kirsten

Det finns ju nåt som kallas BLW, något som vi inte direkt använt oss av. Dels för att jag tycker om att mata henne, det är liksom en del av det man gör som mamma först ammas det och sen matas det. Men jag har alltid gett henne skeden och låtit henne testa att ha den i handen och se vad hon vill göra med den. Ofast går den in i munnen, som mycket annat gör också förstås. Men ibland lyckas hon få den åt rätt håll och ser så där alldeles supernöjd ut. Ibland har jag doppat skeden i maten och då äter hon ju faktiskt själv.

Majskrokarna som hon får ibland var ingen hit från början, och det är ju samma med dem att allt ska ju in i munnen så det var ju liksom inte så konstigt att de hamnade där med. Att de sen gick att äta var nog bara ett plus från hennes sida. Numera sitter hon och hoppar i stolen när man visar henne en krok, så nu är det ju för att det är gott som hon äter det. Hon har även fått små bitar av min smörgås om jag ätit en sådan och då tittar hon på mig som för att fråga om det är okej att hon tar biten och stoppar den sedan i munnen och äter. Söta unge!

Igår så testade vi dock nåt nytt, eftersom hon visar att hon faktiskt vill själv, hon fick en plätt av mig. Och det var massa mums tyckte hon! Ser så gulligt ut när hon sitter där och plockar. Idag stod det blodpudding på menyn för henne. Gjorde samma där och delade små bitar till henne som hon sedan fick sitta och plocka med. Det mesta hamnade i magen, men det var kladd överallt efter det. Golvet, håret, ansiktet, öronen, kläderna ja ni fattar. Golvet gjorde ju inte så mycket då en av katterna visst tyckte att det var gott med. Haha! Här behövs ingen hund liksom.

Så jo, visst låter jag henne äta själv. Men jag hatar kladd och därför kommer det inte inom det närmsta bli så att hon får äta allt själv.