kirsten

Så har det snart gått ett dygn sen jag kom hem från Motala och årets Vättern runda. Tyvärr gick det inte vägen det här året heller. Blir så trött på min kropp och sättet den väljer att reagera på. Mitt ben la av, och då menar jag inte att det bara gjorde lite ont och att jag var trött eller rent utsagt helt slut. För det var jag inte, jag var så på för att fortsätta när vi lämnade Hjo, där vi slutade förra gången. Hade fått massage och allt kändes tip top, tills jag hoppade på cykeln igen. Då kände jag benet, det ville inte alls längre. Så mitt mål fick bli att ta mig till nästa depå. Många tårar och en hel del draghjälp av Martin så kom jag till Karlsborg, vilket gjorde att jag tog mig 21 mil detta år. Ynka 9 mil kvar, men jag vet att jag inte hade klarat det med mitt ben. Kom ju liksom knappt av min cykel i Karlsborg. Fick halta mig den dryga kilometern till bilen, där Martin mer eller mindre fick lyfta in mig i bilen...

Väl hemma kunde jag inte röra mig. Men tänkte att det nog skulle vara borta till idag. Men när jag vaknade imorse gjorde det fortfarande lika ont. Har suttit i soffan mest hela dagen och kollat på en massa inspelat skit. Och sen bar det av till Apoteket för att inhandla smärtstillande salvor. Nu kan jag nästan gå ordentligt, bara att hoppas att det fortsätter så.

Nästa år blir det en paus från detta tror jag, vi får se. Blir nog halvvättern i alla fall, alltså ca 15 mil. Det vet jag ju att jag klarar ;)