kirsten

Jag lever fortfarande! Var inte alls så farligt som jag trodde att det skulle vara, såg framför mig hur jag bara skulle ligga och skrika som en stucken gris. Men det var som att dra av ett plåster, lite ondare men själva känslan var den samma. Himla skönt att bara ligga där och bli omhändertagen. Är dock inte så nöjd med resultatet, men man får kanske ge de det några gånger så blir det kanske bättre. Nu inte sagt att det är nåt jag planerar. Måste hur som helst ändå packa med rakhyveln :) Borde faktiskt när jag tänker på det göra en packningslista. Så kan jag bocka av allt eftersom. Blir bra det.

Ska bara ta kortet till mitt ungdomspass. Tillhör faktiskt den kategorin ett litet tag till :) Ska även hinna med ett besök på nya lekhuset här i stan, tar med Martins systerdotter och förhoppningsvis Ida. Ser dock mörkt ut...ska även hinna fira Lisa som fyller 25 imorrn, fira min kusin som fyllt 30, fika med svärföräldrarna och svågern och svägerskan, äta middag hos mina päron, tvätta, visa Johanna runt i lägenheten och PACKA! Undrar hur jag ska hinna med allt?!

Mitt första steg borde vara att gå och lägga mig och det ska jag göra nu, adios!