kirsten

Det här med att inreda Thildes rum, som jag drömde om när vi bodde i tvåan, alla tankar om hur det skulle se ut och hur kul det skulle bli. I det verkliga livet när rummet väl finns, njae inte alls lika enkelt och kul. Jag är så velig med om hur jag vill att det ska se ut i slutänden och är så rädd att jag ska välja fel så det bara ser plottrigt ut. Jag vill att det ska vara enkelt, men ändå mysigt. Mycket fina saker, men ändå rent och städat.

 

När jag väl hittar nåt som jag känner att "Åh, där har vi det" ja, men då kostar det en förmögenhet. Ta tapeten till exempel. Kom som ett fint varurprovi en Mama-tidning och jag kände direkt att den ska vi ha! Martin gillade den också och när vi väl skulle till och köpa den kostade den visst över 600:-/rulle. Men vi hade ju bestämt oss.

 

För någon vecka sedan hittade jag drömlampan som verkligen skulle matcha den där fina tapeten. Gick in och kollade vad den kostade. En nätt liten summa på nästan 1700:- för en lampjävel! Martin sa nej för den som undrar. Igår såg jag att den skulle säljas på en outlet här i stan, så idag åkte vi dit. Jag hade fått en summa av Martin på 550:- om den kostade mer fick jag inte köpa den. Jag gick in i affären och kom ut tomhänt. Lampan kostade 600:- Martin försökte få mig att ändra mig, för till och med han tyckte ju då att det var okej om jag gick 50:- över budget. Men nej. Jag började att vela. Skulle ljuset verkligen vara så bra från lampan? Måste kolla i butiken igen. Dock var det ju sista dagen att kunna köpa den på outleten idag, men är det meningen att vi ska ha den i Thildes rum. Ja, då kommer den att hänga där tillslut.

 

I julklapp skulle Thilde få ett kök av oss. Men när vi väl kom till Ikea så var köket slut. Nya skulle komma inom ett par dagar. Så det blev inget kök. Då. Idag efter det misslyckade lampköpet var vi på Ikea igen. Döm om vår förvåning när både kök fanns (ok, vi hade kollat att det fanns innan denna gång) och det var nedsatt med 31% om man var Family-medlem. Kan man tro att det liksom var meningen att det inte fanns när vi skulle ha det för en vecka sedan?

 

Så nu har det där lilla, eller ja rätt stora rummet, både ett kök, ett skötbord och några blommor. Det tar sig. Imorrn kommer det även att finnas en hylla. Det är vad vi åstadkommit sen vi flyttade in i slutet av juli. Var hon leker? I vardagsrummet fast allra helst i köket, ja vårt kök alltså.

 

 

Alltså det där med att sova ensam, det är verkligen inte min grej. Minsta lilla ljud och jag är klarvaken. Spelar liksom ingen roll om jag läst till klockan är alldeles för sent och ögonen hålls upp med tändstickor. Ett knak där eller pip där och jag vaknar till som om jag hade sovit hela natten. I onsdags hade jag en helt manisk katt i sängen som var så överlycklig över att jag var hemma så han stod och puffade och slickade och bara var katt. Suck. När han väl slutade så somnade jag, bara för att bli väckt klockan 7 av galningen igen. Tack för sovmorgonen kissen!

 

Jobbade en sväng på torsdagen, men det känns ju liksom inte så krävande när man endast arbetar 6 timmar. Sen direkt hem för att mysa med familjen som kommit hem under eftermiddagen. Lika skönt som det var att ha dem hemma, lika skönt hade lugnet utan barn varit. Men den glädjen den lilla ungen utstrålade när hon kom med sina öppna armar och slängde sig om halsen på mig fick mig att glömma de tankarna rätt fort.

 

Igår gjordes inte många knop, som sig bör när man är ledig. En liten promenad till centrum för en fika och en handling. Ja, för oss kan man ju knappt kalla det en promenad då det är max 500 meter dit, men ni kan ju tänka er för lillfröken. Inne i centrum fick hon härja fritt, hon gick runt med sin vagn och petade vi på vagnen för att hjälpa till med riktningen en smula så stannade hon direkt, gick fram till den som petat och putade bort en och skällde en smula. Så söt! På Ica fick hon en egen kundvagn och så stolt hon var! Hon packade varor som om hon inte gjort nåt annat. Att hon sedan bata ville knata ut ur butiken med vagnen utan att betala är ju en annan sak, men var sak har sin tid.

