kirsten

Har haft en fantastisk dag idag, det är när jag träffar Lisa som jag slås av hur mycket jag saknar henne när vi inte ses. Men det är kanske så det är och funkar? Är så glad över att ha henne i mitt liv för så mycket skratt och glädje som finns runt henne är alldeles fantastiskt!

 

Vi började med en sväng till en skobutik, men då vi var så tidiga på stan så hade ju inget öppnat ännu. Men vi väntade tills de gjorde det och spanade in de skor jag funderat på plus några till. Är det nån butik jag älskar när det gäller skor så är det Vagabond! Och de gjorde mig ju inte besviken idag heller. Men jag tror vi lyckades enas om det par som ska gälla för dagen d. Hur jag ska få Martin att gå med på de andra paren har jag inte lyckats klura ut ännu... ;)

 

Sen bar det iväg till Ropsten och Bridaloutlet. Går du i bröllopstankar och är ute efter en klänning? Åk dit! Både billiga och fina. Ett tips är att vara där när de öppnar för det blir snabbt fullt! Vi la beslag på ett bås direkt och lyckades fylla en stång med klänningar. Vet inte hur många par klänningar vi avverkade, men i slutändan blev det den jag testade först som valet föll på. Den klänningen jag åkte dit för att kika på var en total katastrof för mig så den kaserades rätt fort. Men hur som helst, den jag valde kommer inte att se ut som den gör just nu. Tillsammans med kvinnan som arbetade där så har vi gjort en helt ny modell. Kommer bli himla bra detta! Men ni kommer få vänta några månader på att få se den dock.

 

Efter alla test begav vi oss in mot stan igen för att fylla på våra kurrande magar för att sedan bege oss till Hotel Kung Carl för att plocka ner Lisas tavlor som hon haft där på en utställning.

 

Som sagt, en himla bra dag har jag haft och jag längtar redan efter nästa!

 

 

 

 

Idag är det dagen d för att hitta en passande bröllopsklänning. Jag vet redan exakt vad jag vill ha och har förmodligen hittat den, men nu ska den bara testas för att se om den upplever förväntningarna. Jag är spänd, det är jag. För tänk om jag inte alls kommer gilla den? Vad gör jag då? Men det löser sig. Det gör det alltid på ett eller annat sätt. Men det kommer kännas så mycket verkligare när denna klänning har hittats!

 

Till min hjälp har jag min tärna och jag hoppas att vi tillsammans kommer hitta den perfekta klänningen! Så jag slipper ett öde liknande detta ;) Stackars tjej, hur tänkte hon?

 

Igår var jag hos sjukgymnasten. Var två veckor sedan jag sist var där, då jag skulle träna lite på egen hand. Men jag åkte ju på världens förkylning med en riktig rethosta. Så så mycket träning vet jag inte om det blev. Jag gjorde det jag kunde helt enkelt. Så jag kunde ju inte berätta att det hade gått så där fantasiskt bra för sjukgymnasten. Dock kunde jag berätta om det passet jag lyckades bäst på och om hur bra det kändes att stå där och känna att jag klarade av styrkeblocket så fantastiskt bra! Fick köra mitt vanliga pass och sen var det tack och hej. Men hon lämnade mig med stolthet och tyckte att jag var grym som på så kort tid lyckats återhämta det som var skadat. Och att jag aldrig gav upp trots att jag ramlade omkull och skadade mig rätt illa. Men sån är jag! Kändes väldigt skönt att få cred för det också! Så motiverad just nu!

 

Idag hängde jag med J på ett bodypumppass. Himla längesedan jag körde det. Var i Öret senast. Alltså cirkus 100 år sedan. Kan väl säga som så att det gick så där. Handen är inte hel ännu, men viljan ville mer och den kombon går liksom inte ihop. Det slutar mest med att jag blir arg och frustrerad. Hur som helst var det skoj och jag kände att vi två var grymma som kom iväg en fredagkväll klockan 18 och tränade. Trots alla härliga uteserveringar vi gick förbi så fortsatte vi ändå till gymmet. Heja oss! Himla bra det där med träningskompisar!

 

Med tre månader och nån vecka kvar till bröllopet så är det liksom bara att lägga i en högre växel. Nu kör vi så att det ryker! Och är det nån mer som vill vara med, kör bara kör så peppar vi varandra längs vägen! OK?!

