kirsten

Hon verkar digga det, eller vad tror ni? Under tiden hon kikade käkade hon dessutom mellis, en hel macka och ett halvt päron gick ner. Att sitta och plocka med maten är både roligt och gott :)

Hehe, Thilde verkar gilla reklamen i tidiningen ;)

Jag har en riktigt retlig dotter här hemma. Hon vet precis hur hon ska jävlas. Jo, för det vet jag att hon är kapabel till och det har hon varit länge. Men idag tog hon priset! Vi var ute och åt tidigare idag och jag satt och busade med henne genom att precis innan hon fick sin majskrok i munnen så drog jag undan den för henne och hon skrattade så att hon kiknade. Vissa gångerlät jag henne få tag i den och när hon bet så drog jag i den. Ännu roligare var det då minsann. Knasiga unge!

När vi sen kom hem och det var dags att lägga sig så gjorde vi ju som vanligt, först lite gröt och sen var det dags att ammas. Bara det att hon då kom på att man kunde busa lite och kom ihåg hur vi gjorde innan med majskroken. Att göra det med ett bröst uppskattades inte av mamman! Satans unge var allt jag kunde tänka. Jag sa ifrån på skarpen, vad tror ni ungen gör? Hon tittar på mig och skrattar! Men jag tänkte att ok, en gång det kan jag ta och gör ett nytt försök. Efter försök tio så kände jag bara att nu fick det vara nog. Så jag packade ihop och hon fick så snällt somna utan amning.

Nu undrar jag om det är dags att ge sig? Är det slutammat nu? Har ju ändå lyckats att amma i snart 10 månader. Något som jag från start aldrig hade kunnat tro med tanke på hur det var då. Jag hade nöjt mig med 6 månader. Det var då. Nu hade jag ju bestämt att jag skulle göra det i 12. För jag måste ju erkänna att jag är livrädd för de där små sylvassa bissingarna hon har i underkäken. Men på morgnarna gör hon inte alls så, så kanske var detta bara för att ge igen för att jag busade med henne tidigare under dagen? Vem vet? Men jag ger det nog ett nytt försök imorrn igen. Jag är ju som sagt inte den som ger sig i första taget.

 

Fröken bus, alltid med ett nytt hyss på gång! ♥

Jag är ju som ni förstått inte alls särskilt glad över kladd. Jag har alltid äcklats av det, så jag förstår så väl alla små barn som sitter där och spretar med sina kladdiga fingrar och vill att deras föräldrar ska torka bort det. Jag som annars älskar att baka och laga mat får ibland be Martin ta hand om den kladdiga delen, för jag klarar det inte alltid. Men nu när jag själv har en liten så är det ju upp till mig att låta henne lära känna maten, att få ta på den och samtidigt smaka på den och sen torka bort allt kladd från henne och möblerna. Ok möblen, då hon sitter där i sin Antilop som egentligen bara kan ställas in i duschen och spolas av ;)

För visst tycker jag att det är viktigt att hon lär sig själv. Idag hade vi en sån dag. Hon ville inte alls att jag skulle ge henne maten så efter ett par skedar så gav jag upp, då det mesta av maten hamnade i håret på henne då hon satt och skakade på huvudet. Så jag gav henne skeden och ställde ner burken med mat till henne. Nom nom sa hon då och käkade glatt upp nästan allt. Helt galet! Men då får det vara så. Efter en massa torkande så var både hon och köket någorlunda rent och ett bad senare så luktade hon gott igen och inte gammal fisk. Haha!

