kirsten

Sanna mina ord

Oväsen

Publicerad 2008-05-29 11:55:17 i Livet,

Ja, jag vet att det är ett tag sedan nu. Men jag har haft fullt upp, faktiskt. Alla dagar flyter ihop till en och ja jag minns knappt vad jag gjort om dagarna. Inte ett gott tecken, men så är det. I förra veckan besöktes i alla fall flertalet lägenheter, detta slutade med ett kontrakt och ytterliggare ett vunnet bud. Så i fredags hade vi två lägenheter, man tackar. Dock räcker inte riktigt miljonerna till som vi fått lånelöfte på till två lägenheter i storstan. Men vi är nöjda ändå. Hann även med en jobbintervju som jag fortfarande inväntar svar från. Spännande kan tyckas, själv vill jag bara ha ett avslut på allt. Vill veta hur var och när jag ska sluta där jag jobbar nu, att inget veta tycker jag inte alls om.

Kommer dock att kännas riktigt knasigt att inte gå till detta place varje dag. Men jag tror att det är dags att släppa taget nu. Inget kommer nånsin att förändras och då har liksom mina 3 år på universitetet varit förgäves och det vill jag ju inte.

I lördags var jag och Martin hemma hos Christine och Klas och kollade på melodifestivalen, om det var en festival för oss är ju svårt att säga. Men särskilt bra gick det ju faktiskt inte för oss, inget jag räknat med heller då jag aldrig varit ett fan av Charlotte Perrelli. Men det var ju trevligt att umgås i alla fall. Hem sent eller tidigt om man så vill kom vi med, cirka 4 på morgonen. Ujuj. I söndags letade vi kök för fulla muggar, har en hel del planer på hur vi vill göra och det är ju tur att vi är så eniga och lika i den här frågan. Annars skulle jag ju få som jag vill ändå förstås ;) Bio hann vi med också, snäll som jag är följde jag med Martin på nya Indiana Jones, inte min favoritgenre direkt. Nog för att jag gillar action och pang pang, men aliens ute i öknen jo jag tackar jag.

Nu har snart ytterliggare en vecka passerat och det är äntligen helg. Jag skulle kunna ha helg jämt faktiskt.

"Men, Andorra är inte det en kanariefågel?!"
"Öh, var har du fått det ifrån? Det är ett land..."
"Men vad heter fågeln då?"
"Menar du en kakadua?"
"Ja, just det, så heter den kanske ja. Men de röstar inget vidare ialla fall"

Christine i sitt esse (inte jag)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kirsten

Kirsten, eller Christine för den som vill är 30 år gammal och är inflyttad Stockholmare sen 4 år tillbaka. Bor här tillsammans med mitt livs kärlek Martin och vår dotter Thilde som kom till världen den 9 april 2011. Här får ni följa vårt liv, från bebisprat till allt annat som handlar om mig och det jag gillar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela