kirsten

Igår gav min lilla tjej mig nästan en hjärtattack! Jag låg och ammade henne då jag tänkte att vi tillsammans kunde ta en eftermiddagslur då jag själv var så trött att jag såg i kors. Helt plötsligt så blir hon ledsen och det är ju inget konstigt med det. Men jag får henne inte att sluta utan det bara eskalerar! Helt plötsligt hör jag hur det går över i nåt som liknar andnöd och när jag kollar läpparna och tungan har de en blåaktig färg. Så jag la henne på mage över mina ben utifall att det var nåt som behövde komma upp och ut men inget kom, men hon blev lugn av det så jag lyfte upp henne sittandes igen. Då börjar det hela om dock utan den blå färgen! Försöker komma på vad jag ska göra men vill inte stressa upp mig själv då jag inte ville stressa upp lillan mer.

Ringer Martin som inte har nåt headset med sig så han kan inte svara utan lägger på, PANIK! Ringer svägerskan som jobbar med bebisar, vilket hon antagligen gjorde då med för hon svarade inte. Ringer sedan en av mina fina vänner som är barnmorska, som satt mitt i middagen, men hon hjälpte mig så bra så. Visst, jag hade kunnat ringa 112, men då hon andades och var med igen så kändes det inte aktuellt. Hon gav mig dessutom rådet att åka in med henne om hon inte blev bättre, men att det är väldigt vanligt att detta kan hända just när man ammar.

Meningen var att min bror skulle ha fotat oss igår, blev ju inget av med det, för stackaren blev ju hysteriskt ledsen igen och då hon kändes skållhet så tog vi tempen på henne och visst hade hon feber. Vi försökte få i henne den rinnande varianten först, men Martin var inte bra på det vill jag lova. Det kom överallt förutom ner i magen på lilla T. Försökte få i en supp i rumpan, men då hon skrek så spjärnade hon emot hela tiden så jag hade den där alvedonen över hela handen tillslut. Så då testade jag att ge henne den orala lösningen istället och jag fick i henne det direkt. Efter det så sov hon sött och vaknade 4 timmar senare ochvar lika glad och gosig som vanligt.

Men jag kan ju säga att jag funderade både en och två gånger på om jag verkligen är lämplig som förälder? Jag är bara glad över att jag lyckades hålla mig lugn och inte låta paniken ta över. Vilket inte är lätt när det handlar om nån man älskar mest av allt. Har under natten vaknat en gång i timmen minst, kollat efter att hon andas som hon ska och varje gång har hon gett ifrån sig en suck. Som om hon tyckte att herregud, ge dig människa, jag sover faktiskt! Jag är bara glad över att det "bara" var feber som gjorde henne så ledsen.

Thilde har de senaste dagarna inte betett sig som vanligt. Vi, eller snarare jag har otroligt svårt att få henne att somna för natten. Inget av det vanliga fungerar och det är så frustrerande. Några av kvällarna har jag sagt till Martin att vi gör så här, men han har gjort på ett annat sätt vilket resulterat i en ännu mer hysterisk tjej. Vilket har gjort att jag förbannat mig själv och känt att varför stod jag inte på mig mer för? Igår kväll var jag tvungen att ta en dusch, man måste ju det emellanåt. Istället för att ta lilltjejen in till sovrummet stannar han kvar i vardagsrummet och kollar på nån film som han bara hoppat rätt in i och som han inte alls är intresserad av egentligen. Vem tror ni gav upp när jag kom ut från duschen? Jag ammade, jag vyssjade jag gungade med henne i över en timme innan jag slet av henne pyjamasen och vaggade henne lite till. Hon somnade, jag la henne i sängen och kände att yes jag klarar allt! Två sekunder senare så vaknar hon igen och gallskriker.

Jag klädde då på mig packade ner henne i vagnen och gick runt kvarteret, stannade och rullade vagnen på gräsmattor lite här och var och då minsann somnade hon. Hon fortsatte till och med att sova när vi la henne i sängen.

Nu är klockan snart halv tio. Hon sover inte! Jag blir galen! Imorrn ska jag dessutom pallra mig upp, för mig i ottan, klockan 8 och lämna nycklar till en städfirma, för härliga Martin glömt bort att han skulle göra det och tagit en telefondag minsann. Man tackar! Det kommer vara mammatrött som masar sig iväg.

Jag förstår att det låter som Martin är dålig hjälp, men han är verkligen fantastisk med Thilde. Men ibland skulle det vara bra om han ville lyssna på mig som spenderar hela mina dagar med henne.

...händer så lätt! Imorse vaknade den lilla damen runt 5, mamman gillade det inte lika mycket som vissa andra. Fast man kan ju inte låta bli att le själv när man möts av det där söta lilla leendet och som spricker upp i ett skratt när hon ser att man vaknat. Det är så mycket kärlek! Jag skulle vilja påstå att hon käkat hela morgonen, brukar vara ett säkert kort för att få henne att somna om. För hur gärna jag än vill gå upp och möta en ny dag med skatten så gör jag det helst inte klockan 5! Klockan 8 somnade hon om en stund i alla fall. Sen låg vi och pratade hela familjen i sängen, massa mys. Tränade att ligga på mage och förflytta oss med. Det hela slutade med att lillan bajsade, var den största bajs jag sett tror jag. Läckte igenom och rann ut i sängen, så mysigt så. Martin blev rätt chockad och visste inte vad han skulle göra. Hahaha! Stackaren ;)

När vi nu satt i soffan och Martin tyckte att Thilde var trött skulle han lägga henne i vagnen för att hon skulle få sova. Det uppskattades inte och istället blev det många tårar och bara mamma hjälpte. Så vi åt lite igen och Martin gick ner till tvätten. Då läcker en kissblöja istället. Börjar undra om Martin verkligen ska sätta på de där blöjorna i fortsättningen ;) Jag tror att det kanske är dags för nästa storlek helt enkelt. Vad hon växer skruttan!

Nu har jag fått henne att somna i alla fall. Så nu får vi se vad den här dagen bjuder på. Kanske drar och badar idag igen. Beror helt enkelt på hur hennes humör är.

Idag var det dags för lillan att besöka BVC igen. Vi hade innan vägt henne tillsammans med Martin på vågen, alltså han ställer sig där först och vi tar reda på hans vikt. Sen ställer han sig på vågen igen med henne i famnen och tada där har vi den nya vikten :) Längden tog vi i soffan, sträckte ut henne allt vad vi kunde och så mätte vi med ett måttband. Vi är ju inte sysslolösa när vi går hemma direkt och rätt uppfinningsrika måste jag ju säga. Vikten stämde sånär som på ett hekto! 5,3 kärlek bär vi runt på. Längden minns jag inte vad vi fick i soffan men 63 cm har hon hunnit bli, på 3 månader har hon vuxit 11 cm. Tänk den som växte det som vuxen ;)

Sen var det dags för vaccinet. Både jag och Martin är hysteriskt rädda för sprutor. Vi hade dock proppat Martin med frukost innan, så han inte skulle drabbas av blodsockerfall. Men väl där var det jag som stod och pratade med lilltjejen och höll henne glad,eller ja så glad man kan hålla en bebis som blir stucken i benen. Första sprutan gick med några få tårar, men den andra sprutan är lite starkare och gör att det spänner lite mer och då blev hon så ledsen så mammahjärtat sprack. Tydligen pappahjärtat med då Martin var tvungen att vända sig om då han inte ens klarade av att se på. Jag hade inte tid att bry mig om sprutorna då jag var fullt upptagen med att prata med Thilde och jag vill verkligen inte föra över min egen rädsla till henne! När jag sen lyfte upp henne så hittade vi en spegel att prata lite med och då glömde hon bort alla bekymmer. Så stolt! BVC-sköterskan gav oss mycket beröm för att vi klarat det så pass bra alla 3 med tanke på våra rädslor. Bra att ha den boosten till nästa gång då jag får gå själv.

Sen bar det av till jobbet en sväng. Förlängde ett presentkort och visade upp Thilde. Stannade till vid Pipersglass och mumsade lite med. Sen drog vi till Ängbybadet och somliga solade och andra badade. Ni kan ju gissa vem som gjorde vad. Hahah! Skruttan har sovit mer eller mindre hela dagen, men ingen feber som tur är. Har testat med termometer nämligen. Nåt som jag verkligen måste leta efter är en bättre bikini, eller ja i alla fall överdelen då underdelen sitter helt ok. Tror mig veta att de 3 kilon jag har kvar till ursprungsvikt sitter i tuttarna ;) Men det går ju smidigt att amma på stranden, inte så mycket kläder i vägen. Hahah!

Jag vet inte vad det är med lilltjejen här numera. Men sova det passar sig inte. Ok, hon sover hela natten och halva förmiddagen så jag klagar inte på det utan det är sen under eftermiddagen som hon absolut inte kan tänka sig att ta sig en lur. Så istället gnälls det och konstras. Jag antar att det beror på att hon är inne i ett språng och att det kommer nåt bra utav detta. Men varje dag med lilla T är allt som oftast en fröjd!

Oh yes, fick henne precis att somna! Hoppas att det är för natten med! :)

En lite annorlunda midsommar har firats i år. I vanliga fall brukar vi hänga i Köping, men då familjen där vistas i Thailand så blev det lite svårt. Våra kattvakter är dåliga så vi kunde inte gärna dra till våra föräldrar heller, så det blev till att vara hemma bara. Men det har bara varit mysigt hitintills. Igår gick vi ner till sjöarna där det firades midsommar med stång, dans och folkdräkter. Hemma blev det sill och potatis, kladdkakebak och grillat kött. 2 filmer hann ses med. Tror inte att man kan begära så mycket mer. Thilde sov sig igenom hela dagen, man blir trött av att fira!

I torsdags när Martin kom hem så började han prata med lilltjejen och helt plötsligt så tjuter hon bara av skratt. Flera gånger bjöd hon på det! Behöver jag säga att vi var tårögda båda två efter det :)

Åh, denna vecka har jag verkligen nåt planerat varje dag, idag lyckades jag dessutom bli dubbelbokad men det slutade med att ingen kunde så här hemma sitter jag :) Har dock varit iväg till BVC för Thildes 2-månaders kontroll, då vi inte är hemma nästa vecka då den skulle ha varit. Allt såg fint ut och hon följer sin kurva tip top. Den sköterskan vi hade idag sa att jag skulle lugna mig lite med min oro för vikten i och med att hon faktiskt går upp och följer SIN kurva och ingen annans, samt att hon ligger fint på mittlinjen. Men det är ju samtidigt BVC som är de som spätt på min oro från början. Hos doktorn gick allt fint med, hon tyckte allt såg toppen ut. Men vi måste få henne att gilla att ligga med huvudet på vänster sida med. Men det är inte det lättaste vill jag lova, för så fort vi ändrar så flyttar hon tillbaka huvudet. Men vi får lösa det på nåt sätt. När jag gick hem la jag min sjal ivägen för henne så hon var tvungen att ha huvudet åt det hållet jag ville ;)

Imorrn kommer mina föräldrar hit för att se på min brors slututställning som de har med skolan. Så då blir det familjemys och sen på fredag bär det av till Järnbo för firande av Martins morbror. Hela helgen är därefter uppbokad och mamma har sett till att min vecka är uppbokad med, undrar hur jag ska hinna träffa alla? Men det löser sig!

Nu ska jag fortsätta att pula här hemma, inte det lättaste då Thilde vill vara med hela tiden. Men nu ser jag att hon somnat, tjoho!

Igår hade jag en tanke om att åka till Täby för att träffa två mammor, för att vara korrekt en mamma och en blivande mamma. Men jag gav upp tanken. Tur var nog det. För Martin hade glömt berätta för mig att hans mamma hade tänkt komma redan på dagen och inte på kvällen som jag trodde. Så det blev att umgås lite med svärmor så där en vanlig torsdag. Men det var bara trevligt :) Hon tog med sig Thilde ut på en promenad och då passade jag på att dammsuga, det som var kvar av min städning. Men det där är Martin i ett nötskal, ska man planera nåt med oss så är det bäst att ta det med mig så blir allt som det ska.

Idag har vi hunnit med ett besök på BVC, har ju fått gått en gång i veckan då hon inte växt till sig som hon ska. Men idag kom äntligen OK-stämpeln! Kändes så fantastiskt underbart och då har vi alltså till 90 % bara ammat. Så nästa vecka är det inget besök utan hon tyckte att det räckte att vi kommer när vi ska på vår 2-månaders kontroll den 1 juni.

När jag gick dit så var det en kvinna på cykel och en tant i permobil som hade mage att klaga på mig! Jag kollar mig alltid 100 gånger om när jag ska över en väg för jag vet att folk kör som galningar! Men när de kom och susade förbi mig så hör jag hur cykeltanten säger till den andra att det är så dåligt med mammor som inte ser sig för när de är ute i trafiken! Kärring! Jag var på väg att gapa efter henne men jag insåg hur lönlöst det skulle vara. Att de sedan bara drog rätt ut i gatan utan att se sig för det verkade inte bekomma dem...

Hann baka igår med så strax ska jag packa ihop oss och ta med oss godsakerna till Martins jobb så han får visa upp sin lilla prinsessa! Och jag vill så klart tacka hans fina arbetskollegor för de fina presenterna vi fick. Ska visa när jag kommer hem sen.

Nej, sessan har bajsat så det är bara att göra sin plikt!

Och nej, kärringen i rubriken är INTE min svärmor, för hon är alldeles underbar!

Åh, jag som hade hoppats på att denna dag skulle bli solig och fin! Men icke. Regnet öser ner emellanåt och detta gör att jag inte alls har nån lust att gå ut idag. Jag hoppas dock att solen kommer fram i eftermiddag så kanske man kan ta sig en tur då. Annars har jag ett hem som måste städas, är lite sugen på att baka, har en mängd avsnitt av olika serier att se och så kan jag ju mysa med min ängel också så klart. Hon ligger just nu i sitt babygym och pratar med pingvinerna. Har ingen aning om vad de pratar om för jag får visst inte vara med.

Vi har fått in helt underbara sovrutiner och jag hoppas verkligen att de fortsätter så. Vi ger det sista målet mat vid 23 och sen sover hon, hör och häpna fram till klockan 3-3.30 ibland kan klockan till och med visa på 4! Då byts det blöja och sen ges det käk, så beroende på när hon vaknat så sover vi vidare till en 8.30. Det är verkligen helt perfekt. Så jag antar att den här amningen ÄNTLIGEN fungerar som den ska! Får se på fredag då vi ska tillbaka till BVC och utvärdera veckan som gått.

Nej, nån börjar tycka att det är trist i gymmet. Antar att pingvinerna slutat prata ;)

Imorse var det dags för ett återbesök hos amningshjälpen. Var så fruktansvärt orolig för att ta mig dit då jag skulle åka ensam denna gång. För det första är det typ 100 år sedan jag körde bil själv då magen av förklarliga anledningar varit i vägen. Sen skulle jag alltså ensam köra med Thilde, men det visade sig vara lugnt på ditvägen då hon slocknade direkt, hem var det mindre skoj då hon höll låda hela vägen. Nästa projekt var parkeringen, då den nästan alltid är full och så var det idag med så jag fick ta mig in i helvetesgaraget. Men vet ni, jag klarade det galant! Hade till och med fem minuters marginal när jag väl satte mig i väntrummet! Helt galet! Så jag hann prata lite med nyblivna föräldrar och det var massa mys! När vi sedan kom in till tanten så hade hon bara gott att säga. Hon var grymt imponerad över vad vi lyckats med under dessa två veckor. Hon hade inte trott att det skulle ha gått så pass bra. Snacka om att jag var stolt när jag därifrån!

Sen var det dags för BVC. Kom iväg toksent då lillan tyckte att det var en smart idé att fylla hela blöjan precis när jag lagt ner henne i vagnen och var redo att gå. Tokfia! Så det var ju bara att byta i 180. När jag sen var ute i trapphuset kom barnmorskan som bor i huset och hon slutade aldrig att prata! Men hon vill ju bara väl och det är ju guld värt att ha henne i trapphuset :) Vi kom dock bara fem minuter försent. BVC är inte ett ställe Thilde gillar dock. Hon skriker som om hon måste göra sig hörd i hela Solna! Men här gick det inte riktigt lika bra. Längd och huvudomfång ser fint ut, där ligger hon lite över medelkurvan och det är ju fint. Men vikten kommer lite efter, på en vecka hade hon bara gått upp 90 gram och de ska ju gärna gå upp mellan 150-200 gram i veckan. Här ligger hon precis på medelkurvan. Sköterskan undrade om jag verkligen hade tillräckligt med mjölk och ja det kan man ju lugnt säga att jag har! Är ju som en annan mjölkossa! Så det blir till att fortsätta med amning, ersättning och pumpning. Jaja, allt för lillan :)

Men jag som varit så glad innan var inte alls lika glad när jag gick därifrån. Men nu ska jag släppa det och tänka positivt, för annars kommer detta inte att gå i alla fall.


Har lyckats få en någorlunda bra bild på bajsminen ;)

Och denna var bara så rolig och söt! Sötnöten! ♥

Vi har fått en liten tjej som ofast sover fyra timmar i sträck nattetid, vaknar för lite mat, sover vidare i kanske tre timmar och har man tur sover hon vidare efter nästa matstund. Inatt var det inte så. Hon vaknade halv fyra och vi matade och matade, vi böt blöja två gånger. Martin somnade och kvar var jag och Thilde, som VÄGRADE somna. Jag testade allt. Jag strök henne över pannan vilket alltid funkar annars, jag la henne på min mage men då klättrade hon hejvilt och rev mig överallt, jag gick tillslut upp med henne och la henne i vagnen och stod och drog den fram och tillbaka, skakade på den. Men helt utan resultat, där låg hon lika glatt som innan och jollrade. Suck. Tillslut lyfte jag upp henne och satte mig i soffan igen för att amma. Då minsann slocknade hon. Tackar för den. Klockan hade då hunnit bli halv sju och Martin skulle upp till jobbet. Men varför sova när man kan vara vaken? Jag vet, hon är superlik mig. Jag kunde inte heller sova när jag var liten för man kan ju missa nåt. Nyfiken i en strut.

Jag hoppas verkligen att denna natt blir bättre!


Dagens Thilde i alldeles för stora byxor. Inte mycket som passar på denna lilla dam...

När jag sover kan jag inte ha fötterna innanför täcket, då dör jag av värmeslag! Spelar ingen roll om det är mitt i smällkalla vintern eller en varm sommardag, de måste vara utanför! Under förlossningen tyckte en av undersköterskorna att jag skulle ha ett par strumpor på mig, aldrig i livet var mitt svar. När de kom och bäddade om mig med jämna mellanrum så fick Martin snabbt vara där för att dra ut mina fötter. Men i andra fall är jag en riktig fryslort som kan sitta med en filt runt mig när jag kollar på tv mitt i sommaren. Knasigt jag vet. Mina föräldrar berättar gärna och ofta om hur jag hade sån äcklig fotsvett när jag var bebis och ja jag antar att den värmen alltid har funnits. Därmed inte sagt att jag går runt med dyngsura fötter hela tiden. Men jag tror att jag helt enkelt reglerar värmen därifrån big time :)

Det roliga är när man tittar på Thilde när hon sover, för hur många gånger man än stoppar om de små fossingarna så är de lika snabbt utanför täcket. Så jag antar att hon är rätt lik mig där och jag borde kanske lyssna mer på vad hon vill där. Men nej, när jag känner att fötterna är kalla så måste jag bara stoppa in dem under täcket i tron om att hon fryser annars. Stackars Thilde!


Som sagt, fötterna utanför täcket


Så söt mitt lilla hjärtegull!

Jag tänkte att jag skulle lägga upp lite bilder på underverket :) Så här kommer hennes första veckor i livet i bilder.


Första bilden



En mycket trött mamma, efter 18 timmar förlossning

Underbart söt!

En trött bebis

Första besöket av farmor och farfar

Kolla in virveln! Hon kommer för alltid att "hata" sin fader för denna ;)

Hud mot hud är uppskattat

Thilde solar

Mera solning

Första träffen med morbror

En skelande bebis



Stolt mormor

En lika stolt morfar och så morbror

Mormodern kan inte släppa flickebarnet med blicken ;)



Första promenaden

Första badet hemma, som var SÅ uppskattat!

Fina vänner på besök :)

Utslagen Mami och lika utslagen Thilde

Kusinerna och farmor, som de längtat

Kusinen visar hur man tröstar ledsen bebis

Usch, imorse var det mycket hormoner igen. Det var ju dags för vårt besök på ortopeden med Thilde. Jag har våndats hela natten och på morgonen när jag vaknade och såg på min lilla tjej så brast det bara. Tanken på att hon eventuellt skulle behöva ha en stödskena i alldeles för många veckor blev för mycket. Att hon inte längre skulle vara min lilla bebis i sina små storlek 50 kläder kändes bara så fel. Att packa ner en body och byxor i vad som nu är två storlekar för stort fick tårarna att komma igen. Åh, stackars Martin! Men han tar det så bra hela tiden. Även fast han var lika nervös som mig så klappade han mig på kinden och höll om mig och sa att allt skulle bli bra :)

När vi kom dit så fick hon först genomgå ett ultralljud av bägge höfterna och hon klarade det så fint! Hon låg där still och sa inte ett ljud! Sen fick vi gå till ortopeden och där kollade de igenom höfterna både via bilderna som de fått och sen genom att känna på henne. Man märker verkligen att det är ett universitetssjukhus för det är studenter med på varje avdelning som får vara med och klämma och känna och sköterskorna och doktorerna tycker oftast att de är lite för försiktiga ;) eller att de drar lite för mycket och för länge. Men hur som helst så var allt fint med höften och hon slapp både skena och byxor som kunde ha varit ett alternativ. Däremot trodde doktorn att det kanske var nåt i muskelfästet som knakade men att det inte var nåt farligt. Skönt! En tung sten föll från mina axlar och i bilen hem föll några tårar till. Jäkla lipsill!

Sen var det dags för BVC på eftermiddagen. Där visade Thilde sitt temperament och det blev ingen angenäm stund. Dels hade hon gått upp på tok för lite för att sköterskan skulle vara nöjd så vi får komma tillbaka på fredag igen för ny vägning. Men nästan 2 centimeter längre hade hon blivit. Galet! Kommer bli en lång tjej detta då hon redan två veckor efter födseln ligger över sin kurva!

Trots att vi ammade innan vi lämnade BVC var det en helt galen tjej vi la ner i vagnen igen. Vi var tvungna att springa in på HM en sväng med då lilltjejen kräks som en galning och kläderna i hennes storlek inte räcker till här hemma och det var inte populärt. Varken för henne, oss eller alla andra runt omrking. Hon kan skrika högt! Kom nu på när jag sitter här att vi missade att köpe ett par byxor till. Suck. Använder vi storlek 56 läcker blöjorna då de inte sitter tillräckligt tight. Jaja, får boka alla tvättider som finns helt enkelt ;)