kirsten

Idag skulle vi iväg och handla mat, då hela dagen blev upp och ner för den lilla damen så fick vi snällt vänta ut henne tills hon vaknade. Ska jag vara riktigt ärlig gick jag in i sovrummet och lät fötterna med avsikt hamna på alla plankor som knakar lite extra och vipps så hade hon vaknat minsann ;) Slängde i henne lite fruktmos och sen åkte vi iväg och hon kunde så fint få sova en stund till. Då klockan redan var lite sen för att handla en fredagkväll lät jag Martin köpa frimärken till julkorten och så gick jag in och började handla.

Mitt först stopp var bröddelen, jag tog först bröd till oss och sen skulle jag hitta nån bra formfranska då Thilde ska få börja bekanta sig med bröd tänkte jag. Då en tant ställt sin vagn i vägen för allt bröd så ställde jag min vagn bredvid hennes för att sedan gå fram till brödet och plocka upp det därifrån, allt blir ju lättare utan den där kundvagnen liksom. I vagnen sussade Thilde fint i sitt babyskydd. Då det bröd jag bestämde mig för naturligtvis låg längst ned på hyllan så böjde jag mig ner för att plocka upp det och när jag vänder mig om för att ta scannern som satt på kundvagnen så är vagnen borta! Kan ni tänka er min puls? Jag ser då vagnen rulla iväg en bit bort och jag börjar ju skrika på direkten och skulle absolut ha gått till anfall om det inte vore för att det var Martin som drog iväg med vagnen. Nog för att den dåren förtjänar en redig smäll, så kanske vettet trillar ner?

Han har bett om ursäkt och han sa ganska direkt att det inte var ett så roligt skämt trots allt. Får nästan ett psykbryt bara jag tänker på det. Det finns roliga skämt och sen finns det puckade skämt.

Men tänk om det skulle hänada på riktigt? Jag skulle inte tveka, jag skulle hoppa på idioten med detsamma! Martin kan nog vara glad att han slapp bli nedbrottad av mig i affären. Hädanefter kommer jag knyta fast vagnen i ett rep och sen runt mig själv om jag måste böja mig ner och inte har uppsikt över vagnen.