kirsten

Jag är ledsen för dålig uppdatering härifrån. Vi har haft visningar av lägenheten och de har bokstavligen talat tagit musten ur mig. Vi har dock världens bästa granne som låtit oss konka in alla saker som inte fick stå i lägenheten till henne. Annars hade nog våra ryggar gått av.

Nu ska här sovas, ville mest bara komma hit och säga hej och låta er veta att vi lever om än något trötta. Det lutar dessutom åt omvisningar så om några veckor ska detta upplevas igen. Yippie...

Jag visste att detta skulle bli en bra dag! Trots att den startade med att Thilde kräktes upp en oliv som hon bråkat med hela natten. Trots att jag skulle till tandläkaren och laga två hål. Trots att det regnade både dit och hem. Trots att mitt ansikte varit bortdomnat större delen av eftermiddagen. Trots att när bedövningen släppte och tandvärken från helvetet dök upp. Trots att Thilde inte alls ville sova när det var dags.

Kanske var det därför jag fick för mig att baka och att jag köpte en massa jordgubbar igår? För att kunna fira idag? Ja, idag var det allt en riktigt bra dag!

På senare dagar har jag upptäckt en sak. Det är lite skrämmande faktiskt må jag säga. Som igår till exempel när jag testade alla par skor i en butik som jag tyckte var snygga och valet tillslut kommer till de som är mest fotriktiga. När jag står i kassan och betalar så påpekar expediten att det kan vara bra med en extra sula i då innerdelen är gjord av tyg och de då suger åt sig all fukt och hon pekar på en sula som är bra för platta skor. Jag står där och nickar och tycker att det låter som en god idé. Köpte dock inte till dem då jag har sånna där doftsulor hemma som jag kan lägga i.

När vi sedan kommer hem och promenerar från tunnelbanan så kommer det ett gäng unga killar i en bil och kör väldigt fort. Det påpekar jag också med att "måste de verkligen köra så fort..." Ok, där de körde så fort som de gjorde var det inte lämpligt att göra det då det dels är i ett bostadsområde och att man faktiskt inte ser nåt i det krönet som de var på väg mot.

Det jag vill komma fram till är att jag börjar bli tant. Jisses, inte ens 30 år fyllda och jag titulerar mig som tant ;) Men enligt min gamla kollega Ida så blir man tant när man fyller 25, vet inte om hon tycker så längre när hon faktiskt själv passerat åldern. Haha!

Sitter här och pustar efter dagens hårda arbete. Att leva med en tidsoptimist är inte alla gånger det lättaste! Men när fotografen klev in genom dörren så var allt klart. Ok, jag gick in i rum för rum och tände ljus och så. Han var helt klart nöjd med allt vårt piff och impad över att det var så undanplockat.

Nu ska jag käka, sen drar jag iväg till kursdag två på HRL för barn. Härlig torsdag!

En bild på de obligatoriska citronerna och limen. La även dit lite avokados.

 

Jag har blivit utmanad av Maria, så det är klart att jag antar utmaningen och även skickar den vidare! Enjoy!

– Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
– Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
– Create 11 new questions for the people you tag to answer.
– Go to their page and tell them they’ve been tagged!
– Do not tag back to the person who has already tagged you.

1. Vad heter du i andranamn och vad betyder det namnet för dig?
Jag heter Linda Maria Christine, jag skulle från allra första början heta Christoffer då mina föräldrar var helt säkra på att jag var en pöjk. Så när jag kikade ut med dunder och brak så hade de ett problem. Under tre månader, ja alltså under de månader man har på sig att bestämma ett namn hette jag HON. Efter lite tankeverksamhet kom mamma på att jag skulle heta Linda, men det gillade inte min moster och sa att jag skulle bli retad då och hittade på en ramsa, Linda sno och veva. Haha! Men mellannamn fick det bli. Maria heter jag för att alla kvinnliga medlemmar heter så i vår släkt. Att min mor prompt skulle välja att sätta namnen just i den ordningen kan jag tycka var onödigt, ni kan ju tro hur många namn de ropar upp hos tandläkaren ;)

2. När du var liten, vad ville du då bli när du blev stor?
I ettan fick vi en bok där vi skulle fylla i våra framtidsplaner. Min dröm var att arbeta som servitris. Jag hamnade inte så långt ifrån då jag jobbar inom hotellbranschen. Så en kan ju säga att jag alltid vetat vad jag vill.