 

 

 

Fy, i söndagsnatt hade jag en så galet verklig dröm. Kan liksom inte direkt berätta hela drömmen, för jag minns liksom inte allt den handlade om. Men det sista. Oh, vad läskigt det var! Drömmen handlade i alla fall om mig själv och min familj. Det sista som hände var att jag satte mig i min bil och skulle starta den, men inget hände och jag försökte igen och igen. Plötsligt ser jag hur en kvinna, kan inte säga om det var en vän eller vad hon var men ett barn bar hon på armen i alla fall, börjar veva och vifta med sin fria hand och jag ser paniken i hennes ögon.

 

Det är då jag inser att bilen är en fara. Jag hinner precis smälla upp dörren för att kasta mig ut när allt bara blir helt vitt och bilen sprängs. Efter det fortsatte det vara vitt. Men känslan...åh, den känslan jag kände då kan jag inte glömma. Tomheten och ängslan över hur det skulle gå för Thilde. Det var som ett eko. Ett tomt eko utan svar...

 

Efter denna händelse vaknade jag. Men hur normal dröm var det där då?! Knappast en sanndröm, men ändå. Och hemskt jobbigt att inte kunna glömma den...

 

 

Vi planterade ju lite i helgen också. Större balkong = mer planteringar! Jag tyckte att det kunde vara en himla bra idé att Thilde fick plantera lite eget, så hon fick välja ut två påsar själv. Väl hemma kändes det som en mindre bra idé. Om en inte vill ha jord eller vatten överallt förstås. Men alla frön kom i jorden och nästan alla lappar fick sitta kvar i krukorna. Det dröjer ett tag innan jag kommer hitta på nåt liknande med lillfröken igen dock. Ska bli kul att se hur mycket som kommer upp. Thildes val? Blandad sallad och smultron. :)

 

Jaha, den här helgen kom och gick lika snabbt som ja förra veckan. Jag kommer ju aldrig få ett svar på detta, men var tar tiden vägen? Jag hänger inte med! Paus, tryck på den där förbannade knappen nån gång och låt mig stanna upp och andas för ja låt oss säga bara en minut! Gäller inte bara mitt egna liv, prinsessan som bor här hemma hennes dagar behöver också bromsas upp lite. För här har vi inte längre en liten bebis, utan en tjej som varje dag lär sig nåt nytt och gärna ett bus. Hennes pedagoger säger samma sak. Det går inte att få henne att sitta still, hon ska bara busa hela tiden! Lilla trollet!

 

I fredags när jag kom hem från jobbet blev jag stoppad i trapphuset och föreningens avgående ordförande och en ny medlem i styrelsen började fråga ut mig om både det ena och det andra. Plus hur mycket ekonomi jag egentligen kan och om jag jobbar med det. (Martin sa i höstas när de ringde på att jag pluggat ekonomi) Så nu var de tvärsäkra på att jag jobbade med det. But no. Jag vill jobba med det, en jäkla skillnad. Hur som helst, de ville ha med mig i den nya styrelsen. Jahapp tänkte jag. Fick betänketid till dagen därpå, men det glömdes liksom av. Idag har de jagat mig som galningar och när jag väl efter mycket moget övervägande och ett samtal hem till mamma så hade jag bestämt mig. Jag skulle inte sitta med i nån styrelse. Så ringde de på dörren. Och nu har jag mer eller mindre blivit övertalad till att sitta med. Jag har dock förklarat läget för dem och att jag helst av allt "bara" sitter med som suppleant. Så vi får se. Men de hade så mycket fint att säga om mig så jag blev faktiskt rörd! Tänk vad bra saker folk tycker om en som man inte har en aning om! Boost!

 

Jag har även varit duktig idag. Var iväg och tränade när Thilde sov. Vilket pass sen! Piloxing. Man kan säga att det är ett pass som man får väldigt ont av efteråt. På ett bra sätt. Jag är fullkomligt slut! Men en bra sak. Jag var starkare i benen och fötterna än vad många andra var, tack vare min underbara sjukgymnast! Lycka!

 

Efter passet åkte vi på sightseeing i Stockholm. Ja, det var ju inte riktigt meningen. Men jag förväxlade Sickla köpkvarter med Nacka forum. Men vi kom rätt tillslut. Skulle nämligen dit för att jag äntligen skulle få plocka ut min Kitchen Aid. Och i Sickla fanns ju den färgen som jag så gärna ville ha. Björnbär, eller som jag vill se den. Mörkt lila. Blev medlem, då man skulle få 10% rabatt på sitt första köp. Gällde dock inte elektronik. Men när hon såg bunten med presenkort och hon förstod hur länge jag sparat och att jag fyllt år. Ja, då fick jag de där 10% ändå. En tackar ödmjukast! Nu står den där så fint och glänser på köksbänken. Imorrn slutar jag tidigt. Så kanske att den får testas redan då! Älskade maskin vad du är fin!

