Slutammat?
Jag har en riktigt retlig dotter här hemma. Hon vet precis hur hon ska jävlas. Jo, för det vet jag att hon är kapabel till och det har hon varit länge. Men idag tog hon priset! Vi var ute och åt tidigare idag och jag satt och busade med henne genom att precis innan hon fick sin majskrok i munnen så drog jag undan den för henne och hon skrattade så att hon kiknade. Vissa gångerlät jag henne få tag i den och när hon bet så drog jag i den. Ännu roligare var det då minsann. Knasiga unge!
När vi sen kom hem och det var dags att lägga sig så gjorde vi ju som vanligt, först lite gröt och sen var det dags att ammas. Bara det att hon då kom på att man kunde busa lite och kom ihåg hur vi gjorde innan med majskroken. Att göra det med ett bröst uppskattades inte av mamman! Satans unge var allt jag kunde tänka. Jag sa ifrån på skarpen, vad tror ni ungen gör? Hon tittar på mig och skrattar! Men jag tänkte att ok, en gång det kan jag ta och gör ett nytt försök. Efter försök tio så kände jag bara att nu fick det vara nog. Så jag packade ihop och hon fick så snällt somna utan amning.
Nu undrar jag om det är dags att ge sig? Är det slutammat nu? Har ju ändå lyckats att amma i snart 10 månader. Något som jag från start aldrig hade kunnat tro med tanke på hur det var då. Jag hade nöjt mig med 6 månader. Det var då. Nu hade jag ju bestämt att jag skulle göra det i 12. För jag måste ju erkänna att jag är livrädd för de där små sylvassa bissingarna hon har i underkäken. Men på morgnarna gör hon inte alls så, så kanske var detta bara för att ge igen för att jag busade med henne tidigare under dagen? Vem vet? Men jag ger det nog ett nytt försök imorrn igen. Jag är ju som sagt inte den som ger sig i första taget.
När vi sen kom hem och det var dags att lägga sig så gjorde vi ju som vanligt, först lite gröt och sen var det dags att ammas. Bara det att hon då kom på att man kunde busa lite och kom ihåg hur vi gjorde innan med majskroken. Att göra det med ett bröst uppskattades inte av mamman! Satans unge var allt jag kunde tänka. Jag sa ifrån på skarpen, vad tror ni ungen gör? Hon tittar på mig och skrattar! Men jag tänkte att ok, en gång det kan jag ta och gör ett nytt försök. Efter försök tio så kände jag bara att nu fick det vara nog. Så jag packade ihop och hon fick så snällt somna utan amning.
Nu undrar jag om det är dags att ge sig? Är det slutammat nu? Har ju ändå lyckats att amma i snart 10 månader. Något som jag från start aldrig hade kunnat tro med tanke på hur det var då. Jag hade nöjt mig med 6 månader. Det var då. Nu hade jag ju bestämt att jag skulle göra det i 12. För jag måste ju erkänna att jag är livrädd för de där små sylvassa bissingarna hon har i underkäken. Men på morgnarna gör hon inte alls så, så kanske var detta bara för att ge igen för att jag busade med henne tidigare under dagen? Vem vet? Men jag ger det nog ett nytt försök imorrn igen. Jag är ju som sagt inte den som ger sig i första taget.
Fröken bus, alltid med ett nytt hyss på gång! ♥