3. Vilka fem saker gör dig riktigt glad, och varför?
* Min familj - big shocker va? Nu kan man kanske inte kalla dem för saker, men de gör mig glad varje dag!
* När våren kommer - att se allt spricka upp och komma till liv igen, vem blir inte glad av det?
* Fräscha blommor i lägenheten - ja för att det blir så färgglatt så klart!
* Choklad - Martins tips, men det är i och för sig sant ;) Gottegrisen!
* Ledighet - ja, vem gillar inte att vara ledig?!

4. Vad har du för favoritfärg?
Jag har nog egentligen ingen favoritfärg. Ska man se till kläder så blandar jag hejvilt, men det är ändå mest mörk tvätt. Haha! Men lila gillar jag mycket!

5. Tycker du om att röra på dig? Vad är i så fall ditt bästa träningstips?
Japp, jag älskar att röra på mig! Mitt bästa tips är att all träning som blir av är bra träning!

6. Vad har du på dig när du känner dig som snyggast?
Det beror egentligen inte så mycket på vad jag har på mig utan om HUR jag känner mig. Är jag på bra humör kan jag känna mig snygg i vad som helst, men är jag på taskigt humör är jag ful i allt! Även det jag var snygg i senast.

7. Varmt eller kallt? (Varsågod att tolka fritt)
Om vi tänker årstid så säger jag varm ljummen sommar, tänker vi en kopp te så ska den vara varm, ett glas läsk ska den vara iskall.

8. Vad kan du inte lämna hemmet utan?
Nycklar och mobil.

9. Om du var känd, vad skulle du då vara känd för?
Haha, mitt flamsande ;)

10. Har du någon särskild framtipsplan? Berätta om den!
Inom de fem kommande åren så kommer vi att ha först flyttat till en större lägenhet, gift oss, kiddo nummer 2 och eventuellt nummer 3 kommit, jag tror att vi även är tillbaka i Öret och bor i ett stort hus med en härlig trädgård, jag har äntligen börjat jobba med det jag vill och vad gäller Martin så vet man aldrig vad han har i kikaren, men så ser min spåkula ut i alla fall.

11. Ett drömscenario?
Att vi vann en stor summa och kan köpa allt vi villl, resa till alla ställen i världen vi vill besöka, betala alla skulder, ge bort till nära och kära och självklart en stor slant till välgörenhet.

Här kommer de härliga bloggarna som jag valt:
Josefine
Linda
Lina
Dessi
Richard
Maria
Michaela
Ida
Saga
Becki
Angeliqa

Mina elva frågor:
1. När började du blogga och varför?
2. Vilka andra bloggar influeras du av?
3. Har du barn och i så fall, hur många vill du ha?
4. Vad är din ställning i genusdebatten?
5. Om du bara fick se en reklamfilm resten av livet, vilken skulle det vara?
6. Vad är din favoritdryck?
7. Hur ser en typisk fredagkväll ut för dig?
8. Vad har du för drömresemål?
9. Vilken seriefigur skulle du vilja vara och varför just denna?
10. Vilken film är den bästa du sett?
11. Vad stör du dig mest på hos andra människor?

Jag har ju väntat och väntat och börjat tycka att det är rätt konstigt att inte betyget för tentan kommit som jag skrev den 23 mars. Sidan som vi har tillgång till har knasat sig så den ser jättemärklig ut, så jag kommer inte åt allt jag kunde tidigare. Men igår satt jag och tryckte på alla flikar jag kunde hitta och kom då in på mina uppgifter, där fanns betyget. Dock inte ett G som jag hade hoppats på utan ett F, med andra ord underkänd. :( Jag mejlade läraren för att få veta hur många poäng jag fick så att jag för min egen skull kunde få veta hur långt ifrån jag var. Idag kom svaret. 4 poäng. Förstår ni? 4 poäng från att få ett godkänt. Suck.