 

Imorse startade Thilde och jag dagen med lite frukostshopping. Lindex hade tillsammans med Mama bjudit in och eftersom jag ändå börjar sent idag och Thilde inte startar dagis förens vid 9 tyckte jag att vi i alla fall kunde gå dit och tackade ja till inbjudan. Så det blev lite smått och gott, Thilde valde och mamma betalade. Precis som det ska vara! Sen kanske vår smak inte alltid går hand i hand, men jag tycker faktiskt att det är riktigt kul att hon börjar få en egen vilja. Eller börjar... My lord, vilka duster vi kan ha ibland.

 

Igår var det Thildes födesledag. Kan väl inte direkt påstå att hon firades nåt speciellt, annat än med lite paket och skönsång. Glad för paketen blev hon i alla fall. Kanske inte så konstigt då det ena innehöll en klänning med hennes stora idol Mimmi på. Det stora firandet av henne hade vi i helgen, då kom hela tjocka släkten. Minus 3. Men det fyllde lägenheten rätt bra ändå. Lycklig var hon! Och det är det enda som betyder nåt!

 

Kan själv dock inte förstå att hon blivit hela 2 år. Tycker att hon kom precis. Men när jag sedan tittar på henne och ser allt hon lärt sig under de här åren så är det rätt självklart att hon inte längre är min lilla bebis. Hon är på god väg att bli jag-kan-själv-jag-är-inte-liten-längre-kan-du-inte-bara-förstå-det-mamma?

 

Till dagis tog vi med fruktspett till alla barn och pedagoger på avdelningen och det möttes av chockade pedagoger. Vi var tydligen de första någonsin att ta med nåt för att fira födelsedagen med. Märkligt! Men så uppskattat av både små och stora!

 

Så har en stor helg kommit och gått. Tjejen bakom dessa rader som skrivs här fyllde nämligen 30 i helgen. Jag har inte haft nån som helst ångest för det som jag vet att många av mina vänner och bekanta har. Men nä, inte jag. Jag gillar i och för sig aldrig att fylla år, men det handlar mer om att jag inte gillar uppmärksamheten än att jag får ytterliggare en ny ålder. Att fylla jämnt betyder snarare att äntligen får jag ställa till med fest, där jag får fixa mat och baka och dona. Gärna utan uppmärksamheten då.

 

Och fest det hade vi. Och jag är så himla glad att så många kunde komma, både nya härliga vänner som bor nära och gamla underbara vänner som kom långväga ifrån. Jag är lyckligt lottad helt enkelt! Det bjöds på smörgåstårta, nåt jag aldrig tidigare gjort själv. Gjorde det en gång för länge,länge sedan i skolan men då efter lärarens recept. Nu fick jag leta reda på saker och ting själv. Men som jag förstod det gjorde den succé! Det bjöds även på Brownies. Vad annars? Chokladfrälst som jag är! Recept på dessa gottigheter kommer så småningom!

 

Jag fick så många fina presenter så jag är alldeles överväldigad. Bara för att nämna en så har jag ÄNTLIGEN fått min efterlängtade Kitchen Aid. Jag har önskat mig en i snart 3 år och nu har jag 16 presentkort som jag ska lösa ut den för ;) Tack!

 

Men jisses, där gick det ett par veckor och som ni måste undrat var jag tog vägen. Right...? Ja, helt i ide gick jag då inte. Det är som vanligt fullt ös i mitt liv. Kanske lite mer ös än vad denna arma moder orkar med. För så fort jag lägger mig ner i soffan när lillfröken somnat så slocknar jag. Kul liv!

 

Men vi har hunnit med massor ändå. Påsken var härlig och den spenderades in i det sista i Öret. Inte en ledig dag hade vi under vår visit. Fredagen spenderade vi i Degerfors och designade våra ringar! Finally! Lördagen var vi hos mina päron hela dagen lång, åt god mat och gick långpromenad och fikade en sväng. Söndagen var det fullt ös medvetslös hemma hos svärisarna med hela gänget samlat. 6 ungar under ett och samma tak blir livat vill jag lova! Och måndagen tog vi det mest lugnt för att sedan bege oss mot Stockholm och lite mys med godingarna i Familjen GB!

 

Denna vecka har gått i ett rasande tempo och nu är det dags att planera och förbereda inför lördagens kalas. Jojo, tanten fyller 30 minsann. För tant, det är vad jag blir kallad, både hemma och på jobbet. Underbart! Söndagen ska det kalasas för den blivande 2-åringen i huset och sen var det visst måndag igen. Som sagt, ett rasande tempo!