Så här kan det se ut:

Förra veckan var ju som sagt magsjukan här och hälsade på. Thilde som var den som började det hela kräktes ju bara några gånger och sen var hon pigg igen. Men däremot så åt hon väldigt dåligt. I och med att den lilla loppan inte gått upp så där jättemycket varje gång vi varit på besök hos BVC gjorde att jag idag knatade iväg till deras drop in. Kände att jag vill ha koll på att det i alla fall går åt rätt håll. Tantaluran som jag var hos blev typ livrädd och gjorde korstecknet när jag började prata om magsjuka. Jag är ju inte så dum att jag går dit om vi skulle vara sjuka fortfarande heller! Knasiga lilla tant! :)

Hur som helst så såg allt fint ut, hon ligger på sina kurvor och allt är frid och fröjd. Dock ligger vikten ett snäpp under längden, men vad gör det när hon ändå följer sina kurvor? Hon tyckte att jag kunde ha i en extra klick smör i maten då hon inte äter hela burkar, men ja vi får se. Ser inte nån anledning till det när hon ändå går upp och mår bra? Jag tror ju säkert att vi skulle kunna få i henne den mängd mat som är i en burk, problemet är att hon tröttnar efter ungefär 2/3 av burken, men man kanske kan ge en extra macka som hon kan sitta och pilla med efteråt istället. Jag menar, tanken är ju ändå att hon ska äta själv om ett tag. Det känns mycket bättre än att tillsätta en massa fett i en redan komplett måltid. Dagens vikt var 7710 g och 71,5 cm lång :)

När mamma tittar bort kan jag ta av mig pyjamasen själv, så det så! ♥

Häromdagen beställde jag lite kläder till oss i det här hushållet. Pappan i familjen sliter ut byxor på löpande band och mammans garderob innehåller inte många byxor som kan användas. Lilla tjejen har en större garderob än nån annan i det där här hemmet, men ändå fick hon lite nytt. Det är där problematiken kommer in. Då hon är en väldigt lång tjej med noll kurvor om man säger så. Hon är som en smal liten mask. Det gör att ska man ha kläder som passar på längden så är de för stora i omfånget, vill man ha kläder som sitter bra där ja då blir de för korta istället. Det gör det otroligt svårt att veta vad man ska ta för storlekar.

För er som inte är föräldrar säger detta inget alls, men för er som är så kan jag säga att den storlek som sitter bäst på henne är storlek 62, men då saknas det också en si sådär 10 centimeter på längden. Men tar man en 68, ja då tappar hon lätt byxorna. Får nog ta och skaffa hängslen till henne. Men det gör ju å andra sidan att man kan ha kläderna betydligt längre! Det är bara lite problematiskt nu när det är vinter, annars gör det ju mindre om leggingsarna är lite korta. Stackars lilla barn!

Åh, nej hon behöver egentligen inga nya kläder alls då hon har hur mycket som helst som hon ärvt och lånat av sina kusiner. Men det är ju samtidigt det som är det fina. Man kan liksom blanda upp och komplettera med det man tycker saknas. Samt att jag nästan aldrig köper kläder i den storleken hon har just nu utan istället köper i nästa eller näst nästa storlek.

God förmiddag på er! Här har vi en segstartad dag måste jag säga. Trots en god natts sömn där Thilde faktiskt sovit den första delen av natten i egen säng! Det ni! Men det kändes bra knasigt att hon inte låg där bredvid och snusade, men när hon vakande vid 1 så flyttade jag över henne och så sov vi till klockan 7. Inte så illa va?

Har anmält henne till Vi föräldrars omslagstävling och jag vet ju hur goa ni är och kommer att lägga era röster på min lilla prinsessa :) Klicka HÄR för att rösta! Vi tackar ödmjukast på förhand!

Det finns ju nåt som kallas BLW, något som vi inte direkt använt oss av. Dels för att jag tycker om att mata henne, det är liksom en del av det man gör som mamma först ammas det och sen matas det. Men jag har alltid gett henne skeden och låtit henne testa att ha den i handen och se vad hon vill göra med den. Ofast går den in i munnen, som mycket annat gör också förstås. Men ibland lyckas hon få den åt rätt håll och ser så där alldeles supernöjd ut. Ibland har jag doppat skeden i maten och då äter hon ju faktiskt själv.

Majskrokarna som hon får ibland var ingen hit från början, och det är ju samma med dem att allt ska ju in i munnen så det var ju liksom inte så konstigt att de hamnade där med. Att de sen gick att äta var nog bara ett plus från hennes sida. Numera sitter hon och hoppar i stolen när man visar henne en krok, så nu är det ju för att det är gott som hon äter det. Hon har även fått små bitar av min smörgås om jag ätit en sådan och då tittar hon på mig som för att fråga om det är okej att hon tar biten och stoppar den sedan i munnen och äter. Söta unge!