Det är inte alls hela världen och jag behöver egentligen inte denna kurs då det inte alls handlar om nåt jag vill jobba med, så för den sakens skull spelar det liksom ingen roll. Men det är ju alltid bra att kunna visa att man är påläst om annat med. Jag kommer, trots att det bara handlade om 4 poäng inte att skriva omtentan. Jag har inte tid att plugga in det igen och jag kommer inte att finna nån plats att skriva på. Hade det varit viktigt för mig hade jag naturligtvis inte gett upp. Men jag har fortfarande fått ut nåt av det, jag känner mig självsäker igen och det var ju det jag ville från början. Fräscha upp mitt minne och det har jag ju gjort, eller ja jag har lärt mig en massa nytt men ändå fått användning av det jag en gång läst.

Men ändå, 4 futtiga små poäng...det grämer mig ändå det ska erkännas!

I förrgår ringde mäklare 2 ungefär 100 gånger innan jag lyckades svara. Ja, alltså det är inte det lättaste att svara alla gånger när man passar en liten. Vi sov dessutom så då var det ännu svårare, men när hemtelefonen ringt för ungefär 100:e gången så vaknade ju så klart Thilde. Jag visste ju dock inte att det var säljaren då personen jag fick fram inte hade nåt med henne att göra. Jag började fantisera ihop att det var en flamma som Martin träffat på jobbet och som nu ringde för att be mig låta Martin lämna mig och Thilde för att starta ett nytt liv med henne. Haha! Snacka om att jag inte har direkt mycket att göra om dagarna ;) När hon ringde igen så svarade jag i alla fall och det var ju bra det då hon inte fått tag i Martin, som egentligen är hennes kontaktperson. Berättade att vi kommit fram till att vi ville ha henne men att vi inte bestämt så mycket mer än det, trots vår deadline. Vilket inte gjorde nåt, hon gav mig bara en ny deadline.

Igår ringde mäklare nummer 2, men hann inte svara så hon lämnade meddelande om att jag skulle ringa upp henne. Vilket jag efter många om och men gjorde idag. Anledningen till det är att jag inte gillar att tala i telefon. Mitt arbete till trotts. Jag gillar inte heller att behöva göra folk besvikna. Ok, jag förstår att mäklare blir nekade lägenheter varje dag. Men jag är inte van vid att behöva vara den som nekar. Det är ju trots allt deras levebröd. I detta fall hade jag "tur" jag kom nämligen till hennes röstbrevlåda så jag talade in mitt meddelande där. Puh! Fegt, jag vet men nu gjorde jag så.

Ja, det börjar likna nåt. Vi har bara sovrumsdörren kvar, men det är ju lite trixigt att få till den då den är stängd när Thilde sover och det oftast är då man har tid att fixa med saker. Jag hoppas dock på att få den klar under dagen, tänkte ställa Thilde på balkongen för hennes eftermiddagslur nämligen och då kan ju dörren stå öppen till sovrummet.

Nu när det gått några dagar och vi har vant oss lite så känns det faktiskt riktigt fint. Hallen känns framförallt så mycket ljusare och i och med det känns den ju så mycket större. Däremot känns ju möblemanget helt fel nu, alldeles för mörkt på nåt vis. Men byrån kommer få gå graven till mötes inom kort, då katterna tyckte att de kunde använda den som klösbräda. Morr. Inför en fotografering och kommande visning så ska den ju ändå väck liksom så att man känner att det är större än vad det är :)

Vad tycker ni? Blev det snäppet bättre? :)

I veckan bad min bror mig att göra en sak åt honom. Jag sa att det får vänta, måste lägga allt fokus på tentan. Senast söndag ville han ha det klart. Idag är det visst söndag. Nu på kvällen kom påminnelsen. Så det var bara att sätta sig ner och skriva. Uppgiften var att skriva en tårdrypande text om honom till hans examensarbete. Lättare sagt än gjort. Jag som alltid gillat att skriva och som brukar vara rätt duktig på det kunde knappt formulera mig. För visst är det så, när man verkligen vill få till det där lilla extra, ja då går det inte. Man låser sig bara.

Efter många kluddiga texter så är jag färdig. Nu ska jag bara skriva ner det till honom och skicka iväg det. Kanske inte så tårdrypande, men en sann text är det och jag hoppas att han blir nöjd!