 

Om vi inte gjorde mycket igår kan jag berätta att vi gjort ännu mindre idag. Jag är fortfarande inte tillbaka i matchen efter måndagens sjuka, men jag antar att det är normalt. Bra start på det nya 2013 får man ju i alla fall. Hehe!

 

Vi kan väl säga som så att det blev lite mycket av allt innan den där julen kom. Som vanligt handlades julklapparna in i det sista och för att vara helt ärlig, Martins födelsedagspresent är inte inhandlad ännu. Ja, för er som inte vet så fyller han imorrn. 29 härliga år! Kan man inte tro, grått hår och allt! Men fram på vägarna kom vi och till ett vinterlandskap som hette duga möttes vi av. Sverige är allt bra härligt! Nej, jag gillar inte snö vidare värst, men på julafton ska det banne mig vara snö! Hur ska tomten kunna landa med sina renar och släde annars?

 

Den 23 hade vi uppesittarkväll med Martins föräldrar och det var mysigt i vanlig ordning, Bingolotto spelades och vinsterna var nära som vanligt. Julafton kom tidigare än väntat då lillskrutt tyckte att klockan fem var en bra tid att vakna på. Ingen av oss andra tycket det, men pappan han slocknade och kvar satt jag och lyckades få ungen att somna om efter en alldeles för lång vaken stund. Men mamman fick sova en stund extra när morgonen kom på riktigt. Gästerna trillade in och maten intogs, Kalle Anka-tittande, fika och godis i mängder...sen kom tomten till slut efter lååååång låååång väntan om vi ska tro barnen. Min kaxiga lilla tjej sprang direkt till dörren när det knackade på medan de större kidsen gömde sig i soffan. Många fina paket fick vi och ännu fler till lilla prinsessan. Martin lämnade visst mina paket här hemma, så jag väntar till imorrn när de kommer hem, trots att jag vet var de ligger. Ha! Känn på den ni! Så nyfiken är jag visst inte! Efter tomtens besök kan vi säga att vi tackade för oss, migränen tog över mitt huvud och därmed var min julafton slut.

 

Juldagen kom och jag undrade hur vi skulle klara av den efter den hemska natt vi varit med om. Migrän slutade med toalettbesök och ja, jag trodde att vi fått magsjuka. Men när vi vaknade var vi friska, både jag och Martin. Men vi kan ju säga som så att aptiten var inte tillbaka! Nyttigare jul har jag nog aldrig varit med om! Men vi firade ändå. Och mysigt var det. Thilde fick ännu fler paket och hon är värd allesammans. Lyckan för varje ny sak är obeskrivbar. Men jag tror att den stora favoriten än så länge är morgonrocken! När klockan var ett på natten kände jag att det var dags att ta med mig min lilla familj ut i snöstormen. Jisses, vad det kommit snö!

 

Så var då Annandagen här. Julen är över för detta år. Jag får väl säga att jag ser fram emot nästa jul och att jag får chansen att få vara mer pigg då istället. Fick ju en liten revansch med Martins familj idag då vi passade på att fira honom innan mitt tåg skulle gå. Så det har varit en härlig jul till trots. Imorrn kör jag ett race på jobbet och sen är jag ledig igen. Galet trist att vara utan min lilla familj, men så kan det vara. Vi ses ju imorrn igen!

 

Alltså vad är det med folk? Varför måste man springa överallt för? Varför ha så bråttom? Kommer ni missa massa viktiga saker, eller är det bara som så att ni vill hem? Jag kan inte själv förstå varför man ska skynda så hela tiden. Tunnelbanan går om 1 minut, ja men då springer vi så vi hinner med den trots att det går en ny om 5 minuter. Om du istället hade gått eller kanske stått still i rulltrappan så hade du tajmat den där som skulle gå om 5 minuter helt perfekt.

 

Jo, jag vet jag går oftast i rulltrappan jag med. Men vet ni varför? Jag gör det för min hälsas skull, med andra ord, jag skyndar långsamt. Jag hetsar inte. När jag var och handlade innan hemfärd så tänkte jag att jag skulle ta en lugn handling då jag för en gångs skull var ensam utan en gapande unge i vagnen. Men det var nästintill omöjligt. För alla människor runt omkring hade så bråttom.

 

Tror inte att det är bra att ha sån stress i kroppen hela tiden. Förr eller senare så kommer smällen. Stackars människor då...

 

 

Vi fortsätter väl med lite mer av de recepten som jag testat under de senaste dagarna, ni verkar ju gilla det :)

 

Jag hänger ju som sagt på en del matbloggar så det är klart att jag får inspiration både här och där, så då är det ju bra att kunna spara sina favoriter av dem på ett och samma ställe. Detta goda recept hittade jag hos Matplatsen. Det är inte bara gott, det går galet fort och har få ingredienser. Så varför tvekar du, kör bara kör!

 

4 Mars barer

90 gram smör

50 g Rice Krispies

 

Smält barerna samt smör på svag värme tills du fått en jämn och len smet. Ta av plattan och rör ner Rice Krispies. Klicka ut små bitar på ett bakplåtspapper, låt stelna.

Tada!

 

Jag gjorde ju dock fel första gången jag gjorde dem och körde på puffat ris istället för Rice Krispies. Det funkar, men istället för krisp så blir det segt. Tror att puffat ris passar bättre för typ en vanlig chokladkaka som man smälter ner och blandar ihop med riset.

 

 

När jag fick den senaste Buffétidningen, ja den från november så fastnade jag för två recept. Tydligen så tyckte inte Thilde att de var nåt att ha för tidningen är spårlöst försvunnen. Till min stora lycka så finns faktiskt alla buffétidningarna på nätet, bra info va? Så här testade jag att göra deras julchokladtryffel med pepparkakskross. Smarrigt värre!

 

Koka upp grädde och smör i en kastrull. Ta kastrullen från värmen och låt blandningen svalna något. Hacka eller bryt chokladen i mindre bitar. Lägg chokladen i kastrullen och rör om tills smeten blivit jämn och blank. Låt svalna och ställ i kylen ca 1 timme. Krossa pepparkakorna i en mortel till små smulor. Forma chokladsmeten till runda bollar (jag fick kyla ner händerna emellanåt då smeten smälte väldigt fort och det var svårt att forma den annars) och rulla direkt i pepparkakskrosset. Förvara i kylen.

 

 

Vi fortsätter väl med recepten eftersom ni bett om dem ;) Detta är även det ett recept från Jenny, vad annars? Grymt goda och faktiskt väldigt enkla att tillaga! Så ni som oroar er för att ni inte skulle klara av det, det gör ni!

 

 

200 gram mjölkchoklad

Så här gör du:
Koka upp grädde, socker,och sirap i en kastrull.
Det ska sjuda fram tills det klarar ”kulprovet”
Godiset ska alltså inte bli hårt som en vanlig Daim utan mer åt det sega hållet.
Beroende på hur tjock du vill ha kolan så väljer du mindre/större form att hälla ut kolan på.
Lägg ett bakplåtspapper i botten- för att underlätta när du ska ta upp kolan och skära den i bitar.
Smält mjölkchokladen över vattenbad och bred den sedan över kolan .

Fy, vilken natt vi har haft! Det började redan igår kväll med att Thilde aldrig kom till ro och när man väl trodde att hon hade det så började det om igen. Suck. Det hela slutade med att hon fick vara uppe istället tills hon lugnade sig. Men det gick inte att få henne att bli lugn. Suck igen. Att sitta i min famn i soffan var inte ok, att sitta i min famn på en stol var inte ok, nej jag skulle stå och vagga henne! Mina armar var spagetti tillslut. Halv tolv lyckades vi somna tror jag. För att sedan vakna upp en timme senare till ett illvrål och en helt hysterisk unge bredvid. Att få kontakt med henne gick inte, så jag fick helt enkelt bara hålla fast henne och vagga henne lugn. Nattskräck? En kan ju fundera på vad grannarna tänker...

 

Hon vaknade på samma sätt nån gång runt sex tiden, men vi lyckades få henne att somna igen. Lucky us! Sen vaknade hon vid halv nio och då var jag på väg att säga till Martin att nej nej hon måste sova mer, för det var rätt mörkt ute fortfarande. Men när jag fick veta vad klockan var så kändes det helt ok ändå.

 

Under dagen har hon varit den mest underbara unge, så allt från natten är förlåtet. Vet ni förresten hur hårt en 1,5-åring kan nypas?! Jag vet. Vi åkte upp på stan för att gå på fiskspa, vår förhoppning var ju att hon skulle ha sovot under tiden, men det gjorde hon icke. Så hon fick sitta med i knät på oss och det gick över förväntan! Duktiga unge! Men hon tyckte nog att det var rätt spännande. Efter spa:andet var vår tanke att hänga på stan, men det var snökaos så vi käkade på Vapiano för att sedan åka till Kista och spana och då mina vänner kan jag lova att Tholde sov, som hon sov! Mysig dag!

 

Nåt som jag tror kommer bli en stor hit på godisbordet i år är dessa, de kommer definitivt vara mina i alla fall! Även dessa från Jenny.

 

 

Du behöver :
3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl ljus sirap
50 gram smör
1 msk honung
100 – 150 gram mjölkchoklad (jag tog 150g)
100 gram grovhackade valnötter (eller mer om man vill det, jag köpte med skal och knäckte och skippade att grovhacka dem )

 

Så här gör du:
Vänd ner grädde, socker och sirap i en kastrull och låt koka upp till 120 grader eller tills smeten klarar av kulprovet.Blanda sedan ner honung, smör, nötter och vänd sist ner chokladen.Rör tills du fåt en jämn och fin smet. Häll upp i en bakpappers-klädd form ca : 15*25 cm. (Jag valde en plåt med bakpapper på och så formade jag smeten till den storlek jag önskade) Låt svalna, skär lagom stora fina bitar och lägg upp i en skål.

 

 

 

Här kommer då det första receptet som jag testade från Jenny, så himla god! Kan verkligen rekommendera denna!

 

 

Detta behövs:

200 gram fin kvalitetschoklad med mintsmak, jag valde Lindt
2 dl grädde
100 gram smör
4 dl strösocker

 

Gör så här:

Blanda ner grädde, smör och socker i en kastrull, låt sjuda och småkoka på svag värme i ungefär 10 min. Dra därefter kastrullen av plattan och blanda ner chokladen och rör om tills det blandat sig till en blank massa. Häll upp en form (jag valde en ugnsplåt som jag la ett bakplåtspapper i) och låt stelna, skär därefter upp i bitar. Förvara kallt!

Servera och njut!

I Jennys recept garnerar hon med cocktailbär, men då jag inte ska servera mina förens på julafton så valde jag att inte ha med det, samt att jag inte är ett fan av just det bäret.

Ok, jag brukar vara lite galen när det kommer till julgodis. Vi har våra favoriter som alltid görs och sen blandar vi in nyheter varje år. Men de där nyheterna blir ju ibland även de till favoriter, så att välja ut vad man ska göra är inte alltid så lätt. Två stående är dock alltid Leilas Rocky road och Norrmejeriers hallonkola! Det ena är Martins favorit och den andra min svägerskas.

 

I år har jag hittat en ny blogg där det finns massor med goda saker att både baka och laga. Så där tycker jag ni ska gå in och låta er inspireras!

 

Jag är nog än så länge uppe i en fyra sorter, eller kanske sex, kan tyckas mycket jag vet. Men på onsdag kommer vi ha vårt traditionella firande på kontoret så då går det åt en del, sen ska det delas upp till julafton hos Martins familj och juldagen hos min familj. Visst, det går åt mest hemma hos Martins familj, men där är vi ju 4 familjer som firar på totalt 14 personer! Sen vill vi kanske ha kvar nån kola kvar hemma, men bara kanske ;)

 

Lovar att recepten kommer inom kort, om inte annat är det ju bara att klicka på länkarna så kommer ni till dem.

 

Thilde hade idag sitt första lussefirande med tåg och sång. Jo, hon har varit hemma hela veckan, men när det stundade firande och hon faktiskt är frisk men jag hållit henne hemma för att inga nya baskilusker ska komma farande så fick hon vara med den korta stund tåget varade.

