Förbjuden kärlek
Oj, tillbaka på jobbet efter ytterliggare en alldeles för kort helg. Förstår liksom inte riktigt var de tar vägen. Men så är det. I fredags var det meningen att det skulle vara födelsedagsfest, men så blev det inte och jag är nog rätt nöjd med det ändå eftersom det skulle bli utgång på lördagen med. Så då var vi bara hemma och gjorde nada.
Lördag betydde sovmorgon och det tog vi oss en. Sen var det handling som stod på schemat, inte så vidare värst roligt men det är sånt man måste göra för att kunna leva. Spatserade upp på stan för att lämna in en engångskamera som vi fotat fiskar med i Thailand. Pinsamt att den legat så länge, men så är det. Kollade upp datorer och handlade jordgubbar.
Lagade mat och fräschade till oss, sen var det dags för party. Lånat ut vår lägenhet till min bror som är hemma på besök för att han skulle kunna hålla till nånstans och då blir man ju liksom bjuden. En daiquiri senare och ett x antal drinkar hamnade vi på Frimis, dock efter cirkus en halvtimmes kö. Det är aldrig roligt att stå i kö, men det är snäppet värre när man är kissnödig! I vissa fall skulle jag inte ha några som helst problem med att vara kille en stund ;)
Hittade en del gamla vänner som jag inte träffat på år! Skällde lite för jag tycker att man ändå kan ha vett nog att svara på sms och så...jag vet dock anledningen till att han inte vill/kan höra av sig och det är jobbigt så att det gör ont i mig. Bättre kille finns inte, men han råkar vara kär i fel tjej, nämligen mig. Paniken man får av den känslan är enormt jobbig, när man sedan ser de ledsna hundögonen vill jag bara gråta. När man sedan får höra att han inte känner sig god nog åt mig så bara undrar jag vad felet är? Skulle jag vara fri och ledig så skulle jag finnas där, det vet han och det vet jag. Har många gånger sagt att i nästa liv är det du och jag. Men jag tror inte att det går in riktigt, för han vill det nu och inte sen.
När en människa är så pass onykter så är det ju inte heller så kul. Att se när nån desperat försöker få napp. Utan att lyckas för att man är just för onykter så är det ju inte det lättaste att få den personen att förstå att det är fel. När man vet att personen i fråga inte vill göra just på det viset. När personen sedan får panik när denne får veta att jag kommer att flytta så undrar jag bara varför har du inte hört av dig tidigare? Jag vill vara din vän, men mer går liksom inte. Du vet att jag har Martin och så kommer det att förbli.
Jag bara känner att det är tur att Martin är så tolerant. Trots att jag liksom aldrig kom ifrån den här killen så var allt han hade att säga, så länge det är mig du går hem med...♥
Lördag betydde sovmorgon och det tog vi oss en. Sen var det handling som stod på schemat, inte så vidare värst roligt men det är sånt man måste göra för att kunna leva. Spatserade upp på stan för att lämna in en engångskamera som vi fotat fiskar med i Thailand. Pinsamt att den legat så länge, men så är det. Kollade upp datorer och handlade jordgubbar.
Lagade mat och fräschade till oss, sen var det dags för party. Lånat ut vår lägenhet till min bror som är hemma på besök för att han skulle kunna hålla till nånstans och då blir man ju liksom bjuden. En daiquiri senare och ett x antal drinkar hamnade vi på Frimis, dock efter cirkus en halvtimmes kö. Det är aldrig roligt att stå i kö, men det är snäppet värre när man är kissnödig! I vissa fall skulle jag inte ha några som helst problem med att vara kille en stund ;)
Hittade en del gamla vänner som jag inte träffat på år! Skällde lite för jag tycker att man ändå kan ha vett nog att svara på sms och så...jag vet dock anledningen till att han inte vill/kan höra av sig och det är jobbigt så att det gör ont i mig. Bättre kille finns inte, men han råkar vara kär i fel tjej, nämligen mig. Paniken man får av den känslan är enormt jobbig, när man sedan ser de ledsna hundögonen vill jag bara gråta. När man sedan får höra att han inte känner sig god nog åt mig så bara undrar jag vad felet är? Skulle jag vara fri och ledig så skulle jag finnas där, det vet han och det vet jag. Har många gånger sagt att i nästa liv är det du och jag. Men jag tror inte att det går in riktigt, för han vill det nu och inte sen.
När en människa är så pass onykter så är det ju inte heller så kul. Att se när nån desperat försöker få napp. Utan att lyckas för att man är just för onykter så är det ju inte det lättaste att få den personen att förstå att det är fel. När man vet att personen i fråga inte vill göra just på det viset. När personen sedan får panik när denne får veta att jag kommer att flytta så undrar jag bara varför har du inte hört av dig tidigare? Jag vill vara din vän, men mer går liksom inte. Du vet att jag har Martin och så kommer det att förbli.
Jag bara känner att det är tur att Martin är så tolerant. Trots att jag liksom aldrig kom ifrån den här killen så var allt han hade att säga, så länge det är mig du går hem med...♥