Morning glory! Lördag och jag fick sovmorgon! Denna syn möttes jag av när jag gick upp. Trött och butter unge och glad pappa.

 

Solna centrum fick sig ett besök, skalkläder till Thilde skulle testas

Depåstopp

Thilde i matbutiken

Sovpaus

Muffinsbak

Busfrö efter en dusch

Dax för natta för den lilla stjärnan

Middag för de stora

Polly, I ♥ U

Schlagerparty! Heja Loreen och Danny!

Schlageryran är slut för denna gång, så även godiset. Rätt låt vann!

Tack och godnatt!

 

Ojoj, jag kände verkligen där ett tag att det finns ingen lösning på detta. Kista svarade att det var fullt, ringde till Högdalen lika fullt där. Tydligen så är det en stor tentadag detta, men hur ska man veta det? Sollentuna svarade inte på hela eftermiddagen och personalen visste inte var kontaktpersonen höll hus. Järfälla svarade inte de heller. Suck suck. Höll på att bryta ihop. Men så kom ett mejl från Järfälla, de tar egentligen inte emot studenter om man inte är folkbokförd där. Men hon var snäll och gjorde ett stort undantag. Snällt av henne! Tackade henne så mycket jag bara kunde.

Hade känts så meningslöst med allt slit med de två arbeten jag gjort och med bara två veckor kvar av kursen. Jag är inte sån, jag ger mig inte så lätt, men här kändes det verkligen omöjligt! Men nu blir det tenta den 23 och jag får åka några mil, men det får vara värt det!

Vi åkte och veckohandlade och jag kände där att min ilska inte var helt borta! En mamma med två barn var i vägen konstant. Affären hade inte allt vi behövde. Barn skrek. Äh fy! Jag skulle ha stannat hemma. I bilen på väg hem kom jag på att vi glömde handla till kvällens middag. Bara en sån sak. Suck igen. Så nu blir det hämtmat, för jag pallar inte att fixa nåt. Tror inte att jag skulle lyckas så bra!

Så tack för idag, så hoppas vi på en helt fantastisk dag imorrn! Men det måste den ju bli, det är ju fredag imorrn!!!

Jag ringde till universitetet idag då jag tröttnat på att vänta på att de skulle svara på mitt mejl, som jag skrev om tidigare. Kvinnan jag pratade med var väldigt trevlig, men det visade sig att jag inte alls har nån möjlighet att få skriva min tenta där. De hade slutat med att ta emot distanselever, men hon satt ändå och funderade på om hon kunde hjälpa mig ändå. Men det slutade ändå med att hon sa nej. Så kul då. Kul att den första snubben jag mejlade med sa att det funkade. Kul att de ens tar sig tid att svara på mitt mejl som jag tidigare skickat. Hon hade inte en aning om hur KTH ställer sig till det heller, så ja man kan säga att jag tyckte att det kändes minst sagt kört.

Som tur var hade jag fått ett mess av en kompis som ville ses, så jag tog en promenad hem till henne med riktigt bestämda steg. Så när jag väl var framme hade ilskan runnit av mig. Plugga sket jag fullständigt i kan jag säga. Kände liksom att vad finns det för mening om jag ändå inte får göra den viktigaste delen av kursen? Bättre att satsa på nåt som gör en glad istället. Blev en promenad på drygt 2 timmar allt som allt. Riktigt härligt!

Hemma så började baka till på söndag. Baka gör mig glad! Gott blev det nog med, höftade lite på måtten då alla våra matskedsmått är puts väck. Sen mejlade jag ett lärcentrum i Järfälla trots att det på hemsidan står att man måste vara skriven i deras förbannade kommun så får vi se vad de svarar. Ingen svarade i telefon nämligen. Skrev ett argt inlägg på fejjan och det visade sig vara ett smart drag. För en kompis som läst på distans svarade, så nu har jag mejlat en som arbetar på nåt lärcentra i Kista. Lite närmre än Järfälla liksom. Hoppas på svar imorrn! Så jag kan bli lite glad igen och tycka att det känns värt allt slit!

Men en sak är säker, ska jag läsa på distans igen så får det inte vara nån salstenta! Never again!

Jag är verkligen expert på att klanka ner på mig själv, en jäkel på att se andras kunskaper och peppa dem rätt, men mina egna de finns liksom inte. Jag har både en och typ 40 gånger funderat på att hoppa av kursen jag håller på med nu. Men på nåt så tar jag mig i kragen och fortsätter. Jag vet inte vem jag vill bevisa för att jag kan detta, kanske är det mig själv? För det finns ingen som skulle se ner på mig för att jag valde att inte plugga just nu. Ingen mer än mig själv vill säga. Det där det som är lite dumt. För varför ska jag själv göra det om ingen annan gör det? Men det är på nåt sätt som att jag kommer att tycka att jag är lite sämre än alla andra om jag inte klarar av vissa saker.

Inatt när Thilde valde att vara vaken några timmar så satt jag där när jag försökte få henne att somna och tänkte att nej, vad håller jag på med? Jag håller på att bli knäpp, nu slutar jag med det här så jag får en mindre sak att tänka på. Idag när vi vilat upp oss lite och varit ute på en promenad och käkat lunch, så satte vi oss tillsammans medan Thilde sov och så löste vi några uppgifter tillsammans ändå. Men även där flög pennan iväg och jag sa återigen att nej, jag hoppar av! Martin som är lugnet själv fick mig på andra tankar återigen och tillsammans har vi lagt upp en plan för nästa veckas studier så att jag får klart deluppgift nummer 2. Han är allt bra den där Martin.

Han är också den som fortsätter att peppa och försöker få mig att förstå när jag inte gör det själv, att jag faktiskt kan om jag vill. Att jag har ett läshuvud där inne om jag bara lägger manken till. Fast jag måste säga att jag fortfarande har mina tvivel om den där tentan, men dit är det ju några veckor ännu. Klarar jag den inte så har jag ju åtminstone försökt och det är ju det som räknas. Försöker jag inte, nej men då får jag ju heller inte veta om jag har den här kunskapen eller inte.

En sak jag kan är i alla fall att laga mat! Ikväll blir det Sherrymarinerad kyckling utan sherry ;) och grönsaker i ugn. För den som vill veta tog jag vin istället. Men den där flaskan med sherry måste nog inhandlas snart, för jag har en hel del rätter som det ska vara just sherry i och det blir faktiskt inte lika bra med vin i.

Ikväll har jag deadline på mitt arbete. Jag tror på det där med att ha deadlines. Det gör att man vet när det ska vara klart och på nåt sätt så lyckas man alltid med det. Första deluppgiften är klar och den skulle vara mellan 2-4 sidor. Jag har 3, lucky me! Uppgift 2 har än så länge ungefär 1 sida så 2 sidor till ska jag väl klara av under dagen? Det beror ju helt och hållet på skrikmaskinen, men f-n det vore skönt att bara kunna slappa i soffan ikväll och låtsas att man är mammaledig på riktigt. :) Imorrn måste jag ju upp i ottan och påbörja veckans uppgifter istället. Nu handlar det inte längre endast om text och instuderingsfrågor, nej nu ska det räknas och göras tillämpningsuppgifter utöver instuderingsfrågorna. Shit, vilken kurs detta är! OM jag ska plugga igen när nästa barn kommit så tänker jag läsa nån flumkurs istället, eknomi är inte direkt flummigt...

Så var den här igen då. Den mest onödiga dag ever. Jag klagade förra året och nä, jag har inte fått en av amors pilar skjuten i rumpan detta år heller. Jag tycker fortfarande att det är en onödig dag. Uppskattning visar man alla dagar annars kan det vara. Så romantiskt att få en bukett med blommor av sin karl just denna dag när han aldrig gör nåt resten av året. Grattis till det! Eller är det kanske mer värt den dagen som en blomma kostar sitt dubbla pris mot imorgon eller en dag om två månader? För då har man ju liksom bakat in två dagar i en? Ja, kanske.

Jag förväntade mig nada idag och hade varit lika glad oavsett om jag fick nåt eller inte. Martin är ju nämligen likadan som mig. Han tycker att det är en onödig dag och inte för att han inte vill köpa en blomsterkvast till mig. För det gör han. Lite nu och lite då. Men idag kom han hem med en bukett med tulpaner och en liten chokladkaka. Bara för att. Han skrattade så att han höll på att kissa på sig när han gav mig det. Haha! Inköpt på Ica. Så glammigt!