Igår så testade vi dock nåt nytt, eftersom hon visar att hon faktiskt vill själv, hon fick en plätt av mig. Och det var massa mums tyckte hon! Ser så gulligt ut när hon sitter där och plockar. Idag stod det blodpudding på menyn för henne. Gjorde samma där och delade små bitar till henne som hon sedan fick sitta och plocka med. Det mesta hamnade i magen, men det var kladd överallt efter det. Golvet, håret, ansiktet, öronen, kläderna ja ni fattar. Golvet gjorde ju inte så mycket då en av katterna visst tyckte att det var gott med. Haha! Här behövs ingen hund liksom.

Så jo, visst låter jag henne äta själv. Men jag hatar kladd och därför kommer det inte inom det närmsta bli så att hon får äta allt själv.

Ska strax iväg här, men slänger snabbt upp det sötaste klippet från idag. Älskade lilla tjej! Trots att hon varit dålig så lär hon sig ändå nya saker!



                                 

Åh, alltså jag vet inte vad jag ska ta mig till snart! Vi skulle kunna skaffa klippkort på akuten, för idag var vi där igen. Så dumt alltsammans. Inatt vaknade vi som vanligt men det var inte som vanligt, Thilde var hostig och helt plötsligt så kunde hon inte andas. Martin fick ta över då jag fick en puls som slog i 180 minst! Då hade jag mycket lättare att tänka ut vad vi skulle göra. La henne framåt så att om det fanns nåt som ville komma ut så skulle det komma ut, men det blev snarar värre. La henne då i framstupa sidoläge, då kom kräkset. Stackars liten! Efter det var det bra. Hon kunde somnna om och efter en stund somnade jag med trots att jag inte trodde att det skulle gå.

När vi vaknade var allt som vanligt. Gick upp åt frukost. Allt som vanligt. Gick iväg på sista träffen med föräldragruppen på BVC där vi skulle få besök av en tandhygienist. Hon hostade några gånger där, men inte mer än en av de små kompisarna. Så allt kändes fortfarande som vanligt. Gick och köpte papper till julkorten, lite mat och gick sedan hem med en sovandes liten dam. Hemma fick hon lite käk, med betoning på lite för sen ville hon bara mysa. Lyckades få i mig själv lite mat och satte mig i soffan för mer mys. Tänkte att hon kunde få vila lite mer.

Då började nåt som inte är vanligt alls. Hon hostade och hostade och det började likna natten med andningen. Sen började hon tokkräkas. Kändes som att hela vardagsrumsgolvet var täckt, så var det ju inte men det var känslan jag hade. Försökte få tag i Martin då jag kände att det inte var nåt jag klarade av själv. En liten tjej som inte andades som hon skulle och som samtidigt hostade och kräktes. Men inget svar. Lyckades tillslut få tag i en vän som rådde mig att åka in till akuten snarast möjligt då hon genom telefonen tyckte att det lät som krupp.

Lyckades få med mig min snälla granne, vi är med i samma föräldragrupp och jag vet inte vad jag gjort utan henne! Var så skönt att ha nån med i bilen utifall nåt skulle hända. Blev hänvisade till den urakuta avdelningen återigen och liksom förra veckan var det fel. Så det var bara att knalla iväg till närakuten. Där fick vi vänta en stund, men inte överdrivet länge. Även här var jag glad att ha henne med. Inne hos doktorn gick allt bra med. Finns ju inte så mycket de kan göra för detta symptom, så vi fick en luftrörsvidgande medicin med oss hem och rådet om att öppna ett fönster och sitta vid, eller klä på oss och gå ut på balkongen eller ut på en promenad. Vet inte riktigt vilket som lockar mest om hon får ett anfall mitt i natten igen?