 

Först uppskattade hon det inte alls, särskilt inte när hennes kompis blev ledsen. Men när jag kom fram till henne så ville hon inte alls vara med mig utan hon skulle vara med i tåget. Söta unge! Så hon hängde med en fröken eller så stod hon själv bland de andra små pepparkakorna, jo för här var det inga förbud mot dem eller sången eller några ätbara varianter heller.

 

Men när firandet var över, och det var dags för fika, då tyckte hon att det fick vara nog. Så då pallrade vi oss hemåt.

 

I början av juni var vi hos min bror för att föreviga lilla tjejen. Meningen var att det skulle tas ett 1-års foto, men när vi var där tidigare under våren så ville inte Thilde alls vara med på några foton. Så vi fick ge upp det och boka ett nytt datum. Av många olika anledningar så har det dröjt innan vi fått bilderna, men nu så är han på g. Kommer inte visa alla då de är med i ett litet julklappsprojekt, så ni får nöja er med en eller kanske två små godbitar.

 

Om ni skulle vara intresserade av att fota era små juveler eller varför inte ta lite egobilder på er själva? Så hojta till så ger jag er hans kontaktuppgifter! För grym, det är han alla gånger!

 

I fredags hämtade vi Thilde tillsammans, har aldrig hänt tidigare och det kommer inte att vara vanligt förekommande. Men vi skulle ju ut på strapatser i vårt avlånga land. Snacka om glad tjej som mötte oss i kapprummet. Hennes fröknar hade fått order om att de inte skulle klä på henne overall och allt utan vi skulle ta hand om henne när vi kom, att sitta i en varm bil i full vintermundering är ju inte att föredra. Vi slapp nästan all trafik, jag menar att ta sig ut ur Stockholm en fredageftermiddag är ju alltid förenat med en massa annat folk. Vi kom strax efter Södertälje när Thilde ballade ur totalt. Vi lyckades inte få henne lugn fören vi stannade till och ljuset i bilen tändes. Då fattade vi att hon var mörkrädd...Kul upptäckt. I och med att vi skulle spendera x antal timmar i bilen. Men med lampan tänd tog vi oss sakta men säkert fram i vinter-Sverige.

 

Strax innan Jönköping kändes det som att vi aldrig skulle komma fram. Det var snö minst sagt överallt! Då började jag känna att nej nej nej vad har vi gjort! Vi skulle ha stannat hemma istället! Men fram kom vi även om vi såg en hel del olyckor! Det jag inte för mitt liv kan förstå är varför en del kör som biltjuvar när man knappt kan se handen framför sig? Då är det inte konstigt att olyckor sker. Vi kom fram till destinationen för natten och jag kan med varmt hjärta rekommendera hotellet i Borås, First Hotel Grand! Så trevlig personal och rummet var hur fint som helst! Jag som inte är nåt fan av hotellfrukostar då jag ätit ungefär 10 för många i mina dagar, var riktigt fascinerad av den för en gångs skull. Fanns massa gottigheter där vill jag lova!

 

Efter en god natts sömn bar det av till vår egentliga destination för denna resa. Gekås i Ullared. Maj gadd! Tror det kommer att dröja innan jag åker dit lagom till julruschen nästa gång! Det var folk precis överallt! Inga logiska sådanna heller! Men vi fick med oss det vi kom dit för och alldeles för mycket till, som det lätt blir där! Däremot tappade Thilde sin älskade Alfons så det måste jag ta och fixa nån dag. Suck.

 

Hemresan gick fint, fram till Jönköping. Undrar vad det är med den staden egentligen? För där slocknade äntligen Thilde efter mycket om och men, men hann sova sisådär 10 minuter innan hon började tokkräkas. Vad gör man när en unge börjar kräkas i en bil egentligen? Vi kämpade på kan man säga. In på närmsta rastplats för att byta kläder på Thilde och sen fortsatte vi, men utan sovande unge. Det tog oss en middagsdepå i Norrköping innan hon däckade av ren utmattning och likaså gjorde jag. Till Martins stora förtjusning för när jag vaknade i höjd med Södertälje var det snöstorm igen och jag sitter bara och ojar mig, vilket retar gallfeber på Martin. Med all rätt! Men hem kom vi!

