningen. Vilket alla mina kompisar med barn försöker få mig att göra, eftersom det är så häftigt, magiskt. Ja, jag vet inte allt vad de kallar det. Men jag ser bara smärtan, sjukhus, sprutor, blod, avtuppad Martin, panikslagen Christine. Men klart att det kommer att gå bra ;)
Imorrn kommer lite vänner på besök. För vissa kan det ses som en fest och för andra ett saftkalas. Meningen var att det skulle vara en blind date i det hela, men det blir inte av för ena halvan kommer inte. Annars hade det varit tämligen intressant vill jag lova. Men jag ska nog lyckas vid ett annat tillfälle. Håller på och planerar en rolig lek och en ännu roligare vinst. Men det kan jag inte berätta så mycket mer om nu då många av de som kommer läser detta. Heheh!
Varje natt vaknar jag denna tid. Detta har fått mig att börja fundera på vad det betyder. Min första tanke var att bebisen kommer att födas den 2 februari, men det ser jag gärna att den inte gör. 1 månad för tidigt liksom. Sen kom tanken att men 22 mars då, då handlar det ju om bara några dagar för tidigt och det är ju ok. Men det kan ju också vara att bebisen väljer att födas det klockslaget. Eller så är det då som det är dax för amning när vi kommit dit. Men det sista är ju inte lika kul. Vad tror ni? Det som behövs göras nu när jag vaknar är alltid en kisspaus ;) Men det är ju rätt märkligt att det alltid är samma klockslag.
Idag kom kläderna som jag beställde. Jag är supernöjd med kottens kläder. Mina känner jag så där för. Vissa var så klart bra och andra mellanbra och en tröja såg inte klok ut. Det var till och med så att Martin bara skakade på huvudet. De mellanbra kläderna kan ju komma att vara superfina i sommar när man inte har lika mycket mage att bära runt på så jag gör en chansning.
Martin sitter bredvid mig här i soffan och är så galet nöjd med sig själv. Han har lagat sitt xbox helt själv. Hans kära spel pajade i helgen, nåt som kallas red ring of death. Men de slutade med garantin om att de tog tillbaka sånna skadade konsoller för typ 2 år sen och om han skulle ha skickat in dosan till dem så skulle det ha kostat cirkus 1000:- Men han testade lite själv, bytte ut lite delar och tada han har ett fungerande spel igen :) Händige Martin!
För lite drygt ett år sen så flyttade det in nya grannar här i vårt trapphus. De verkade supertrevliga och är i vår ålder så vi pratade lite och så när vi sågs. Sen började oväsendet. För de skulle visst ändra hela planlösningen på lägenheten. Jag höll ärligt talat på att bli galen. Tycker att det är helt ok med oljud vissa stunder, men det här var som ett avgrundsvrål av ljud. Det lät som att de skulle riva hela huset och inte bara deras lägenhet. När de sedan inte slutade arbeta för att det blev sen kväll så blev jag galen när jag inte längre hörde ljudet av tv:n. Så Martin går tillslut och ringer på dem och ber dem sluta, då var klockan närmre 22! De bara kollade på honom som om han var mindre vetande. Jag är väldigt glad att jag inte följde med för jag hade blivit rasande av en sån blick! Hur som helst, de slutade för kvällen. Och när de sedan var klara bjöd killen in mig för att jag skulle få se vad de hade gjort som stört så himla mycket. Lite snällt ändå.
MEN nu har de börjat igen. Jag tror att de gör om sitt badrum denna gång och det om nåt låter ju! Även denna gång på kvällstid. Helt galet! Jag tror inte att de riktigt fattar hur mycket det låter när de borrar eller vad de nu än gör. Ok, vi bor närmst men jag tror att detta ljud stiger upp i hela huset. Så jag hoppas verkligen att nån annan klagar snart! Vill ju inte vara gnällkärringen i trapphuset direkt.
