kirsten

Sanna mina ord

Möte med brandkåren

Publicerad 2007-12-07 18:58:05 i Jobb,

Usch, vilken dag detta varit! Strulade till det för mig själv på jobbet, råkade bli kvar för länge så att jag knappt hann fixa med allt är hemma. Men lite smuts i hörnen har väl ingen dött av?!  Satt i min goda ro och läste en kompis resedagbok som just nu befinner sig i Thailand, trist att han åkte nu och inte sen när jag själv åker. Aja, anyhow så hör jag hur det bankar och tänker att fan får man aldrig spela nån musik i detta hus eller? Sänker lite snällt ändå och för att jag ska kunna koncentrera mig på läsningen. Plötsligt bankar det igen, fan! Blev ännu lite mer irriterad, så plötsligt ringer det på dörren och när jag går mot dörren öppnas brevinkastet. Men jisses tänkte jag, kunde han inte ha väntat två sekunder i alla fall. Trodde att det var Jerker som kom, och att han busade med mig. För när jag skulle öppna dörren gick det inte...

Då öppnar personen bakom dörren den själv och då ser jag 3 (?!) poliser och en brandman! Fan, tänkte jag hur får jag med mig katterna och hur får jag tag i Jerker och hur gör jag med allt annat? Bilder, dator, musik...maten...mycket som hann snurra där vill jag lova. Men det var ingen fara, det var nån granne rakt över oss som sett att det rök i nån lägenhet...och de måste ju komma ut då så klart. Han sa att jag inte behövde oroa mig och att inne hos mig såg det ju okej ut. Till grannen ville poliserna gå in, tror jag det, när han öppnar sin dörr för att gå in bara så stinker det i hela trappuppgången. Han bolmar som en annan skorsten, så antagligen är det det som grannarna sett. Snällt ändå. Men det är min största skräck! Vad skulle man ta sig till...måste nog allvarligt fundera på detta...synd bara att det inte var en snygg brandman eller nån snygg polis. Var en tjej i alla fall...aja...Utanför stod en brandbil, en ambulans och två polisbilar....action på öster vill jag lova!

Fick veta att mitt ex extramamma gått bort för en liten stund sen. Känns så där måste jag säga. Hon var en helt underbar människa! Kändes alltid så skönt att få komma dit istället för hem till hans riktiga mamma. Vet inte om jag ska ta kontakt heller och beklaga sorgen...känns fel det med. Men det är ju ändå rätt...Åh! Vila i frid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kirsten

Kirsten, eller Christine för den som vill är 30 år gammal och är inflyttad Stockholmare sen 4 år tillbaka. Bor här tillsammans med mitt livs kärlek Martin och vår dotter Thilde som kom till världen den 9 april 2011. Här får ni följa vårt liv, från bebisprat till allt annat som handlar om mig och det jag gillar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela