kirsten

I förrgår ringde mäklare 2 ungefär 100 gånger innan jag lyckades svara. Ja, alltså det är inte det lättaste att svara alla gånger när man passar en liten. Vi sov dessutom så då var det ännu svårare, men när hemtelefonen ringt för ungefär 100:e gången så vaknade ju så klart Thilde. Jag visste ju dock inte att det var säljaren då personen jag fick fram inte hade nåt med henne att göra. Jag började fantisera ihop att det var en flamma som Martin träffat på jobbet och som nu ringde för att be mig låta Martin lämna mig och Thilde för att starta ett nytt liv med henne. Haha! Snacka om att jag inte har direkt mycket att göra om dagarna ;) När hon ringde igen så svarade jag i alla fall och det var ju bra det då hon inte fått tag i Martin, som egentligen är hennes kontaktperson. Berättade att vi kommit fram till att vi ville ha henne men att vi inte bestämt så mycket mer än det, trots vår deadline. Vilket inte gjorde nåt, hon gav mig bara en ny deadline.

Igår ringde mäklare nummer 2, men hann inte svara så hon lämnade meddelande om att jag skulle ringa upp henne. Vilket jag efter många om och men gjorde idag. Anledningen till det är att jag inte gillar att tala i telefon. Mitt arbete till trotts. Jag gillar inte heller att behöva göra folk besvikna. Ok, jag förstår att mäklare blir nekade lägenheter varje dag. Men jag är inte van vid att behöva vara den som nekar. Det är ju trots allt deras levebröd. I detta fall hade jag "tur" jag kom nämligen till hennes röstbrevlåda så jag talade in mitt meddelande där. Puh! Fegt, jag vet men nu gjorde jag så.