Fast jag har ju kommit på den perfekta hämnden nu ;) Hehehe, jag gnuggar mina händer av lycka. Deras sovrum ligger vägg i vägg med vårat kök. När kotten har kommit till världen och denna underbara varelse bestämmer sig för att skrika och ha sig nattetid, då är det i köket jag ska sitta och trösta och vyssja. Vad tror ni? The perfect plan? Mohahahahah!
Idag var det dax för ytterliggare ett besök hos barnmorskan, fast denna gång fick vi träffa en kollega till vår då hon befinner sig i Thailand just nu. Mycket fuskigt, men så kan det vara. Var lite nervöst att träffa nån annan än den man är van vid. Jag menar med henne vet jag precis vad som ska hända och i vilken ordning. Med denna andra var allt annorlunda. Fast det funkade ändå. Martin tyckte att hon var jättebra medan jag var mer skeptisk. Jag vill bara poängtera att det inte var nåt fel på denna barnmorska och jag skulle säkert ha älskat henne om jag fått henne från början. Den här barnmorskan mätte lite annorlunda och sa det själv att hon var lite mer generös med måtten, så jag vet inte om jag ska tro på måttet idag. Det såg fint ut men det var inte lika "perfekt" som förra veckan. Vi får se om 2 veckor om det stämmer helt enkelt. Däremot klämde denna mer och kände efter varje kroppsdel och berättade vad det var hon kände. Det var toppen tycker jag. :) Vi satt i soffan igår här hemma och puttade tillbaka en kroppsdel och precis som vi gissat var det rumpan och det andra vi kände var fötterna. Mys! Hjärtat slog som det skulle, inte lika snabbt som tidigare. Men det kan ju bero på att bebisen låg och vilade med.
Nu börjar jag bli så nyfiken på hur den lilla kotten ser ut. Vem kommer den att vara mest lik? Vems sätt kommer den att ha? Tänk om man bara kunde få en liten sneak peak på den :)
Dagen idag blev helt underbart bra, trots det tråkiga vädret! Jag behöver väl inte säga att jag är livrädd för att gå ut utanför dörren?! Jag hatar den här delen av vintern! Slask och blött och grått och trist. När det dessutom händer redan nu vet man att det i alla fall inte betyder att det är slutet på vintern, för nu börjar istället helvetet. Ni vet när de ena dagen är snö och vitt och nästa dag så är det isgata överallt och med en massa vatten ovanpå. När kommunen sen är som de är och inte tar bort snön när den kommer så kan ni ju tänka er hur vår gata ser ut. Jag gillart inte alls!
Men idag har det varit en mysdag. Trevlig fika och en massa bebismys! Nu vill jag ju bara att vår lilla kotte ska komma ut med så man får mysa med den :) Så skönt att få prata med nån som vet precis vad man menar fast man alla gånger inte kan finna rätt ord för att beskriva känslan.
Just nu försöker jag få herrn i huset att fatta att jag är hungrig, det går så där om jag ska vara ärlig. Han sätter upp en kabellist och visst jag är superglad över att han gör det då den där förbannade sladden har hängt så där illa och fult i typ 2 år. MEN nu är jag hungrig. Detta har jag sagt i över en timme och under denna timme har jag hunnit sätta i mig nästan allt godis som var kvar i skålen och en massa ostbågar. Han fattar ändå inte. Nu tycker ni säkert att varför fixar jag inte maten själv då? Jo, för att när jag var på väg hem så ringde jag Martin och frågade hur köttet såg ut som låg på tining. Till svar fick jag att det såg bra ut men det var lite isigt fortfarande. Jag tyckte inte att det kändes helt 100, så jag sa att jag skulle komma hem och kika på det. När jag kom hem så behövde jag bara slänga en blick på det för att se att det var alldeles frystorkat. Alltså behöver vi köpa nytt. MEN, jag klarar inte av att gå till butiken för jag har för ont efter min promenad idag. För en timme sen sa jag att det tar 45 min - 1 timme att koka denna gryta...Jag ska börja ha ett lager med fiskbullar i skafferiet tror jag. För det äter inte Martin. Så när han inte lyssnar så lagar jag i ordning det i ren trots, vad tror ni om det? Då kan ju han sitta där hungrig sen. Blir galen snart! Och en bitter gravid tjej vill man inte ha i sin närhet!
Har klickat hem lite kläder med under denna timme. Jag hittade inte så mycket till mig själv, men lite blev det allt men mest till kotten :) Vi vet ju fortfarande inte vad det är för kön, men med färgvalen nedan skulle man ju kunna tro det. Rolling stones tröjan är för att Martin älskar dem. Alla kläder från HM.
Jag ber om ursäkt för att jag inte varit så aktiv de senaste dagarna. Jag skrev ett trevligt litet inlägg i tisdags, men jag gör nåt när jag sitter vid den här datorn. Nåt som inte jag eller Martin kan förklara. Men det är lika irriterande varje gång det händer, hände nyss igen dessutom :( Men hur som helst så kommer jag emot nån tangent och när jag gör det så försvinner allt och jag kommer ut på nån sida jag besökt tidigare eller till startsidan av bloggen. Grymt irriterande! Martin tycker att jag ska skriva mina inlägg i ett worddokument och sen spara det där för att sedan lägga in det i bloggen. Så kan man ju förstås göra, men vem orkar?! I tisdags gjorde det mig så förbannad att jag struntade i att skriva ett nytt. Haha!
Men det har varit en hektisk vecka. I tisdags så var jag på min brors klass vernissage. Det var trevligt. Kul att se vad hans kompisar fotat och se lite hur de tänkt. Vissa bilder fattade jag inget av, andra var skrämmande och andra hur fina som helst. Men finast var så klart min brors bilder. Nog för att jag kan anses som partisk i detta fall. Fast jag skulle ha tyckt så även om jag kommit in som en utomstående. Han har öga för detaljer, och då inte bara i själva fotot utan även vid hängningen av tavlorna. Jag är mycket stolt över min bror!
I onsdags var vi på infoträff angående den kommande förlossningen. För jag antar att det inte går att hoppa över den biten? Det var intressant. Martin kände sig lugn efteråt medan jag kände en enorm stress. För poletten trillade ner och jag fattade att det inte alls är lång stund kvar nu. Det handlar om ca 10 veckor. Det är verkligen inget alls. Med tanke på att jag är några dagar för tidigt född och Martin desto mer för tidig så ja, vad ska man tro. Kommer kotten tidigare?
Igår jobbade jag till sju och orkade inte med så mycket mer än att åka hem. Men det är skönt att få komma hem och slappa lite med. Idag stod veckohandling på schemat och efter det har jag suttit fast i soffan och berättat för Martin hur han skulle laga maten ;) Det är inte lätt med denna smärta i ryggen och att ha en helt vild bebis i magen som sparkar både lite här och där samtidigt gör det inte lättare. Var får den all kraft ifrån? Och hur orkar den vara vaken så mycket?
Egentligen borde jag inte sitta här, jag borde sova! Men för att kunna göra det måste jag nog få nåt mirakelmedel. Jag sover en timme i stöten, vaknar, knakar rätt ryggen, somnar för att vakna en timme senare. Det är inget kul alls! Samtidigt känner man panik över det och då blir det ännu svårare att sova. För man vet att om si och så många timmar så ringer klockan och då måste jag gå upp. Inte bara gå upp utan masa mig iväg till jobbet och vara trevlig och sprudlande glad i 8 timmar. Det är inget kul alls, för som sagt då kommer paniken. Jag förstår att det är en förberedelse för sen, men sen kommer jag å andra sidan att kunna ta en tupplur mitt på dagen tillsammans med min underbara skatt om jag så skulle känna för det. Jag kommer inte att ha tider att passa varje dag. Så därför snälla kropp, låt mig sova nu! Vad som händer sen, det tar vi då!
Nu när det varit helg har kotten knappt visat att den finns där inne. Helt lugnt på dagarna och sen framåt natten så har det kommit nån smäll. Behöver jag säga att detta har gjort mig något nervös? Jag som inte varit det minsta orolig på flera veckor har ju nästan haft psykbryt här hemma. Men fina Martin lugnar och bara skrattar åt mina hysteriska utfall. Fattar inte hur han orkar med mig, en ängels tålamod har han i alla fall. Fast å andra sidan, jag skulle vara likadan om det hade varit omvänt. Alltid mycket lättare att peppa än att ta emot peppandet. Hur som helst så begav vi oss ut på en promenad i det fina vädret. Jag ville gå till Solna C för att se om jag kunde hitta några läckra tidningsskriftshållare, så att jag kunde fortsätta mitt plockande. Enkel väg en promenad på 2,2 kilometer, ditvägen är en härlig nerförsbacke och jag var nästan chockad när vi kom fram över att det gått så lätt trots all halka!
Väl där så hittade jag så klart inte nåt av det jag sökte. Så vi spatserade hem igen. Martin sa att vi kunde ta t-banan om jag ville, men det var 6 minuter kvar tills den skulle komma så jag tyckte att vi kunde gå. Det ångrade jag bittert sen eftersom det endast gick uppåt. Men hem kom vi tillslut och så här i efterhand och efter lite vila så var det rätt skönt. Kotten vaknade till liv och visade att den visst fanns kvar ;)
Passade även på att klippa Martin. Gick bra så länge jag inte höll i saxen. För då klippte jag mig först i fingret, så det var bara att plåstra om och sen klippte jag mig i handen men då gick det inte hål. Men Martin blev nöjd och det är ju huvudsaken. Lyckades till och med av att laga maten idag. Jag är nöjd med min söndag ändå!
Imorrn väntar jobb igen. Denna gång ska man alltså lyckas arbeta en hel vecka. Hur ska det gå efter denna julledighet som varit? Men det ska nog gå bra :) På onsdag är det dessutom dags för föräldrautbildning på sjukhuset, ska bli skoj!
Jag har känt mig lite off de senaste dagarna. Jag får inte sova på nätterna. Vaknar cirka en gång i timmen och är vaken ungeför en halvtimme varje gång. Jag har testat att gå upp och dricka, läsa en snutt i en bok, gått på toaletten och inget funkar! Ännu värre blir det av att jag ligger och lyssnar på Martins djupa andetag och det stressar mig ännu mer, tycker att det är fruktansvärt fuskigt att han får sova men inte jag. Bebisen rumlar runt och har nån form av aerobicspass i magen och det stressar lite till. Missförstå mig rätt, jag älskar att känna kotten rumla runt det blir ju liksom min bekräftelse på att det lilla livet lever. Men vissa rörelser känns lite obehagliga, det känns som att den gräver sig ut genom mina revben. Men nu i natt fick jag sova och som jag sov! Jag gick upp ur sängen halv tolv! Fattar ni, halv tolv!! Som en tonåring! Men var jag pigg? Inte så värst.
Fast det tror jag har med detta förbannade skitväder att göra! Visst skulle man kunna tycka att yes nu blir det vår, men man vet innerst inne att det på långa vägar är slut. Det kommer att komma mer snö. MEN då kommer det att finnas ett snorhalt underlag inunder. Det värsta är att vi bor på gatan som kommunen alltid glömmer bort. Det vill säga att de plogar inte, de sandar inte. Men böter det får man om man står fel...då passar det minsann att de kikat förbi. Men man kan ju undra vad de gör med dessa pengar, för de får ju in en hel del varje år på felparkerade bilar, då kan man ju tycka att de borde prioritera vår gata under vinterhalvåret med. Häromdagen fick Martin nog när han såg vår älskade granne gå ut med soporna och han knappt kom upp för backen, så Martin skottade hela backen! Ok, det var mycket för att han inte gärna vill att jag druttar omkull men också för att de äldre ska ha en liten möjlighet att ta sig upp och ner för backen. Min älskade!
Nu är nästan hela hyllan tömd på saker, det är lite prydnadssaker kvar, men var vi ska ha dem nu har jag ingen aning om. Får kanske packa ner dem så länge och ta fram dem igen när vi bor lite större. Så kul för förra veckan när vi började packa böcker så sa jag så självklart att vi bara behövde 2 kartonger. Nu idag är vi uppe i inte mindre än 4 kartonger böcker! Galet. Jag vet att jag är en bokmal, men att jag hade så mycket det visste jag inte...och då är ändå inte alla packade för vi lyckades ha en hylla kvar. Jisses!
