Välbesökt akutmottagning
Åh, alltså jag vet inte vad jag ska ta mig till snart! Vi skulle kunna skaffa klippkort på akuten, för idag var vi där igen. Så dumt alltsammans. Inatt vaknade vi som vanligt men det var inte som vanligt, Thilde var hostig och helt plötsligt så kunde hon inte andas. Martin fick ta över då jag fick en puls som slog i 180 minst! Då hade jag mycket lättare att tänka ut vad vi skulle göra. La henne framåt så att om det fanns nåt som ville komma ut så skulle det komma ut, men det blev snarar värre. La henne då i framstupa sidoläge, då kom kräkset. Stackars liten! Efter det var det bra. Hon kunde somnna om och efter en stund somnade jag med trots att jag inte trodde att det skulle gå.
När vi vaknade var allt som vanligt. Gick upp åt frukost. Allt som vanligt. Gick iväg på sista träffen med föräldragruppen på BVC där vi skulle få besök av en tandhygienist. Hon hostade några gånger där, men inte mer än en av de små kompisarna. Så allt kändes fortfarande som vanligt. Gick och köpte papper till julkorten, lite mat och gick sedan hem med en sovandes liten dam. Hemma fick hon lite käk, med betoning på lite för sen ville hon bara mysa. Lyckades få i mig själv lite mat och satte mig i soffan för mer mys. Tänkte att hon kunde få vila lite mer.
Då började nåt som inte är vanligt alls. Hon hostade och hostade och det började likna natten med andningen. Sen började hon tokkräkas. Kändes som att hela vardagsrumsgolvet var täckt, så var det ju inte men det var känslan jag hade. Försökte få tag i Martin då jag kände att det inte var nåt jag klarade av själv. En liten tjej som inte andades som hon skulle och som samtidigt hostade och kräktes. Men inget svar. Lyckades tillslut få tag i en vän som rådde mig att åka in till akuten snarast möjligt då hon genom telefonen tyckte att det lät som krupp.
Lyckades få med mig min snälla granne, vi är med i samma föräldragrupp och jag vet inte vad jag gjort utan henne! Var så skönt att ha nån med i bilen utifall nåt skulle hända. Blev hänvisade till den urakuta avdelningen återigen och liksom förra veckan var det fel. Så det var bara att knalla iväg till närakuten. Där fick vi vänta en stund, men inte överdrivet länge. Även här var jag glad att ha henne med. Inne hos doktorn gick allt bra med. Finns ju inte så mycket de kan göra för detta symptom, så vi fick en luftrörsvidgande medicin med oss hem och rådet om att öppna ett fönster och sitta vid, eller klä på oss och gå ut på balkongen eller ut på en promenad. Vet inte riktigt vilket som lockar mest om hon får ett anfall mitt i natten igen?
Ikväll har hon fått legat bredvid oss i soffan. Allt för att ha koll ifall hon får ett anfall igen. Medicinen verkar hjälpa lite i alla fall, så jag hoppas att hon får sova inatt. Men nu vill jag inte besöka akuten på ett tag igen tack!
När vi vaknade var allt som vanligt. Gick upp åt frukost. Allt som vanligt. Gick iväg på sista träffen med föräldragruppen på BVC där vi skulle få besök av en tandhygienist. Hon hostade några gånger där, men inte mer än en av de små kompisarna. Så allt kändes fortfarande som vanligt. Gick och köpte papper till julkorten, lite mat och gick sedan hem med en sovandes liten dam. Hemma fick hon lite käk, med betoning på lite för sen ville hon bara mysa. Lyckades få i mig själv lite mat och satte mig i soffan för mer mys. Tänkte att hon kunde få vila lite mer.
Då började nåt som inte är vanligt alls. Hon hostade och hostade och det började likna natten med andningen. Sen började hon tokkräkas. Kändes som att hela vardagsrumsgolvet var täckt, så var det ju inte men det var känslan jag hade. Försökte få tag i Martin då jag kände att det inte var nåt jag klarade av själv. En liten tjej som inte andades som hon skulle och som samtidigt hostade och kräktes. Men inget svar. Lyckades tillslut få tag i en vän som rådde mig att åka in till akuten snarast möjligt då hon genom telefonen tyckte att det lät som krupp.
Lyckades få med mig min snälla granne, vi är med i samma föräldragrupp och jag vet inte vad jag gjort utan henne! Var så skönt att ha nån med i bilen utifall nåt skulle hända. Blev hänvisade till den urakuta avdelningen återigen och liksom förra veckan var det fel. Så det var bara att knalla iväg till närakuten. Där fick vi vänta en stund, men inte överdrivet länge. Även här var jag glad att ha henne med. Inne hos doktorn gick allt bra med. Finns ju inte så mycket de kan göra för detta symptom, så vi fick en luftrörsvidgande medicin med oss hem och rådet om att öppna ett fönster och sitta vid, eller klä på oss och gå ut på balkongen eller ut på en promenad. Vet inte riktigt vilket som lockar mest om hon får ett anfall mitt i natten igen?
Ikväll har hon fått legat bredvid oss i soffan. Allt för att ha koll ifall hon får ett anfall igen. Medicinen verkar hjälpa lite i alla fall, så jag hoppas att hon får sova inatt. Men nu vill jag inte besöka akuten på ett tag igen tack!
