kirsten

Jag tror att katterna kände på sig att nåt var i görningen tidigare idag. De kom och kelade mer än vanligt och när de märkte att Thilde började vakna från sin vila började de dra sig mot vårt sovrum. Men den dörren stängde vi medan vi började plocka ihop allt. Efter lite kel och gos packade vi in oss i bilen och åkte mot Huddinge. Att åka bil med de där vildarna är alltid lika spännande. De hatar det. Men det gick helt ok.

 

När vi sedan mötte den underbara kvinnan som ställer upp och har dem hemma hos sig tills de får ett nytt permanent hem så kändes det bara så rätt. När vi släppte ut dem ur burarna gick Sally nästan direkt fram till den lille katten som redan bodde där, och blev därefter skitsur på Barry och smockade till honom. Stackarn. Därefter spatserade hon ut ur köket och gick in och la sig under sängen i sovrummet. Barry däremot han la sig under köksbordet och hängde med den andre katten. Sally kom ut efter ett tag, men ville inte gå ut i köket nåt mer. Även fast hon är det kaxigare av dem så är hon mer argsint än sin bror. Så ja, det känns faktiskt himla bra!

 

Men här hemma känns det tomt! Man märkte direkt man kom in här att det saknades nåt. Och det kommer ta tid att vänja sig vid detta och det måste det få göra också.