Åter till vardagen
Jahaja, nu har man vart hemma i ett par dagar. Behöver jag säga hur skönt det är att äntligen få sova i sin egna säng?! Mindre skoj att vara tillbaka på jobbet dock, men så känner man väl kanske alltid. Fast det borde verkligen inte behöva vara så. Det är ett som jag känt medan jag vart borta, och det är även nåt jag ska ta tag i inom den närmsta tiden. Kommer inte att bli skoj, men för att jag själv ska må bra så måste jag.
Något jag aldrig kommer att förstå med människor är att de är så idiotiska. Jag är en rödhårig tjej, med otroligt känslig hy. Kan inte ligga många timmar i solen utan att bränna mig sönder och samman, inte för att nån ska ligga i solen och steka sig på det viset då det bevisligen inte funkar för nån. Men hur som helst, jag vet inte av hur många jag mött både under resans gång och nu efteråt som verkligen klagar på att jag inte är något brun! Till saken hör att jag är brunare nu än jag varit efter nån annan resa. Men hur tänker man som vuxen? Jag bara undrar. Detta är nåt som sårar, faktiskt. Jag kan ju inte göra nåt åt att jag är född som den jag är eller hur. Det är inget heller som ligger i min natur att satsa på cancer innan jag fyllt 30. Så hur kan folk vara så dumma?
Inte åker jag 1000 mil för att endast ligga och pressa i solen heller! Jag vill väl även uppleva landet. Eller är det jag som missförstått hela grejen med det där att resa? Man ska alltså ligga på playan 24/7, eller vad? Åh, vilken upplevelse...Det finns ju en viss sanning i det som alla dykfirmor skriver för att locka backpackers, att man kallar sig resenär bara för att man flänger jorden runt, men jorden består av 70 % vatten och att man då borde upptäcka den undre världen med...
Ja, borta bra men hemma bäst. Så känns det just nu, trots detta planeras nästa resa för fullt ;)
Något jag aldrig kommer att förstå med människor är att de är så idiotiska. Jag är en rödhårig tjej, med otroligt känslig hy. Kan inte ligga många timmar i solen utan att bränna mig sönder och samman, inte för att nån ska ligga i solen och steka sig på det viset då det bevisligen inte funkar för nån. Men hur som helst, jag vet inte av hur många jag mött både under resans gång och nu efteråt som verkligen klagar på att jag inte är något brun! Till saken hör att jag är brunare nu än jag varit efter nån annan resa. Men hur tänker man som vuxen? Jag bara undrar. Detta är nåt som sårar, faktiskt. Jag kan ju inte göra nåt åt att jag är född som den jag är eller hur. Det är inget heller som ligger i min natur att satsa på cancer innan jag fyllt 30. Så hur kan folk vara så dumma?
Inte åker jag 1000 mil för att endast ligga och pressa i solen heller! Jag vill väl även uppleva landet. Eller är det jag som missförstått hela grejen med det där att resa? Man ska alltså ligga på playan 24/7, eller vad? Åh, vilken upplevelse...Det finns ju en viss sanning i det som alla dykfirmor skriver för att locka backpackers, att man kallar sig resenär bara för att man flänger jorden runt, men jorden består av 70 % vatten och att man då borde upptäcka den undre världen med...
Ja, borta bra men hemma bäst. Så känns det just nu, trots detta planeras nästa resa för fullt ;)