 

Alltså det här med barnsjukdomar och alla baciller! De går mig snart på nerverna! Jo, jag vet vi var förskonade, men inte nu längre! Nu är det minsann nåt nytt varje vecka och jag tycker inte att det är ok alls! Jag har ju mina aningar om var smittkällorna kommer ifrån och det som gör mig så förbannad med det är att dessa små barns mammor är hemma och föräldralediga... Att de då tar med sina småsjuka barn till avdelningen gör mig så arg! Jag förstår att det är jobbigt att ta hand om två kottar hemma dagen lång, men det är ju kanske nåt man vet redan från början innan man sätter de små liven till världen. Att smitta ner ett helt dagis med en massa skit är inte okej, då får man vara hemma hur jobbigt det än må vara! Nej, usch vad arg jag blir!

 

Jag vet att det inte behöver vara just de barnen som har haft med mig smittan, men jag har ju sett att de varit krassliga till och från. Och likväl kan ju Thilde vara den som smittar andra fast hon inte är sjuk själv. Men ändå. Jag tror ju inte heller att de barnen mår så bra av att få komma tillbaka till dagis innan de är helt friska.

 

Så nu sitter vi här hemma med nån form av magsjuka. Än så länge är det bara Thilde som är drabbad och tur är väl det. Jag hoppas att det stannar så och att hon snart är bra igen. Det är ju skönt att barn inte blir lika drabbade som vuxna, ja oftast i alla fall. En kräk och sen leker de hejvilt igen.

 

När Thilde började dagis så räknade jag kallt med att jag skulle vara hemma mer än vad jag var på jobbet, dels på grund av att hon blev sjuk men även för att jag sedan skulle åka på sjukdomarna själv. När det sen inte blev så kan man väl säga att jag blev rätt chockad. Dagarna hon varit hemma är lätträknade även om det nu den senaste månaden har varit mer sjukt en friskt. I fredags är det typ första gången under den här hösten som jag vill påstå att jag själv blivit riktigt dålig. En hederlig förkylning är inget som får mig att däcka ihop utan jag kör ändå. Självklart beror det ju på hur jag mår, men nej förkyld är inte lika med sjuk för mig. När det kommer till mig vill säga. När det handlar om Thilde är det en annan sak, för hon blir ju sämre än vad jag blir.

 

Jag kände redan i fredags morse att det var nåt knas med ögat så jag hoppade att trycka in linserna, för det ska man ju inte om nåt är fel. Dagen gick och jag kände att det kliade lite, men försökte att inte tänka så mycket på det. När jag sedan kom till dagis och de sa att de misstänkte ögonimflammation på Thilde var det som att de tryckte på en knapp och släppte sjukdomen lös. Som tur var har det mest varit det ena ögat som varit igensvullet och alldeles illrött.

 

Igår var vi även hos läkaren för att få lite hjälp, det var en kamp i sig att få komma dit då denna typ av inflammation ska självbehandlas under en vecka. Men när jag sa att Thilde varit kletig ett par dagar i ögonen och att jag endast hade ett öga inflammerat (tydligen sämre då) så fick vi komma. Vi betalade, satt i väntrummet 5 minuter, in till läkaren som konstaterade inflammationen, fick recept och så var det tack och hej. Läkaren hann dock säga att det inte var vanligt att en inflammation blossade upp så snabbt som den gjort på mig. Droppar hämtades ut på Apoteket. Mina dyraste 10 minuter nånsin!

 

När jag vaknade imorse så hade andra ögat kleggat igen det med. Men under dagen har det faktiskt känts helt ok. Under dagen fick jag en kommentar på fejjan som löd i stil med att jag aldrig är frisk en längre stund och jag kände bara va?! Och när jag svarade så fick jag tillbaka att men det var ju inte så längesen du hade en inflammation sist. Hm, nej. Stämmer inte. Sist mitt öga svullnade igen berodde det på att jag fått in skit mellan linsen och ögat och att jag inte plockade ur linsen förens jag kom hem. Då svullnar det också, men sjuk var jag inte. Satt på jobbet medan mina kollegor tyckte jag skulle ringa en läkare för det där svullna ögat, men jag tyckte det var onödigt. Jag var ju inte sjuk. För det händer inte ofta, oavsett vad folk tror...