Ikväll har hon fått legat bredvid oss i soffan. Allt för att ha koll ifall hon får ett anfall igen. Medicinen verkar hjälpa lite i alla fall, så jag hoppas att hon får sova inatt. Men nu vill jag inte besöka akuten på ett tag igen tack!

Igår var ingen bra dag för oss. Martin ramlade med cykeln då kommunen inte sandat ordentligt eller alls kanske man ska säga. Som tur är använder han hjälm och hade han inte haft den hade han fått sig en smäll direkt på huvudet istället. Här hemma kröp vi runt, eller ålade mest och det var som vilken vanlig dag som helst. Tills jag skulle byta från pyjamas till kläder på den lilla damen. La henne i sängen som vanligt med bullade upp täckena ordentligt runt henne eftersom hon rör sig något mer numera. Hämtade kläderna och hör en duns, trodde först att det var katterna som hoppar ner på golvet från nån möbel. Men dunsen lät annorlunda, den dunsen kommer jag aldrig att glömma ljudet av. Vänder mig om och ser ingen Thilde i sängen och fattar ju då att det var hon som trillat ner. Ser henne liggandes där på golvet och direkt när jag kommer fram släpper den första chocken hos henne och hon börjar gallskrika. Tog mig en bra stund att lyckas lugna henne, för var hon inte lugn var det ju omöjligt för mig att se om hon var skadad.

Tillslut slutade hon gråta och jag kunde få kika på henne något sånär i alla fall. Såg då att hon blödde näsblod, inte mycket men ändå så att man såg det. Ringde Martin ungefär 150 gånger både på mobilen och jobbet, men inget svar och tillslut skickade jag ett sms till honom om att han var tvungen att ringa hem! Pratade med sjukvårdsupplysningen och de rådde mig att åka in med henne då hon fått smällen på näsan. Tanten skulle koppla mig till akuten så att jag kunde prata med dem direkt om hur jag skulle gå tillväga. Men inte kopplade hon mig till nåt vettigt ställe inte, tutade bara upptaget. Blir galen på sjukvården! För det är inte första gången det händer mig att de kopplar galet. Nu var det ingen fara med Thilde och jag hade allt under kontroll, men om jag hade haft panik här hemma då? Sist ringde jag 112, några år sen nu, men de kopplade mig till en stängd vårdcentral då de inte tyckte att vi behövde komma in med Martins uppskurna fot till akuten utan det var ett fall för VC. Det är mycket ofta de har öppet vid 3 på natten, eller hur? När vi kom in på morgonen efter till akuten med den där foten kan jag säga att vi fick skäll för att vi inte kommit in med detsamma. Puckon!

Men nu handlade det inte om det utan om vår dotter. Vi åkte in med henne till akuten, där fick vi veta vilka värdelösa föräldrar vi var av den första sköterskan som lät henne ligga i vår säng. Precis vad man vill höra när man är orolig för sitt barn. Vi hade ändå gått fel då vi hade hamnat på den urakuta avdelningen och vi skulle ju gå till närakuten minsann. Där var de i alla fall något trevligare och vi blev inskrivna. De försökte ta ett blodtryck på henne, men de hade inga sånna där band som passade, den minsta var för liten och nästa storlek för stor. De kollade ögonen på henne och sen fick vi vänta en stund till. Det är mycket väntan när man är på sjukhus. Väl inne hos doktorn försökte hon riva hans kontor, fanns ju så mycket spännande saker på hans skrivbord. Haha! Så det var ju inget större fel på henne så. Han kollade så att det inte fanns blod i öronen, han kollade så att näsan inte var av och han försökte få kika i hennes mun men det tillät hon inte. Bestämda lilla tjej!