Själv bakade jag och Thilde en kladdkaka. Men bakar det gör ju jag rätt ofta så det är inte särskilt speciellt. Plus att jag hela tiden unnar mig en massa när jag pluggar, vilket är dumt! Jag vet, jag vet! Men idag blev det så och förmodligen imorrn med. Haha!

Hur som helst, det jag vill ha sagt är att låt inte endast en dag om året vara den dag du visar uppskattning hos dem du tycker om! Låt det ske alla årets dagar istället! ♥

Idag vaknade jag någorlunda pigg, men Martin som skulle tillbaka och jobba idag, han kom tillbaka och la sig. Han hade varit nere för att hämta tvätten och sen kände han sig inte alls helt ok. Men ju längre dagen lidit desto bättre har han mått. Jag tror dock att det är viktigt att man inte går iväg för tidigt till jobb eller skola för man vill ju inte riskera att smitta nån annan stackare.

Thilde njuter så mycket det bara går av att få full uppmärksamhet från två föräldrar och jag måste ju säga att jag tycker att det varit rätt skönt att vara två. Vissa dagar har jag massor av saker planerade och dagarna går i ett, medan andra är helt tomma och då är det faktiskt rätt skönt att ha nån att dela det med. Fast inte för att vi hade haft nåt val nu så klart. Det roliga är att se Martin på kvällarna när Thilde har somnat, han är helt slut. Haha! Jag tror att pappor ibland bara ser allt det mysiga med att vara hemma med sitt barn, inte allt jobb som man har under tiden ;) Han som tidigare planerat att de två ska kolla på OS och fotbollen i sommar, han har kommit på andra tankar och säger numera att de kommer hänga i alla parker de kan hitta! Thilde är mer vild än tam kan man säga.

Jag har under dessa dagar letat kurslitteratur, varför vara i tid när man kan göra allt i sista stund för? Kursen startar på måndag och jag har inga böcker. Hehe! Nu har jag emellertid lyckats få tag i övningsboken och lösningsboken som jag ska köpa av en tjej, men huvudboken var tydligen för bra för att säljas. Haha, jag kan ärligt säga att jag har massor med kurslitteratur här hemma som jag tyckte skulle vara bra att ha kvar. Hur många gånger har jag öppnat de böckerna igen? Noll. Jaja, en annan kompis tipsade om att boken fanns på bibblan så nu står jag i kö på den. Handlar ju trots allt bara om en distanskurs.

Fy, detta har lätt varit mina värsta dygn på länge! Det är knasigt det där, har inte haft nån magsjuka på det här sättet på säkert tio år men så fort man har en knodd i huset ja då smäller det till. Hon har inte ens börjat förskola ännu, så man kan ju tänka sig hur de kommande åren kommer bli. Vad jag längtar!

Efter att inte ha ätit ordentligt sen i söndags lunch så börjar jag bli väldigt vimmelkantig. Igår när vi skulle sova höll jag på att tuppa av, var bara ren tur att Martin hörde att jag sa nåt för annars hade jag smällt i golvet. Nu vågar jag knappt hålla i Thilde eftersom jag är lika svag idag. Men nu ska jag försöka börja äta normalt igen. Men det tar emot. Inget smakar liksom gott. Nä, hörrni nu bestämmer vi att jag blir frisk så här kan vi ju inte ha det!

F-n, den kom och den segrade! Martin klarade sig faktiskt rätt fint, han var sjuk eller vad man ska kalla det under typ 6 timmar. Sen sov han bara. Klockan 21 var det min tur att ta över, ja i söndags klockan 21 och jag är fortfarande helt däckad. Det har lugnat sig något, men det är ännu inte bra. Sen i söndags klockan 12 har jag fått i mig saker jag kan räkna på en hand. Snälla nån, släpp bara taget om mig nu! Jag har tur i oturen att Martin ändå blev sjuk först vilket betyder att han inte får jobba på 48 timmar så han har tagit hand om Thilde. Annars vet jag inte hur det hade gått med det. Nä, låt mig bli frisk nu!