kirsten

Ja, jag förstår att ni väntat och att ni alla sitter och undrar hur gick det nu då? Blev det nåt minus på vågen eller gick människan upp i vikt? Efter att ha haft en dundervecka med många och långa power promenader och ett gymbesök så kom ju den där kräksjukan. Det var ju verkligen inte läge att ens göra ett försök till nån träning alls under den veckan. Nä, den gick ju snarare ut på att få tillbaka vätskebalansen och energin till kroppen och det lyckades jag fint med må jag säga.

Imorse var det så dags för domen. Jag visste ju att jag gått ner en hel del i och med min "detox" men jag vet ju också att så fort man börjar äta igen så går man ju upp det man förlorat. Men ser ni, vågen visade på hela minus 0,7 kilo! Av det jag vill gå ner till Thildes ettårsdag så är det hela 10 %, inte illa va?

Veckan som kommer blir ju ännu mer hälsosam än förra veckan med, så detta kommer bli toppen tror jag :) Och nej, jag gör inte detta för nån annan än mig själv! Plus att om jag inte gör detta så kommer jag ALDRIG orka med nån Klassiker!

Inatt har det inte varit en bra natt. Vissa nätter är det så. Thilde vaknar, äter och så hoppas man att hon somnar om. Ofast gör hon det. Men inatt var det en sån natt då hon tyckte att hon skulle ligga och berätta en massa spännande saker för oss. Inte alls roligt. Hon låter jättesöt absolut, men där mitt i natten är det så viktigt att man själv får sova. Annars funkar man inte under dagen sedan. Det där med att gå och lägga mig tillsammans med henne funkar inte, då kan jag inte sova sen. Inte alltid i alla fall.

Idag var det meningen att vi skulle ha följt med en kompis och hennes son och tränat. Mammacore. Hade varoit sjukt roligt, men så valde ju Thilde att vara vaken när hon skulle sova. Så när det var dags för oss att gå upp då sov hon som en stock. Att väcka sitt sovande barn är ju inte det första man gör om man inte verkligen måste. Så det där med att börja träna verkar ju gå så där för mig. Har jag inte ett trasigt ben så är jag superförkyld eller så kör Thilde en riktigt vaken natt. Men jag ska komma iväg. Får helt enkelt dra iväg nästa vecka. För det är ju helt perfekt att vara två eller fler som går, för då måste man ju gå. Man känner liksom av trycket och pressen då och så kommer man iväg och är så där lycklig av alla endorfiner efteråt sen! Jag måste komma igång nu!

Idag på dagen är det ett år sedan som vi skrev in oss på MVC. Det hade varit en lång väntan till detta datum och när jag fick det när jag ringde in så tyckte jag att de var helt dumma i huvudet som inte tyckte att vi skulle komma in redan dagen efter. Det var ju liksom det jag räknat med. Istället kändes det som att det nu skulle gå åt fanders med alltihop. Man är ju lite hormonstinn som gravid så det var väl en början till det redan då. Allt gick ju fint och jag ska nog lära mig att coola ner lite grand. För allt behöver ju inte skita sig, faktiskt.

Idag ställde jag mig på vågen. Har slarvat lite med det där. Skulle ju väga mig en gång i veckan och vågen skulle ju peka 0,5 kilo ner varje vecka som ni kanske minns. Men idag ställde jag mig där, trots både frukost och lunch i magen och räknade inte med att jag skulle ha gått ner nåt. Har ju haft ett envist kilo kvar efter graviditeten och min inskrivningsvikt. Ett ynka kilo. Idag mina vänner var det borta! Jag har gått ner till min inskrivningsvikt! Gissa om jag är glad idag! Nu är det ju som så att kroppen ser ju inte riktigt likadan ut som innan graviditeten. Kilona har omfördelats lite kan man väl säga. Men ändå. Detta är ju på nåt sätt som att komma i mål. Jag har dock en bit kvar, men klarade jag av detta utan att ens tänka en tanke på vad jag stoppat i mig efter förlossningen så kan det ju inte gå annat än toppen när jag börjar tänka mig för. Så himla taggad!

För en gångs skulle kan jag inte klaga på att jag skulle vara trött i alla fall. Efter helgens ledighet har jag äntligen lyckats samla kraft. Inte ofta jag kan säga det, men helgen har tro det eller ej varit lugn :) Härligt det! Hade nyss en gäst här som höll med mig om att vi borde införskaffa oss kortare veckor. Han är ju från vår huvudstad med så han skulle väl kunna springa in i Reinfeldt och be om detta, hahahah! Skämt o sido, men det vore ändå rätt skönt. Men jag tror att jag måste bygga upp mitt sparkapital innan jag ens kan fundera på att typ bara jobba måndag-torsdag. heheh!

Igår skulle en av mina arbetskamrater skriva in sig hos VV, och spontan som jag är så hängde jag på. Har funderat ett tag på om jag inte skulle gå med, men tyckt att det inte verkat så värst spännande att gå dit själv. Och efter peppningen hon och jag hade på en fest för någon månad sen så tyckte vi båda att det var bra att det var just vi som kom iväg. Kanske inte var så givande med mötet just, men jag tror på det där att man ska visa nån annan vad man väger då och då. För då jädrar kämpar man ju för att slippa stå där med skammen att man faktiskt inte lyckats nåt vidare värst. Känner kanske dock inte för att avslöja den heliga vikten här och nu. Men mitt mål är att lyckas ta mig ner 15 kilo kanske. Ja, vi får se hur det går. Än så länge har det funkat alldeles utmärkt. Har inte rört nåt av bjudgodiset som faktiskt för en gångs skull var riktigt gott. Har inte heller köpt mig nån annan godisbit här. :P

Har endast druckit en sju jädra massa vatten, ätit ett äpple, en apelsin och min matlåda. Heja mig!

Vad jag funderade och funderade när jag satte mig framföt TV:n idag, skulle kollapå "Du är vad du äter" som vanligt på torsdagar. Men så plötsligt dyker tjejens kille upp i rutan, jag reagerade inte först. Men sen kom det sakta över mig. Det var nåt bekant med honom, namnet, ansiktet stilen. När jag sedan fick se hela hans namn upptäckte jag att jag faktiskt en gång i tiden känt honom lite grann. Var tillsammans med en av mina före detta klasskompisar. My godness känner man ju då. Att nån som man faktiskt vet vem det är, eller ja visste i detta fall, men att man ser dem på TV. Helt otroligt faktiskt! Världen är inte så stor alla gånger.

Ensam hemma idag, mindre skoj. Men jag har ju de kära kissarna så jag behöver ju absolut inte känna mig ensam på nåt sätt. För de roar mig minst sagt idag. :) Inte visste jag att man kunde få så mycket kärlek av ett djur. De är ju bara helt enkelt för bäst.

Nej, dax att göra sig i ordning för sängen tror jag. Hysteriskt trött igen. Kan bero på det härliga aerobicspass jag var på idag. Många snurrar och otroligt knasiga steg. Men jisses, så skoj jag hade det :P