Så nu har vi gjort det första besöket på akuten och denna gång gick det ju bra. Känns ändå som att man vill ta det säkra före det osäkra, man skulle ju aldrig förlåta sig själv om man inte åkt in och nåt varit fel. Idag är hon helt och hållet som vanligt och börjat dagen i vanlig ordning med att riva vardagsrummet. ;)

Hahaha, jag dör! Vi satt nyss och åt mellis och Thilde skulle dricka och i normala fall brukar det inte vara några problem efter all den träning vi har haft! Men idag lyckades hon, när jag höll flaskan vinklad för att hon skulle dricka, trycka på den mjuka sugdelen och det bara sprutade vatten som i en fontän! Hon hade vatten överallt och jag skrattade så jag höll på att ramla av stolen. Naturligtvis var jag ju tvungen att göra om spektaklet och filma det med :)

                                 

Idag var det inget gå upp klockan åtta som gällde. Nej, nu är vi visst friska och då ska det vara som vanligt, att man har en sjuk moder det bryr man sig mindre om. För här ska det lekas! Får man inte leka finns det vissa knep att ta till om mamman försöker låtsas som att barnet inte vaknat och försöker sova ändå. Antingen kan man ta tag i håret, gärna så lite strån som möjligt så att det gör så ont som möjligt på mamman, dra det hårdaste du kan, en bonus är när håret lossnar och man ligger där med tovan i munnen. Eller och detta mina vänner är riktigt bra, ta tag i lite lite hud på mammans bröst och sen kniper du åt och vrider, lite så där som tusen nålar ni vet, vaknar mamman inte då då är det nåt fel på henne. Man kan också när mamman försöker kramas och mysa lite banka sitt huvud emot hennes, det gör rätt ont på oss med men förhoppningsvis mer på mamman. När mamman blir lite ledsen i ögat för att hon inte får sova, le och håna henne så mycket ni bara kan!

Ja, så har vår morgon sett ut. Man kan ju försöka i alla fall, eller hur? Folk kommer ju snart tro att det är Martin som misshandlar mig, men icke det är vår underbara dotter. Fattar inte var de små får kraften ifrån, men stark det är hon vill jag lova! Samtidigt som man blir trött på henne så kan man inte annat än le när hon strålar och firar av leende på leende.

Hon får numera ligga på ett stort täcke på golvet för att det ska vara en större yta som är mjuk. Jag tror hon uppskattar det mycket, hon kan numera ta sig fram åt alla håll hon vill. Pappas teknikprylar är det som är mest intressant. Att hitta gömda luckor på datorn, inga problem skulle det vara svårt menar ni? Hitta kontroller till tv-spelen, inga problem. Inga gömställen är svåra nog!

Hör allt att hon rivit ur bordet nu, måste skynda mig dit för att se vad hon ställt till med!

Vilket otroligt grått och trist väder vi har idag! Precis som Martins föräldrar sa igår så skulle detta väder komma till oss som de hade hos sig igår. Nu har de två istället mellan 15-20 grader varmt, behöver jag säga att jag också vill resa iväg och det snarast!

Har en liten donna som ligger i gymmet och pratar med en sko. Låter så fruktansvärt roligt att jag inte kan sluta le åt henne. Tänk hur många gånger om dagen man skulle kunna slita av sig sitt hår för att man blir så trö tt på henne, men sen gör hon nåt sånt här och man bara smälter och alla trötta tankar på henne bara försvinner bort i tomma intet. Hon är verkligen fantastisk på alla sätt och vis! Hon skrämde dock slag på oss igår. Hon kryptränar i sömnen ibland, eller ja varje natt. Ofta vaknar hon av att hon fastnat med huvudet i kudden eller nåt liknande eller att hon tappat nappen. Men inte igår. Nej. Jag ville få ut en av katterna som prompt skulle in när jag la henne i sängen, kan bli galen för mindre! Så jag gick och kollade med jämna mellanrum om hon kommit fram till dörren. En av de gångerna så såg jag att Thilde inte låg i mitten av sängen, nej hon låg med huvudet mot ena kanten. Hon var alltså på väg ut ur sängen! Vilken puls jag fick då! Så istället för att kolla efter den sabla katten gick jag och kollade till att Thilde låg i mitten av sängen. Usch, kunde ha gått illa! Så nu ska vi verkligen försöka ännu mer med att vänja henne vid sin säng, för jag riskerar verkligen inte att hon tar sig ur vår säng då våra vallar av täcken och kuddar tydligen inte räcker. Då får hon hellre komma över till oss när vi går och lägger oss istället. För finns det nåt mysigare än att få somna med henne tätt intill?

