Min man, Martin Stenmarck
För lite drygt två veckor sedan var vi hemma hos Martins syster, innan de fick bebisen. Hans systerdotter på 3 år är ett stort fan av Martin Stenmarck, hon kör gärna enmansshower med Sjumilakliv och Gud nåde den som inte är med och lyssnar då! Hur som helst satt vi vuxna och pratade, lilltjejen satt och busade lite med mig och Martin satt med deras dator och fixade. Inget ovanligt när det gäller honom ;) Men som från ingenting så säger hon plötsligt:
E: Hörrudu Martin, jag måste bara få säga en sak.
Vi: Kollar upp lite...
E: Jo, alltså jag tycker faktiskt att du är lik Martin Stenmarck...
Jag är alltså tillsammans med en kopia av Martin Stenmarck, kan det bli så mycket bättre? Hehe, kanske inte lika kär i honom som lillstumpan, men fan killen är ju het. Tycker bara att det är så sött. Både hans syskondöttrar är helt betuttade i MIN man ;) Men det är jag som får med honom hem, haha. Ja, alltså jag menar alltså inte att Stenmarck är min, utan min Martin. Snurrigt värre...men så är det ;)
E: Hörrudu Martin, jag måste bara få säga en sak.
Vi: Kollar upp lite...
E: Jo, alltså jag tycker faktiskt att du är lik Martin Stenmarck...
Jag är alltså tillsammans med en kopia av Martin Stenmarck, kan det bli så mycket bättre? Hehe, kanske inte lika kär i honom som lillstumpan, men fan killen är ju het. Tycker bara att det är så sött. Både hans syskondöttrar är helt betuttade i MIN man ;) Men det är jag som får med honom hem, haha. Ja, alltså jag menar alltså inte att Stenmarck är min, utan min Martin. Snurrigt värre...men så är det ;)
