kirsten

Sanna mina ord

Alltså den här värken!

Publicerad 2013-01-11 20:56:49 i Träning,

Torsdagarna längtar jag numera lite extra efter, men det är med både glädje och förtvivlan. Glädjen för att jag äntligen får spela innebandy igen, det är ju så roligt och ja jag har saknat det! Förtvivlan för att jag har noll kondition. Men om det var jobbigt förra veckan när jag endast var med under den första timmen, så kändes det lite bättre igår och då under den ANDRA timmen. Jo, för visst ser ni. Jag blev värvad till två "lag".
 
Under den första timmen är vi rätt få och det är inte så kul, för det innebär en sju jäkla massa springande. Om vi ska se tillbaka till hur det var förr, ja då för en si så där 10 år sedan (i ärlighetensnamn är det mer, men jag vill inte riktigt inse att jag blivit gammal, hehe) då spelade jag i ett lag. Jag hade min plats. Jag hade min funktion. Jag visste var jag hade de andra spelarna och de visste var de hade mig. Vi kände varandra innan och utan. Man kunde bara slå iväg bollen så stod där en av mina spelare och väntade. Nu är det ju inte riktigt så. Istället för 5 på plan kanske vi är 3 i varje lag. Ni förstår ju själva hur mycket man får springa då, även om planen är minskad till typ hälften. Men nu var det ju andra gången jag var där. Våren är lång och vi kommer lära känna varandra.
 
Under den andra timmen så var vi betydligt fler. Vilket jag tycker är dels lättare, men också mycket roligare. Sen var de spelarna så sjukt duktiga! Så jag tror detta kommer bli riktigt skoj. Plus att ju fler man är, desto mer spel blir det. Det finns inte samma utrymme för enmans-shower för man måste spela med alla för att få igång ett bra spel. Problemet för mig är att orken inte riktigt finns där, men den kommer det vet jag ju. Ge mig några veckor till så är jag med i gamet. Ett annat problem är att jag inte riktigt vågar gå in i närkamper, men det är ju samma där det kommer!
 
Min bonus med detta ju är ju att kilona kommer att rasa. Ser ju redan små skillnader. Till exempel, ingen träningsvärk. Dock ett pajat knä, fast det räknas egentligen inte för knäna är ju redan pajade. Men ont gör det ju för det. Suck. Ska bli kul att ta fram det där måttbandet om två veckor och se vad som hänt. :)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kirsten

Kirsten, eller Christine för den som vill är 30 år gammal och är inflyttad Stockholmare sen 4 år tillbaka. Bor här tillsammans med mitt livs kärlek Martin och vår dotter Thilde som kom till världen den 9 april 2011. Här får ni följa vårt liv, från bebisprat till allt annat som handlar om mig och det jag gillar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela