Mycket bättre!
Natten var helt ok. Hon vaknade mycket riktigt vid 2 och fick ett litet anfall, precis som läkaren sa. Det är tydligen vanligt att det sker vid 2-3 på natten. Men skillnaden nu var att det var mer som en vanlig hosta och inte med medföljande andningssvårigheter eller en massa kräks. Hon var så klart lite orolig men vi fick henne att somna om i alla fall. Hon vaknade lite senare igen, men då gav jag henne lite käk så somnade hon om nästan med detsamma. Så sov hon till klockan åtta då hon tyckte att det var dags att gå upp. Det gjorde vi också så klart.
Till frukost ville hon inte äta mer än en halv portion och det hör inte till vanligheterna direkt. Men man vet ju hur man är själv när man är dålig, aptit är ju inte det största man har direkt. Tänkte att hon kanske då skulle bli hungrig tidigare. Men vi somnade, ja jag fick snällt ligga bredvid då en riktig hostattack kom precis när hon somnat första gången och då vaknade hon så klart. Lyckades få henne att somna om i famnen och när jag la ner henne så höll hon krampaktigt i mitt långfinger så det var liksom bara att ligga där, men jag klagar inte! Det är bara mysigt! Hon sov till klockan 13, fattar inte för hon borde ju ha varit vrålhungrig redan vid 11. Men det var samma visa nu, hon åt maten men det fick jag liksom truga i henne och sen när hon skulle få äppel- och päronmoset så var det liksom stopp. Det kan jag säga är första gången det händer, för är det nåt hon gillar så är det just moset! Så, nej helt frisk är hon ju inte. Stackars liten! Men emellan allt detta så skrattar hon och busar och det känns ju skönt i alla fall.
Att ge henne medicin själv var verkligen inte det lättaste! Imorse tog jag sprutan och skulle liksom skjuta ner det i halsen på henne, det gick så där och en liten skvätt hamnade i haklappen. Till lunchen nu så fyllde jag sprutan men tryckte ut det på en sked, först gick det bra men när andra halvan skulle ut så fick jag en del på golvet. Hahah! Ikväll när Martin ska göra det själv så ska han nog ta doseringsskeden direkt ;)
Nu ska vi sätta oss och göra julkort, varför vara ute i god tid med nåt när man kan stressa in i det sista?
Till frukost ville hon inte äta mer än en halv portion och det hör inte till vanligheterna direkt. Men man vet ju hur man är själv när man är dålig, aptit är ju inte det största man har direkt. Tänkte att hon kanske då skulle bli hungrig tidigare. Men vi somnade, ja jag fick snällt ligga bredvid då en riktig hostattack kom precis när hon somnat första gången och då vaknade hon så klart. Lyckades få henne att somna om i famnen och när jag la ner henne så höll hon krampaktigt i mitt långfinger så det var liksom bara att ligga där, men jag klagar inte! Det är bara mysigt! Hon sov till klockan 13, fattar inte för hon borde ju ha varit vrålhungrig redan vid 11. Men det var samma visa nu, hon åt maten men det fick jag liksom truga i henne och sen när hon skulle få äppel- och päronmoset så var det liksom stopp. Det kan jag säga är första gången det händer, för är det nåt hon gillar så är det just moset! Så, nej helt frisk är hon ju inte. Stackars liten! Men emellan allt detta så skrattar hon och busar och det känns ju skönt i alla fall.
Att ge henne medicin själv var verkligen inte det lättaste! Imorse tog jag sprutan och skulle liksom skjuta ner det i halsen på henne, det gick så där och en liten skvätt hamnade i haklappen. Till lunchen nu så fyllde jag sprutan men tryckte ut det på en sked, först gick det bra men när andra halvan skulle ut så fick jag en del på golvet. Hahah! Ikväll när Martin ska göra det själv så ska han nog ta doseringsskeden direkt ;)
Nu ska vi sätta oss och göra julkort, varför vara ute i god tid med nåt när man kan stressa in i det sista?