Ska få den lilla damen att sova förmiddag här nu och sen ska jag börja fixa inför lunchen. Blir inte så många då många blivit krassliga, men vi kan nog ha kul ändå ;)

Thilde och jag har haft en riktig mysdag idag. Meningen var att jag skulle ta mig en riktig långpromenad när hon sov sin eftermiddagslur. Men hon hann somna innan jag ens ätit upp min lunch så det var liksom bara att glömma. Då hon även kommit på att hon inte ska sova några längre stunder, men ändå är skittrött när hon vaknar upp så la jag mig bredvid henne och så fortsatte den lilla damen att sova ytterliggare en timme och då var hon glad.

Hon har kommit på att min mat inte är god längre. Så nu får hon äppelmoset tillsammans med maten. Känns inte så jättebra, men hon måste ju äta. Så underst på skeden hamnar maten och som en topping äppelmoset. På så sätt känner hon ju lukten av nåt hon gillar och luras att äta. Ibland går det bra, ibland inte. Idag fick jag hälften utspottat på mig, det var mat överallt. Lilla monstret. Köpemat det går däremot ner fint. Knasiga unge. Men jag ger mig inte. För det är ju samma saker i maten, bara det att jag inte får till konsistensen så där som masstillverkarna.

Vi har även varit till babysimmet och fotat Thilde. Det gick till som så att Martin fick vara med i vattnet tillsammans med fotograferna. Den ena av dem fotade och den andra tog Thilde och drog henne genom ett dyk, klick och så upp till Martin. Man hade tre bilder på sig, med en förhoppning om att en av dem skulle bli bra. Vi fick trebra bilder, vilket var en skräll. Vanligtvis ska man tydligen vara glad om man får en bra. Det roliga med Thilde är att hon spärrar upp ögonen så mycket hon kan och sen lipar hon. Så söt! Vårt lilla fotogenique barn! Man undrar vad det kommer bli av den där lilla damen! Efter fotograferingen fick Martin och Thilde vara kvar en stund i bassängen och Thilde blev så glad, speciellt när hon fick tag i en av fiskarna som åkte runt. Ni får se en film på det imorrn. 

Nu, dags för sängen och ladda inför morgondagens träningspass! Älskart!

Thilde blev en stor tjej igår minsann! Nu kan man inte längre kalla henne en liten bebis, 7 månader. Var tog alla dessa månader vägen undrar jag? Kom hon inte precis? Lämnade vi inte BB för några veckor sedan och alla vi mötte kikade ner på vår lilla ängel i babyskyddet och pekade och sa titta vilken liten bebis? Var inte det alldels nyss? Nu är hon istället nämre ett år än bebis. Galet! Men det är så fantastiskt att få följa henne, se alla nya saker hon lär sig varje dag. Hon är så upptagen med att lära sig nya saker att hon alldeles glömmer bort att sova. Under nätterna tränar hon numera på att krypa, ja i sömnen och vaknar till av att hon slår i huvudet i madrassen när hon ramlar omkull eller fastnar under ett täcke. Men det ser rätt roligt ut och vi kan inte låta bli att le lite och titta på varandra och säga att jisses vad hon är söt.Fem minuter senare kan man få ett psykbryt för att hon vägrar somna om. ;) Underbart att vara förälder!

Igår kväll sov hon så sött, i alla fall fram till klockan 23. Inte ett endaste nappinstopp fram tills dess, men sen förstår ni var det slut på friden. Då ammade jag henne till sömns och hon sov till 2. Sen var det färdigsovet. Jag ammade, jag puffade och jag försökte sova men det gick inte det heller. Hon fattade inte piken ;) Så det var en trött mamma som gick upp idag. Hade tankar på att strunta i träning, men gaskade upp mig och tänkte att det blir bra bara vi kommer dit och så blev det ju med. Efter träningen har nu Thilde sovit i snart 2 timmar, så min förhoppning är att natten blir bra nu, är dagen bra blir natten bra :) För även om man nu fyllt 7 månader så behöver man trots allt sin sömn!