kirsten

Sanna mina ord

Vad göra?

Publicerad 2008-07-11 22:46:15 i Allmänt,

Så har ytterliggare en vecka passerat. Fattar inte riktigt var tiden tar vägen? Jag fattar heller inte hur mycket man kan ha att göra på en bokning? Jag är van vid att göra allt själv. Här finns det minsann en avdelning för allt och alla har att göra hela tiden. Det är inte heller så att man sitter ensam och kukkilurar på sin avdelning utan man är ett antal personer. Frukosten består av 10-talet personer likaså med städ, i repan är de ungefär 3 personer varje dag och på det en receptionschef. På ekonomin sitter det 2 personer och kämpar och på min avdelning sitter vi 6 personer och på det en RM. Jag fattar det inte. Eller det gör jag visst det, men det känns himla knasigt. Men samtidigt är det skoj. Det känns härligt att se ruschen i repan när man går förbi och ser sina gäster som man bokat in. Man få en helt annan känlsa av vad en "riktig" rusch i en repa är när man ser detta.

Jag har alltid tyckt att det varit rusch i Örebro när vi haft fullt. Okej, okej, jag vet att det endast är 71 rum och det är svårt att jämföra det med ett storstads hotell där det är närmare 500 rum. Men tänk er de gäster som brukar vara där, när de kommer utomlands ifrån. Oftast är det ett sött litet par som kommer in med sin lilla voucher och vill veta vad som finns att göra i stan, var de ska parkera bilen osv. Mer kan de inte prata för det är de fraser de lärt sig. I storstan så är de en större grupp från samma bolag, bara det att de vill ha lite mer, de klagar lite mer och gör de inte själva det kan ni räkna med att deras reseledare gör det. Men det är kul. Jag tycker det är kul att se annat. Nog för att jag då och då saknar mitt gamla jobb. 

Idag har jag pratat med två kunder för första gången. Den ena var ny och minst lika osäker som mig, men det gick bra. Gjorde två bokningar, det tackar kassan för ;) Den andra var absolut inte ny och inte alls lika trevlig. Jag hade minsann sagt att allt var ok i ett mejl som jag skickade till henne klockan 11 lokal tid för henne, hon satt i Japan. Hm, hittade inget mejl som jag kunde ha skickat idag lokal tid för henne. Så jag gjorde min första överkoppling idag. Det är tur att jag inte sitter online på telefonen utan kan välja när jag vill ha samtal. För det går inte fort för mig att kolla upp saker i det där uråldriga systemet. Jag ber om att snarast möjligt få tillbaka Opera. Please! Men jädrar vad jag kommer bli duktig på engelska. Kommer inte att behöva ta nån kvällskurs här inte ;)

I förrgår var vi iväg till Kista, en galleria inte långt från oss. (Det var där vi var Ida) Hittade lite smått och gott. Dessutom stötte jag på en gammal kompis igen. Hon jobbade i en av affärerna och kom fram och sa att hon kände igen mig, först kopplade jag inte alls. Men sen såg jag att det var en tjej från gymnasiet som jag var i Polen tillsammans med. Detta kan ju bli riktigt skoj, kommer ju att kunna ta upp kontakten med typ alla gamla kompisar jag har ju. En fika på g med en annan tjej som jag umgicks med i högstadiet. Konstigt att alla samlats här. :)

Igår kom nya kylen och tänka sig, den funkar ;) Så nu kan vi handla på oss mjölk en gång i veckan istället för alla dagar. Himla skönt. Katterna börjar bo in sig de med. De saknar dock en del möbler som de tidigare sov på. Men det ska vi nog lyckas fixa. Ska ju till Örebro imorrn. Ska fört till lägenheten och plocka ur lite mer, blev ju en hel del saker kvar. Sen bär det av upp till Martins sommarstuga och där ska det firas födelsedag. Kan bli himla trevligt. Nog för att jag hellre skulle varit kvar här, men men. På söndag kommer Julia med familj, så då måste vi tillbaka till Sthlm. Himla flängande ;)

Aja, nej ska kanske ta och sova då. Har ju lyckats somna i soffan alla dagar denna vecka. Konstigt, när jag började 6.30 på hotellet förut kunde jag minsann vara vaken hur länge som helst. Men nu när jag börjar allt från 7.45 till 9.30 så somnar jag innan 22 alla dagar. Knasigt värre.

So long mina vänner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kirsten

Kirsten, eller Christine för den som vill är 30 år gammal och är inflyttad Stockholmare sen 4 år tillbaka. Bor här tillsammans med mitt livs kärlek Martin och vår dotter Thilde som kom till världen den 9 april 2011. Här får ni följa vårt liv, från bebisprat till allt annat som handlar om mig och det jag gillar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela