kirsten

Så var julaftonen här minsann! För ett år sen stånkade och stönade jag mest då jag hade svårt att få på mig mina julkläder ;) I år var det något lättare att få på mig mina kläder, vi får se sen hur det går när Thilde ska kläs. Hon är just nu ute på en promenad med sin farmor och farfar, så vi har fått fixa och göra oss i ordning i fred. Lycka! Nu är det bara alla paket som ska slås in, men det går snabbt. Ville mest bara kika in och önska er alla en riktig härlig dag och jag hoppas att alla varit riktigt snälla så tomten har med sig fina paket, fast visst har ni väl det :)

God jul önskar vi! ♥

Alltså vet ni? Fast hur skulle ni kunna göra det? Hur som helst så var jag mer eller mindre färdigpackad innan klockan 11 idag. Det ni, det händer inte ofta! Jag brukar snarare börja packa en si så där trettio minuter innan vi ska åka trots att jag alltid tänkt att jag ska packa dagen innan vi ska åka bort. Men nu har jag ju varit hemma hela dagen och behövde därför inte packa redan igår. Det som är kvar att packa är saker som ska stå kallt, så de vill jag ju helst packa ner i sista stund.

Jag har även hunnit med att städa hela lägenheten, diskat och slagit in Thildes paket som vi fixat hitintills. Försöker komma på var jag ska göra av alla saker som vi ställt upp på vardagsrumebordet för att Thilde inte ska få tag i dem. Ser inte klokt ut! Men jag kommer inte på nåt bra ställe. Måste ta och köpa en stor korg till hennes saker i alla fall så att inte de behöver ligga slänga överallt. Ska ta och plocka bort hennes babysitter och babygymmet när vi kommer hem från allt firande och fixande. Då får vi mer plats för sakerna hon faktiskt använder och plats för den där korgen. Blir nog bra det. Då kanske det går att få nån ordning på det här bordet med. Gillar inte när det är oordning bland sakerna. Ska även ta och rensa mina klädsamlingar då. Känner för att rensa igen.

Nej, nu måste jag rusa efter Thilde innan hon käkar upp katternas mat! Undrar om man ska fixa grind till köksingången??

Det finns ju nåt som kallas BLW, något som vi inte direkt använt oss av. Dels för att jag tycker om att mata henne, det är liksom en del av det man gör som mamma först ammas det och sen matas det. Men jag har alltid gett henne skeden och låtit henne testa att ha den i handen och se vad hon vill göra med den. Ofast går den in i munnen, som mycket annat gör också förstås. Men ibland lyckas hon få den åt rätt håll och ser så där alldeles supernöjd ut. Ibland har jag doppat skeden i maten och då äter hon ju faktiskt själv.

Majskrokarna som hon får ibland var ingen hit från början, och det är ju samma med dem att allt ska ju in i munnen så det var ju liksom inte så konstigt att de hamnade där med. Att de sen gick att äta var nog bara ett plus från hennes sida. Numera sitter hon och hoppar i stolen när man visar henne en krok, så nu är det ju för att det är gott som hon äter det. Hon har även fått små bitar av min smörgås om jag ätit en sådan och då tittar hon på mig som för att fråga om det är okej att hon tar biten och stoppar den sedan i munnen och äter. Söta unge!

Igår så testade vi dock nåt nytt, eftersom hon visar att hon faktiskt vill själv, hon fick en plätt av mig. Och det var massa mums tyckte hon! Ser så gulligt ut när hon sitter där och plockar. Idag stod det blodpudding på menyn för henne. Gjorde samma där och delade små bitar till henne som hon sedan fick sitta och plocka med. Det mesta hamnade i magen, men det var kladd överallt efter det. Golvet, håret, ansiktet, öronen, kläderna ja ni fattar. Golvet gjorde ju inte så mycket då en av katterna visst tyckte att det var gott med. Haha! Här behövs ingen hund liksom.

Så jo, visst låter jag henne äta själv. Men jag hatar kladd och därför kommer det inte inom det närmsta bli så att hon får äta allt själv.

Var tar tiden vägen? Satt jag inte här och bloggade precis? Nej, men just det jag har ju bakat julgodis så det stått härliga till i dagarna två, många sorter blev det men det är ju också lite av min grej! Jag har varit och busat på öppna förskolan med Thilde, hon älskade det som vanligt om inte ännu mer nu när hon ålar omkring. Fatta vad trist det måste vara hemma hela tiden, se samma gamla tråkiga saker och bli sur när man blir fråntagen den där spännande pennan som det kan trilla grejer av.

Igår fick ungen följa med till morsans jobb med, men där blev hon inte långvarig då hennes pappa kom dit och hämtade upp henne. Det var dags för denna morsa att få vara sig själv för en kväll. Klänningen som bars var en sån där klänning man hade på sig förr, innan bebis alltså, det vill säga en klänning som inte är gjord för amning. Vilken grej! Det var dags för årets julfest med jobbet och jag var bjuden, bara en sån sak. Det började med pepparkakshus-byggar-tävling. Vi skulle få ihop en sån där fin liten byggsats som alltid går i tusen bitar innan man ens börjat och vi skulle få ihop skiten med ett trälim. Det gick så där. Eller inte alls. Vi byggde nån hydda med de små gavlarna och resten bankade vi sönder och hade som kullersten. Huset hölls ihop med piprensare, så sjukt snyggt! Jag lovar, ni ska få bildbevis sen. Kvällen avslutades för min del efter middagen, det var många andra som inte pallade trycket heller, men av helt andra orsaker än att "jag har en bebis att ta hand om och orkar inte vara uppe så länge..."

Nu ska jag och Thilde, ja för nu ska hon få vara med, bege oss till mitt jobb för årets julmys. Man kan ju tycka att jag hänger oroväckande mycket på jobbet för att vara mammaledig, men är det jul så är det och då räknar mina kollegor med att få sitt godis. Och jag är ju bara med på det som är kul, haha!

Idag skulle vi iväg och handla mat, då hela dagen blev upp och ner för den lilla damen så fick vi snällt vänta ut henne tills hon vaknade. Ska jag vara riktigt ärlig gick jag in i sovrummet och lät fötterna med avsikt hamna på alla plankor som knakar lite extra och vipps så hade hon vaknat minsann ;) Slängde i henne lite fruktmos och sen åkte vi iväg och hon kunde så fint få sova en stund till. Då klockan redan var lite sen för att handla en fredagkväll lät jag Martin köpa frimärken till julkorten och så gick jag in och började handla.

Mitt först stopp var bröddelen, jag tog först bröd till oss och sen skulle jag hitta nån bra formfranska då Thilde ska få börja bekanta sig med bröd tänkte jag. Då en tant ställt sin vagn i vägen för allt bröd så ställde jag min vagn bredvid hennes för att sedan gå fram till brödet och plocka upp det därifrån, allt blir ju lättare utan den där kundvagnen liksom. I vagnen sussade Thilde fint i sitt babyskydd. Då det bröd jag bestämde mig för naturligtvis låg längst ned på hyllan så böjde jag mig ner för att plocka upp det och när jag vänder mig om för att ta scannern som satt på kundvagnen så är vagnen borta! Kan ni tänka er min puls? Jag ser då vagnen rulla iväg en bit bort och jag börjar ju skrika på direkten och skulle absolut ha gått till anfall om det inte vore för att det var Martin som drog iväg med vagnen. Nog för att den dåren förtjänar en redig smäll, så kanske vettet trillar ner?

Han har bett om ursäkt och han sa ganska direkt att det inte var ett så roligt skämt trots allt. Får nästan ett psykbryt bara jag tänker på det. Det finns roliga skämt och sen finns det puckade skämt.

Men tänk om det skulle hänada på riktigt? Jag skulle inte tveka, jag skulle hoppa på idioten med detsamma! Martin kan nog vara glad att han slapp bli nedbrottad av mig i affären. Hädanefter kommer jag knyta fast vagnen i ett rep och sen runt mig själv om jag måste böja mig ner och inte har uppsikt över vagnen.

Jag tycker så synd om lillskruttan. När hon är vaken så är allt frid och fröjd känns det som, attackerna kommer inte alls lika ofta och de blir inte så farliga. Men så fort hon ska sova så kommer de, det börjar med att hon kippar efter luft och sen kommer hostan. Jag blir lika rädd varje gång kan jag ärligt säga. Jag är så rädd att hon inte ska få den luften hon kippar efter. Så trist att de ska komma precis när hon somnat, hon behöver ju den där sömnen och så blir den störd. Inatt var det samma visa som tidgare, hon vaknar vid 2 och så hostas det lite, men inatt gick det mycket bättre och vi fick henne att käka och sen somna om rätt fort. Egentligen ska jag kanske inte skriva vi eftersom det är jag som står för maten ;) Men denna hosta kan liksom väcka de döda känns det som, så att Martin vaknar är kanske inte så konstigt.

Idag ska vi försöka komma ut på en promenad, den friska luften ska ju underlätta för hennes andning med så det är ju bara bra. Jag måste dammsuga, för hon blir minsann inte vacker när hon kryper runt här. Skulle ha ett moppgarn på magen på henne så skulle städningen vara klar på ett kick! Funderar på om jag ska börja med julgodiset med? Har ju en hel del sorter som jag vill göra så det är ju rätt bra att dela upp det. Ikväll blir det middag med goda vänner. Tror det kan bli en bra dag detta :)

Ska strax iväg här, men slänger snabbt upp det sötaste klippet från idag. Älskade lilla tjej! Trots att hon varit dålig så lär hon sig ändå nya saker!



                                 

Natten var helt ok. Hon vaknade mycket riktigt vid 2 och fick ett litet anfall, precis som läkaren sa. Det är tydligen vanligt att det sker vid 2-3 på natten. Men skillnaden nu var att det var mer som en vanlig hosta och inte med medföljande andningssvårigheter eller en massa kräks. Hon var så klart lite orolig men vi fick henne att somna om i alla fall. Hon vaknade lite senare igen, men då gav jag henne lite käk så somnade hon om nästan med detsamma. Så sov hon till klockan åtta då hon tyckte att det var dags att gå upp. Det gjorde vi också så klart.

Till frukost ville hon inte äta mer än en halv portion och det hör inte till vanligheterna direkt. Men man vet ju hur man är själv när man är dålig, aptit är ju inte det största man har direkt. Tänkte att hon kanske då skulle bli hungrig tidigare. Men vi somnade, ja jag fick snällt ligga bredvid då en riktig hostattack kom precis när hon somnat första gången och då vaknade hon så klart. Lyckades få henne att somna om i famnen och när jag la ner henne så höll hon krampaktigt i mitt långfinger så det var liksom bara att ligga där, men jag klagar inte! Det är bara mysigt! Hon sov till klockan 13, fattar inte för hon borde ju ha varit vrålhungrig redan vid 11. Men det var samma visa nu, hon åt maten men det fick jag liksom truga i henne och sen när hon skulle få äppel- och päronmoset så var det liksom stopp. Det kan jag säga är första gången det händer, för är det nåt hon gillar så är det just moset! Så, nej helt frisk är hon ju inte. Stackars liten! Men emellan allt detta så skrattar hon och busar och det känns ju skönt i alla fall.

Att ge henne medicin själv var verkligen inte det lättaste! Imorse tog jag sprutan och skulle liksom skjuta ner det i halsen på henne, det gick så där och en liten skvätt hamnade i haklappen. Till lunchen nu så fyllde jag sprutan men tryckte ut det på en sked, först gick det bra men när andra halvan skulle ut så fick jag en del på golvet. Hahah! Ikväll när Martin ska göra det själv så ska han nog ta doseringsskeden direkt ;)

Nu ska vi sätta oss och göra julkort, varför vara ute i god tid med nåt när man kan stressa in i det sista?

Åh, alltså jag vet inte vad jag ska ta mig till snart! Vi skulle kunna skaffa klippkort på akuten, för idag var vi där igen. Så dumt alltsammans. Inatt vaknade vi som vanligt men det var inte som vanligt, Thilde var hostig och helt plötsligt så kunde hon inte andas. Martin fick ta över då jag fick en puls som slog i 180 minst! Då hade jag mycket lättare att tänka ut vad vi skulle göra. La henne framåt så att om det fanns nåt som ville komma ut så skulle det komma ut, men det blev snarar värre. La henne då i framstupa sidoläge, då kom kräkset. Stackars liten! Efter det var det bra. Hon kunde somnna om och efter en stund somnade jag med trots att jag inte trodde att det skulle gå.

När vi vaknade var allt som vanligt. Gick upp åt frukost. Allt som vanligt. Gick iväg på sista träffen med föräldragruppen på BVC där vi skulle få besök av en tandhygienist. Hon hostade några gånger där, men inte mer än en av de små kompisarna. Så allt kändes fortfarande som vanligt. Gick och köpte papper till julkorten, lite mat och gick sedan hem med en sovandes liten dam. Hemma fick hon lite käk, med betoning på lite för sen ville hon bara mysa. Lyckades få i mig själv lite mat och satte mig i soffan för mer mys. Tänkte att hon kunde få vila lite mer.

Då började nåt som inte är vanligt alls. Hon hostade och hostade och det började likna natten med andningen. Sen började hon tokkräkas. Kändes som att hela vardagsrumsgolvet var täckt, så var det ju inte men det var känslan jag hade. Försökte få tag i Martin då jag kände att det inte var nåt jag klarade av själv. En liten tjej som inte andades som hon skulle och som samtidigt hostade och kräktes. Men inget svar. Lyckades tillslut få tag i en vän som rådde mig att åka in till akuten snarast möjligt då hon genom telefonen tyckte att det lät som krupp.

Lyckades få med mig min snälla granne, vi är med i samma föräldragrupp och jag vet inte vad jag gjort utan henne! Var så skönt att ha nån med i bilen utifall nåt skulle hända. Blev hänvisade till den urakuta avdelningen återigen och liksom förra veckan var det fel. Så det var bara att knalla iväg till närakuten. Där fick vi vänta en stund, men inte överdrivet länge. Även här var jag glad att ha henne med. Inne hos doktorn gick allt bra med. Finns ju inte så mycket de kan göra för detta symptom, så vi fick en luftrörsvidgande medicin med oss hem och rådet om att öppna ett fönster och sitta vid, eller klä på oss och gå ut på balkongen eller ut på en promenad. Vet inte riktigt vilket som lockar mest om hon får ett anfall mitt i natten igen?

Ikväll har hon fått legat bredvid oss i soffan. Allt för att ha koll ifall hon får ett anfall igen. Medicinen verkar hjälpa lite i alla fall, så jag hoppas att hon får sova inatt. Men nu vill jag inte besöka akuten på ett tag igen tack!

Si så där ja, idag har vi slagit rekord i att sova tror jag minsann! Bara för att det var en sån där dag då vi inte har tid med långa utdragna sovmorgnar. Tror ni inte att den lilla damen passar på att sova till 9 då? Jomenvisst gjorde hon det. Klockan 10 var vi liksom tvungna att vara på väg ner mot centrum. Men konstigt nog hann vi, vi hann även byta en bajsblöja klockan 10 och väl framme vid BVC så var det kaos! Jag menar det. K.A.O.S. Det var vagnar precis överallt. Jag fick göra en fuling och ställa vår vagn mitt i gången, men vad skulle jag göra då? Låste den bara i ena hjulet så det var ju faktiskt rätt enkelt att flytta på den för dem som den stod i vägen för.

Men ändå fick jag ju sitta och vänta. Så idag var det premiär för Thilde att utforska golvet på BVC. Hon kröp, eller ja, ålade fram till en gunghäst, den liknar i alla fall en. Där låg hon och pillade en stund innan hon hittade trappen till en rutschkana, där förstår ni fanns det skruvar. De kan man ligga och pilla på i all oändlighet, inget annat är mer intressant.

Fick träffa vår nya BVC-sköterska. Den tredje. Jomenvisst förstår ni. Den första gick i pension, den andra fick en bebis och ja, nu har vi vår tredje sköterska. Men Thilde var lika glad för det. Så länge hon får all uppmärksamhet så bryr hon sig mindre om vem den kommer ifrån. Lät kanske inte så bra, men vi får lära henne lite senare om bra och dåliga saker. BVC-sköterskor får man tycka om och få dem att gilla en tillbaka. Jag gillade också denna tjej. Hon var pratglad och sånt gillar jag.

Thilde fick idag sitta på vågen, hon vägrade att ligga ner, det tyckte hon var galet spännande. 7410 gram kärlek vägde hon, ingen stor tjej direkt men vad gör väl det? Hon följer sin kurva och det är den och ingen annan hon ska följa. Längden låg på 70,4 cm och där mina vänner så ligger hon över kurvan, så jag antar att vi har en blivande modell här? Allt annat såg också bra ut, så nu är det två månader till nästa besök om vi inte räknar morgondagens besök. Då ska vi träffa en tandhygienist. Komiskt med tanke på denna tandlösa mun ;)

Alltså får man bli helt jäkla galen?! När vi kom hem igår var jag som sagt inte alldeles glad på den där butiken. Men jag hittade då en sele på tradera och vi budade på den, la ett rätt högt bud och in i det sista var det vi som ledde den. Men sen så kom det nån och budade över och det lyckades vi hinna buda över, sen kom nån annan från ingenstans och budade över det och så var budgivningen över. Tack för den liksom! Så vi bestämde här och då att det inte är meningen att vi ska ha den, så nu har vi lagt ner det. Vi gick istället in på Ebay och klickade hem en likvärdig sele för ännu mindre pengar. Ja, vi får kanske vänta lite extra på den, men det får det vara värt. Jag orkar inte hålla på och leta längre. Annars hade vi nog köpt en till fullpris, slår man ut det på det antal år man kan använda den så är det ju inte så mycket pengar.

Annars då? Kvällen igår blev superlyckad, inte för att jag hade trott nåt annat. Men att nåt så enkelt som en spelkväll kan bli så bra är ju roligt. Inte direkt nåt man trodde i tonåren att man skulle uppskatta ;) Dessvärre är jag så fruktansvärt dålig på frågespel, jag tycker att det är kul, men det är inte många frågor jag kan. Då uppskattar man att man får vara i lag. Haha!

Idag vaknade jag med världens huvudvärk så snälla Martin lät mig sova en stund extra. Kände mig som världens tonåring när jag vaknade vid 10-tiden. Haha, fast det är klart de sover nog ännu längre, tonåringarna alltså! Fast huvudvärken hade inte släppt. Åkte och handlade, för att sedan gå iväg på glöggmys. Supertrevligt! Synd bara att det blev så få. Men så är det denna årstid när man har småttingar, är inte den ena sjuk så är den andre det.

Ska ladda för en fullbokad vecka nu. Bara det att Thilde visst bestämt sig för att man inte ska sova...suck, beror det på fullmånen tro?!

I veckan fick jag ett sms från en butik där jag är medlem. De skulle fira 1-års jubileum och skulle ha 30% på allt i butiken förutom på två olika produkter enligt sms:et. Toppen tänkte vi, då kunde vi äntligen köpa den där selen som vi tänkt på så länge. Vi packade in oss i bilen och åkte dit, bara för att få veta att det inte alls gällde selarna, trots att de inte stod med bland de två produkter det inte gällde. Jag vet att man kanske skulle ha stått på sig lite mer med vad de hade skrivit i sms:et och så, men jag och strider är inte så bra.

Vi börjar nästan tro att det inte är meningen att vi ska ha den där sabla selen, för som ni förstår så köpte vi den inte. Hela tiden är det nåt som sätter käppar i hjulen när vi väl är på väg att köpa den, så vad ska man tro? Irriterande var det i alla fall minst sagt!

Men nu ska jag inte gräva ner mig i det. Ikväll ska vi ha skoj! Pizza- och spelkväll i goda vänners lag. Kan inte bli så mycket bättre eller hur? Har fått ett glädjande besked idag med så nu kan det bara gå uppåt igen!

Martin är ju som sagt på konferens med jobbet. Jag ogillar skarpt att sova ensam hemma. Brukar bara ligga och vrida och vända på mig och är alltid helt tvärsäker på att det är nån i lägenheten, spöke eller människa kvittar. När jag väl slumrat till så smäller det till nånstans och man kollar sig omrking bara för att upptäcka att det inte var katterna eftersom de ligger snällt bredvid en. Då vaknar man till igen och så håller det på. Så ni kan ju tro att jag våndades över natten!

Jag släckte lampan vid 23.30 ungefär och då sen Thilde somnade 19.15 så hade jag haft tre nappinstopp med vändningar då Thilde kryper i sömnen och fastnar i kuddarna som jag lagt upp som hinder för henne. Jag tror inte att det tog många minuter för mig att somna och när jag väl hade lagt mig så kom Thilde farande och kröp tätt intill. Så mysigt! Jag vaknade nästa gång 6.30! Fatta, hon sov hela natten utan minsta knyst! Jag undrar vad det beror på? Borde Martin hålla sig borta alla nätter ;) så att jag och Thilde har 180 cm för oss själva? Eller så fattar hon att det är skönare att sova nu? Vad vet jag? Men skönt var det. Efter lite käk somnade vi om till klockan 8. Utvilad mamma? Javisst!

Ska röja lite här innan min lillebror kommer förbi. Han har köpt en adventskalender till mig från Dumle. Mums! Fatta att jag har 9 luckor att öppna bara så där och bara kan moffa i mig! Han ska även låna en resväska då hans klass drar till Polen nästa vecka för att ha utställning där. Skoj för dem! Efter besöket ska jag knalla iväg till Stor-Ica och handla lite inför kvällens middag och sen tänkte jag köpa mjöl och saffran, här ska bakas lussekatter! Vi har hela skåpet fullt med saffran från Tunisien, men den smakar så förbaskat lite så det blir inga goda bullar på det. Testade förra året och fick slänga allihop. Trist!

Vilken stressig dag det blev! Skulle fira en av våra internetmammor idag och snäll som jag är tog jag på mig att fixa en fin blomma till henne. Vi skulle vara där vid 12 och 11.20 gick vi hemifrån. Vid blomsterbutiken kom jag knappt in för de hade ställt en murgröna i en blomlåda där och in var det först en trapp och sen två trappsteg ner. Så där satt jag fast med en murgröna runt vagnen och igenimmade glasögon. Haha! De flyttade på blomsterlådan rätt fort. De var två som jobbade där och den ena mer förvirrad än den andra. Jag bad om en lättskött blomma och tanten visade mig varenda blomma som fanns, att jag bestämt mig redan spelade ingen roll. När jag sen skulle betala så var blomman plötsligt inte lättskött, men den var så fin så jag tog den ändå. Kortläsaren fungerade inte som den skulle och kassaapparaten strulade. Maj gadd. Sen skulle jag ta mig ur djungelbutiken, ojoj.

Handlade med mig en sushi på vägen och där kom jag knappt in heller. Tjejen i kassan stod bara och kollade och en av gästerna kom och hjälpte till med vagnen, ja jag säger då det. Var tvungen att gå förbi Ica med och köpa med fruktpuré till lillan, där hade de spärrat en av ingångarna och väl inne i butiken var all personal i vägen med varuvagnar. Precis vad man behöver när man är stressad.

Klockan var tolv när jag var klar på Ica, då bestämde jag mig för att strunta i den där promenaden jag tänkt ta dit. Blev buss istället som aldrig kom. När den väl kom var det två vagnar, men jag lyckades få plats ändå. När vi kom fram så skulle jag och en av de andra vagnarna av samtidigt, hon hade en trehjuling och jag hade svårt att komma av med min fyrhjuling så jag frågade om hon ville ha hjälp. Men det ville hon inte. Tycker bara att det är så trist att de inte kan parkera närmre trottoaren så att man kommer av ordentligt. Kommer ju ändå bara ta längre stund för dem om de inte gör det då man måste trixa en massa.

Blomman fick godkänt och fikat var smaskigt. Så härligt att träffas då och då :) barnen hade skoj de med och det är ju egentligen roligast. När jag åkte hem så åkte jag med en galning till chaufför och inte heller han kunde ställa sig närmre trottoaren, fick nästan lyfta ut vagnen. Suck.

Har haft en ensam kväll här med då Martin är borta med jobbet. Tycker att det är så fruktansvärt tråkigt att vara ensam! Måste ha nån att prata med, så det är ju tur att vi mammor träffades idag i alla fall. :)

Igår var ingen bra dag för oss. Martin ramlade med cykeln då kommunen inte sandat ordentligt eller alls kanske man ska säga. Som tur är använder han hjälm och hade han inte haft den hade han fått sig en smäll direkt på huvudet istället. Här hemma kröp vi runt, eller ålade mest och det var som vilken vanlig dag som helst. Tills jag skulle byta från pyjamas till kläder på den lilla damen. La henne i sängen som vanligt med bullade upp täckena ordentligt runt henne eftersom hon rör sig något mer numera. Hämtade kläderna och hör en duns, trodde först att det var katterna som hoppar ner på golvet från nån möbel. Men dunsen lät annorlunda, den dunsen kommer jag aldrig att glömma ljudet av. Vänder mig om och ser ingen Thilde i sängen och fattar ju då att det var hon som trillat ner. Ser henne liggandes där på golvet och direkt när jag kommer fram släpper den första chocken hos henne och hon börjar gallskrika. Tog mig en bra stund att lyckas lugna henne, för var hon inte lugn var det ju omöjligt för mig att se om hon var skadad.

Tillslut slutade hon gråta och jag kunde få kika på henne något sånär i alla fall. Såg då att hon blödde näsblod, inte mycket men ändå så att man såg det. Ringde Martin ungefär 150 gånger både på mobilen och jobbet, men inget svar och tillslut skickade jag ett sms till honom om att han var tvungen att ringa hem! Pratade med sjukvårdsupplysningen och de rådde mig att åka in med henne då hon fått smällen på näsan. Tanten skulle koppla mig till akuten så att jag kunde prata med dem direkt om hur jag skulle gå tillväga. Men inte kopplade hon mig till nåt vettigt ställe inte, tutade bara upptaget. Blir galen på sjukvården! För det är inte första gången det händer mig att de kopplar galet. Nu var det ingen fara med Thilde och jag hade allt under kontroll, men om jag hade haft panik här hemma då? Sist ringde jag 112, några år sen nu, men de kopplade mig till en stängd vårdcentral då de inte tyckte att vi behövde komma in med Martins uppskurna fot till akuten utan det var ett fall för VC. Det är mycket ofta de har öppet vid 3 på natten, eller hur? När vi kom in på morgonen efter till akuten med den där foten kan jag säga att vi fick skäll för att vi inte kommit in med detsamma. Puckon!

Men nu handlade det inte om det utan om vår dotter. Vi åkte in med henne till akuten, där fick vi veta vilka värdelösa föräldrar vi var av den första sköterskan som lät henne ligga i vår säng. Precis vad man vill höra när man är orolig för sitt barn. Vi hade ändå gått fel då vi hade hamnat på den urakuta avdelningen och vi skulle ju gå till närakuten minsann. Där var de i alla fall något trevligare och vi blev inskrivna. De försökte ta ett blodtryck på henne, men de hade inga sånna där band som passade, den minsta var för liten och nästa storlek för stor. De kollade ögonen på henne och sen fick vi vänta en stund till. Det är mycket väntan när man är på sjukhus. Väl inne hos doktorn försökte hon riva hans kontor, fanns ju så mycket spännande saker på hans skrivbord. Haha! Så det var ju inget större fel på henne så. Han kollade så att det inte fanns blod i öronen, han kollade så att näsan inte var av och han försökte få kika i hennes mun men det tillät hon inte. Bestämda lilla tjej!

Så nu har vi gjort det första besöket på akuten och denna gång gick det ju bra. Känns ändå som att man vill ta det säkra före det osäkra, man skulle ju aldrig förlåta sig själv om man inte åkt in och nåt varit fel. Idag är hon helt och hållet som vanligt och börjat dagen i vanlig ordning med att riva vardagsrummet. ;)

Sitter här och funderar på hur jag ska lyckas dammsuga. Det måste verkligen göras för Thilde ser ut som en dammråtta när hon krälat runt på golvet en stund. Så kan vi ju inte ha det! Hon sover nu och drar jag igång dammsugaren så kommer hon ju att vakna och det vill jag inte. Gör jag det när hon är vaken så kommer hon antingen att bli livrädd för ljudet eller så måste jag kolla henne en gång i sekunden för att se vad hon hittat på. För hyss det har hon för sig mest hela tiden!

Vi har varit rätt dåliga på att ta hand om alla rena sängkläder så de ligger i en välfylld Ikea-kasse, ja en sån där blå ni vet. Martin tvättade förra veckan när vi var i Öret och det resulterade i en full blå kasse med kläder som ingen orkat ta tag i heller. Men just nu är jag glad över det, för nu kan jag använda dem som en mur mellan ena soffan och väggen. Det gör att katternas mat- och vattenskålar får vara ifred. Sabla unge! Var ska vi göra av den kan man undra? Stackars katter, inget får de ha ifred varken mat eller leksaker. Haha!

Men som sagt, dammsugningen sparar jag nog tills hon vaknat. Får väl sätta henne i matstolen så vet jag var jag har henne ;) så får hon följa med i den från rum till rum så har jag koll på henne under tiden. För annars har hon säkerligen kommit på ett sätt att ta sig ur den stolen med...

Hahaha, jag dör! Vi satt nyss och åt mellis och Thilde skulle dricka och i normala fall brukar det inte vara några problem efter all den träning vi har haft! Men idag lyckades hon, när jag höll flaskan vinklad för att hon skulle dricka, trycka på den mjuka sugdelen och det bara sprutade vatten som i en fontän! Hon hade vatten överallt och jag skrattade så jag höll på att ramla av stolen. Naturligtvis var jag ju tvungen att göra om spektaklet och filma det med :)

                                 

Från det att vi går upp på morgonen tills dess att det är dags för en tupplur så leks och busas det, hela lägenheten ska utforskas och den fina filten jag lagt ut på golvet för att det ska vara mjukt att ligga på är mindre intressant. Hon lyckas dessutom hitta allt man inte ska leka med, hennes egna leksaker är inte roliga alls särskilt inte om man hittar en sladd att dra i och smaka lite på. I vardagsrummet har vi ett bord med en massa hyllor och där är det en massa saker eller var ska jag säga, för Thilde har plockat ur det mesta. Måste hitta en annan plats för alla de sakerna istället tror jag.

Man märker också hur dammigt det är, trots att man dammsuger som en galning. När man lyfter upp den lilla damen är kläderna mer grådaskiga än färgglada ;) Men det är väl bara att städa ännu mer, suck. Det hjälper ju inte direkt att ha två katter som hårar ner överallt heller...

Ska snart bege oss ut på en promenad, meningen var att jag skulle ha tränat idag och lämnat lilla damen på barnpassning men det var en snorig tjej som vaknade så jag ville inte ta några risker med att smitta ner de andra bebisarna. Får ta igen det en annan dag istället och en promenad nu då :)

I lördags när vi var och besökte en babybutik i Öret så blev jag lite smått irriterad. Vi ville testa en bärsele som vi funderar på om vi ska köpa eller inte, eller om vi ska ta den andra som vi kikat på men inte haft möjlighet att testa. Hur som helst ville vi inte börja röra alla selar utan hjälp så vi fick tag i en tjej som skulle visa oss. Vi bad henne visa oss Ergon och hon säger genast "Ni har inte funderat på en Babybjörn istället?" Nej, svarar vi, för är det nåt vi vet att vi INTE vill ha så är det en Babybjörn. Thilde föddes med fel på höften* vilket gör det extra viktigt med en ergonomisk sele och där uppfyller inte en Babybjörn kraven. Hon fortsatte babbla om att hon minsann inte var ett fan av Ergon och nej, man ska ha en Babybjörn. Hon fick inte visa oss den även fast hon försökte. Men hon visade ordentligt att hon inte gillade att dema Ergon.

Nu när jag testat den så känns det bra. Jag vet att jag kan ha den trots jatt jag är kort, den satt bra och det var skönt för axlarna och den avlastade fint. Thilde älskade det och satt däri och skrattade mest. Ja, så bra var ändå säljaren att hon ville att vi skulle testa med vår unge i och inte nån jädra docka. Så nu tror jag att vi bestämt oss, det tog oss bara 8 månader ;)

Jag tycker bara att det är så dåligt av en säljare när man som kund kommer in för att få testa en speciell sele och inte alls har nåt intresse av nån annan. Att sen få höra vad den personen själv tycker om selen är inte heller intressant. Det är vi som ska ha selen, vi som läst på om vad som ska passa oss och det är vi som ska trivas med den inte hon! Pucko! Förmodligen har de högre provision på de tråkiga Björnarna...

*Hon föddes som sagt med ett fel på höften, den vänstra var ur led. Men när vi sen kom iväg på undersökningen så fanns där inget fel längre. Den hoppade kanske rätt av sig själv och satte sig i rätt läge. Så vi behövde aldrig nån skena eller nån byxa för att hålla det på plats. Men vi vill ändå göra allt vi kan för att hon ska få stabila höfter!

Har en riktig liten buse att se efter numera! Allt som man inte får peta på ska naturligtvis undersökas extra noga, även om jag inte säger ifrån så är det fortfarande dit hon drar. Men det är ju ett bra sätt att få veta om saker och ting står olämpligt ;) Plus att det just nu inte är mina saker som ryker utan min mammas, moahhaah! Fatta vad spännande detta måste vara för fröken T ändå, helt nya omgivningar att utforska och en mormor som kommer med den ena saken efter den andra som man kan få smaka på. Inte så konstigt då heller att man tror att man får leka och busa med allt. Hon tar sig dessutom fram fortare än vinden, spelar ingen roll om det är under vaken tid eller när man sover, för man kan även snurra runt åt alla håll och kanter när man sover för den som inte visste det. Träna på att krypa i sömnen funkar fin fint. Jag är mycket glad över att vi ligger på en madrass på golvet och inte i bäddsoffan en halvmeter upp.

Gör oss i ordning för att möta upp svägerskorna på stan och så minsta kusinen med förstås. Här ska det lunchas så det står härliga till. Ska bli skönt att få göra nåt annat en stund istället för att bara grubbla och fundera. Eller sitta och kika på byggarna utanför fönstret och rysa varje gång gubben åker upp i den minimala hissen till lyftkranen för att sedan klättra upp den sista biten. Usch och fy, men han är säkert inte lika höjdrädd som mig ;)