Inatt var jag på väg att gå upp klockan 1. Jag var helt 100 på att det var morgon och dax att gå upp till jobbet. Tyckte att jag hade sovit tillräckligt då, trots att jag i verkligheten endast sovit i en timme. Tur att jag kollade ordentligt på klockan innan jag började göra mig i ordning. Hahha! Men vad har hänt med min sömn? Ska det vara så här nu eller är det bara nåt som är ett tag och så återgår det till det normala sen?
Har i alla fall en väldigt livlig bebis, det är inte många stunder som det är lugn och ro och visst det känns lugnande att känna dessa rörelser. Men nån gång vore det ju skönt med lite lugn och ro. Plus att revbenen och urinblåsan kan den väl ändå låta va? Är det för mycket begärt?
När jag satt här i soffan förut upptäckte jag nåt. Du behöver inte fortsätta läsa nu om du inte vill... Men i alla fall, som gravid ändras ens kropp på många vis och visst jag har sett att brösten mina ändrats, dels har de blivit större, nåt som jag verkligen inte behöver och som jag inte ville...men det bestämmer ju inte jag. De ändrar form...suck...och det har ett tag funnits lite lite vätska i dem och det är ju helt normalt, jag menar jag håller ju på att förvandlas till en matmaskin. MEN nu så kände jag att min tröja var blöt! Det hade alltså läckt en förvisso väldigt liten fläck, men jag kan ju gissa att detta bara är början. My Godness! Man känner sig ju inte direkt som den sexigaste flickvännen numera, jag vaggar fram värre än Agda 82, jag kan inte sitta i soffan som vanligt, jag kan inte ligga i sängen som vanligt, jag orkar inte stå längre stunder, min mage rasar titt som tätt av de tabletter jag stoppar i mig, jag kan nog fortsätta i all oändlighet... Men det bästa är att när jag börjar tjoa och tjimma i soffan så allt Martin gör när han får veta vad som händer är att börja gapskratta och säger att jag inte behöver oroa mig...Fina Martin! ♥ Känns skönt att han inte bryr sig så mycket om dessa "skönhets"fel utan tar det för det är.
Nej ska fortsätta mitt marathon med Svenska Hollywoodfruar, har inte sett säsongen som gick nu i höstas, men det är ju så härligt att kunna blåsa igenom en hel säsong utan att behöva vänta en vecka innan man kan se nästa avsnitt. Problemet är bara att man blir hjärntvättad och snart kommer jag prata som dem med, hahahha!
Innan jag blev gravid var nåt av det bästa jag visste att laga mat och testa nya recept. Sen kom doftsinnet igång och oset gjorde att jag bara ville kräkas när jag stod där i köket, kvällar då Martin skulle vara borta ville jag bara gråta mig igenom för då var jag tvungen att laga maten själv. Sen kom det en liten mellanperiod då det var skoj igen, men den var väldigt kort. För nu orkar jag inte stå upp under den stund det tar att laga maten och jag kan fortfarande äcklas av att ta i maten eller så. Trist, men jag tror att det finns en anledning till detta och det är att Martin ska lära sig att laga mer mat själv. Tidigare har han mer eller mindre bara blivit serverad. Så nu har jag även slutat att göra matlistorna själv, för det kan ibland ge mig illamående med då jag sitter och läser vad som ska vara i maten. Knasigt, ja visst! Men jag tror ändå att det är bra att jag lämnar köket lite då och då så att han inser att han faktiskt kan laga mat och vissa dagar blir det fantastiskt gott och andra dagar vill man bara raka ner innehållet i soporna. Men så är det ju när jag lagar maten med.
