Calle och Märta
Det är nåt knasigt med tiden här uppe i Stockholm. Svisch säger den bara, så har nästan en hel vecka passerat. Att hinna med det som måste göras på jobbet har jag redan börjat strunta i. För det är inte mänskligt att jobba i det tempot. Som tur är, är det lugnt på den individuella bokningen nu så de underbara personer jag jobbar med hjälper mig att lägga in namnlistor. Det roliga med detta är att de frågar mig hur de ska göra. Kan ni tänka er det? Jag, som endast varit där i lite drygt tre veckor nu. Ja, jag tycker det är komiskt. Från att ha kommit från ett ställe där alla kan allt, i princip i alla fall och sen komma hit där var och en har sin uppgift. Ja, det är roligt det. Börjar bli en hävert på det engelska språket i alla fall ;)
Idag har jag och Martin gjort en god gärning med. Vår granne fyllde 80 och det är ju inte varje dag man får fira nåt sånt, så vi tog vägen förbi hötorget och köpte en gigantisk blombukett. Åkte hemåt igen och plingade på. Har träffat denna man totalt 2 gånger sen vi flyttade in. Behöver jag säga att han blev chockad?! Han blev inte bara chockad, han blev rörd. Nästan så att man själv blev det. Det hade aldrig hänt så länge de bott där att en granne kommit med blommor bara så där. Så de bjöd in oss på te och tårta och världen fat med smaskigheter. Rundvisning fick vi med, skoj att se hur nån annan av lägenheterna ser ut. Så vi spenderade nästan 1,5 timme med dem. Nu har vi vänner här, Calle och Märta 80 respektive 75 år. Känns bra det. Kanske att det kan bli en till fika inom kort. Tänk att vi bott här i snart 2 veckor och har redan några som vill vakta vår lägenhet när vi är borta, vattna blommor och leka med kissarna.
Märta blev alldeles salig när jag nämnde att vi hade katter. Det är bra, för då kan jag vara lugn. :) Fanns även en annan dam som gärna hjälpte till med just katter här i trappen. Kan det bli bättre? Två damer i sina bästa år som fightas för att få ta hand om mina kissar? Hehe.
Idag har jag och Martin gjort en god gärning med. Vår granne fyllde 80 och det är ju inte varje dag man får fira nåt sånt, så vi tog vägen förbi hötorget och köpte en gigantisk blombukett. Åkte hemåt igen och plingade på. Har träffat denna man totalt 2 gånger sen vi flyttade in. Behöver jag säga att han blev chockad?! Han blev inte bara chockad, han blev rörd. Nästan så att man själv blev det. Det hade aldrig hänt så länge de bott där att en granne kommit med blommor bara så där. Så de bjöd in oss på te och tårta och världen fat med smaskigheter. Rundvisning fick vi med, skoj att se hur nån annan av lägenheterna ser ut. Så vi spenderade nästan 1,5 timme med dem. Nu har vi vänner här, Calle och Märta 80 respektive 75 år. Känns bra det. Kanske att det kan bli en till fika inom kort. Tänk att vi bott här i snart 2 veckor och har redan några som vill vakta vår lägenhet när vi är borta, vattna blommor och leka med kissarna.
Märta blev alldeles salig när jag nämnde att vi hade katter. Det är bra, för då kan jag vara lugn. :) Fanns även en annan dam som gärna hjälpte till med just katter här i trappen. Kan det bli bättre? Två damer i sina bästa år som fightas för att få ta hand om mina kissar? Hehe.
