Skrattretande!
Jag har i många år fått höra hur F-kassan strular när man får barn, uteblivna betalningar och noll förståelse från handläggarna. Jag var beredd på det värsta. Men inte en endaste liten gång strulade det under de nästan 1,5 åren jag var hemma inte heller vid skiftbytet mellan Martin och mig. Pengarna trillade in på rätt konton. Fram till nu då.
Ni minns kanske mitt förra inlägg om att de sa att jag fyllt i pappret fel som skulle visa att Thilde varit frånvarande? Det hade jag inte såg jag sen när jag vabbade andra gången. Men i alla fall. Jag ringde dem igen för att kolla hur jag skulle fylla i min nya arbetstid och lön då jag efter oktober gått ner i tid och jag ville att det skulle bli rätt från början. De förklarade och jag fyllde i. Men inga pengar kom. Oktober gick utan vare sig pengar eller någon ny sjukfrånvaro. November, dags för VAB igen. Fyllde i och skickade tillbaka. Passade även på att ändra kontonummer då jag bytt bank. Men inga pengar kom. Barnbidraget sattes in på mitt gamla konto trots bytet. Tur man har den gamla banken kvar...
Igår ringde F-kassan till mitt jobb och hamnade lägligt nog hos mig, men jag tyckte inte att det var särskilt klokt att jag skulle bekräfta min egen frånvaro från jobbet utan lämnade det till min chef. Tycker att det är smått komiskt att de ska ringa och jaga folk för att se så att man inte ljuger. Jo, jag vet att det finns tomtar där ute som gör det, men jag gör det inte och kommer inte att lura systemet heller.
Det verkar dock som att samtalet med min chef ledde till att jag fick mina pengar, för idag fanns de på kontot och dessutom hos den nya banken. Man tackar! Thilde var sjuk i september och i slutet av november får jag mina pengar. Bra jobbat! Och nej, de höll inte 30 dagars garantin från den dagen sett som jag anmälde sjukdomen. Idag när jag kom hem hade jag fått brev från dem, där det stod att de skickat papper till mitt jobb som ska fyllas i och har inte jag tagit tag i att de kommer dem tillhanda senast den 12 december så överväger de att bestämma min sjukpenninggrundande inkomst till noll. Man tackar! Antar att jag i min tur får ringa och jaga dem imorrn för att styra upp detta. Men jag tycker ju att det borde vara i sin ordning efter samtalet med min chef igår, då de pratade både frånvaro, lön och timmar.
Tycker bara det känns trist att det ska börja strula nu, jag hade ju bara gott att säga om dem innan. Men nu, not so much! Varför allt detta extra krångel för att få sina pengar? Har de inget vettigare för sig? Nu har inte jag lidit av att inte ha dessa pengar men i vissa familjer kanske hela ekonomin rasar, så är det för mycket begärt att de hör av sig lite tidigare om det är nåt som saknas?