Åh, vad jag var glad över att jag var ledig idag! Igår hade jag nämligen så pass ont i högra sidan att allt var en plåga. Att jag sen kände mig som en uppsvälld marshmallow i huvudet gjorde inte saken bättre alls. Att försöka sova var en plåga. Sista gången jag kollade på klockan var hon 4.30. Innan det hade jag alltså legat och vridigt och vändit, gått upp på toa, druckit vatten och gråtit en sväng för att allt kändes så hopplöst! Martin försökte trösta mig, Barry försökte trösta mig och Kotten förde ett sju jäkla liv i magen. Slapp i alla fall hänga med ner och plocka upp tvätten och så kunde jag ta sovmorgon. Jag hoppas verkligen att denna natt blir bättre, för imorrn ska det jobbas. Ska bara dricka mitt specialte så kanske halsen blir bättre.
Idag hämtade vi vagnen och monterade den :) Men den stinker verkligen nytt och plast och instängt. Så den får stå ett tag i lägenheten och dofta av sig lite. Samt att katterna på så sätt kan bekanta sig med den och förhoppningsvis inte tycker att den är lika intressant sen när kotten ligger där i. Har även fortsatt att plocka undan alla mina böcker. Jag trodde ärligt talat inte att jag hade så många! Eller jag visste ju att de var många, men vi är nu inne på den tredje flyttkartongen...suck... Nu ska jag bara försöka komma på var jag ska ha de utvalda kokböckerna...
Idag begav vi oss ut för att byta lite juklappar som blivit fel, jag som fick fick en kakbok 3 gånger och en dvd 3 gånger tyckte att det kanske kändes lite onödigt att ha så många ex hemma. Martin fick en necessär som förvisso var väldigt fin, men rätt onödig då han redan har en. Hans kära moder tyckte att det var dumt att vi hela tiden har våra tandborstar i en plastpåse så hon trodde att han inte ägde nån. Fin tanke dock! Anledningen till plastpåsarna är att tandborstfodral ofta blir väldigt äckliga efter ett tag och då slänger jag dem och denna gång har inte några nya inhandlats och jag kan absolut inte lägga ner dem direkt bland alla andra produkter i necessären. Så nu har jag fått Martin att göra likadant. Jag lyckades byta allt utom filmen, för de hade den inte i sortimentet här i huvudstaden. De menade på att butiken i Örebro är mycket större. Då skrattade jag bara och sa att nej verkligen inte! Men jag får lösa det själv då...
Efter att ha gått på stan i 100 år, ja det kändes så för mig då min rygg helt har ballat ur! Så åkte vi hem. Jag somnade in i soffan tills det var dax för tvätt. Ja, jag vet en gravid tjej ska inte behöva masa sig ner till tvättstugan, men Martin gjorde allt jobbigt och jag manglade. På så sätt kunde jag stå med ryggen upprätt. Men det känns som ett skämt att inte klara av att ta sig upp för en trapp utan att hålla sig krampaktigt i ledstången. På stan blev till och med en mamma och hennes dotter ilskna på mig för att jag gick så långsamt framför dem. Trevligt eller hur? Men efter manglingen har det finaste ♥ gjort resten. Han fixade till och med det mesta av maten. Som blev lite för sent serverad, men det är så ibland.
Jag känner mig helt däckad och jag ber till varenda högsta makt jag kan för att jag inte ska bli sjuk. Bådar dock inte gott, men jag försöker in i det längsta skylla värken i lederna på att jag promenerat så mycket idag. JAG SKA INTE BLI SJUK IGEN!!! Skönt att vara ledig imorrn med. Sen bara jobba 2 dagar, vara ledig en, jobba en dag och så ledig 2 dagar. Så skulle man ha det jämt ;) Och imorrn måste jag vara någorlunda pigg, ska dra iväg och hämta barnvagnen. Yippie!
Kirsten, eller Christine för den som vill är 30 år gammal och är inflyttad Stockholmare sen 4 år tillbaka. Bor här tillsammans med mitt livs kärlek Martin och vår dotter Thilde som kom till världen den 9 april 2011. Här får ni följa vårt liv, från bebisprat till allt annat som handlar om mig och det jag gillar
