Segare än segast
Usch, jag hatar att jobba fredagkvällar. Just därför att det inte händer nåt. Alldeles för då ankomster och det är just fredag vilket betyder att de som bor de vill inte umgås med en uttråkad receptionist. Nej, jag vill ha mer fart och fläkt. Hellre en minut av lugn och ro. Alla tycker jag är knasig, men hur kul är det på en skala när allt man har att göra är att räkna sekunderna tills man får gå hem?
Men hittintills har det ändock gått rätt fort, har haft besök av en otrevlig tant, som kom in en extra gång för att berätta hur dålig jag var, en mamma med dotter som tjuvlånade toaletten utan att ens fråga om lov, men som tackade för lånet när de var färdiga. En stressad chef som höll på att missa sin buss bara för att fråga hur det går för mig med jobbsökandet. Han trodde säkerligen att jag skulle säga att jag inte hade nåt på g, därför fastnade han när jag sa att jag skulle iväg på onsdag. En rekryterare som höll på att missa sitt tåg hem till Stockholm för jag vet inte vilken gång i ordningen. Ja, det är knasigt men så är det.
Känns lite nervöst inför onsdag med, jag har verkligen noll koll på hur jag ska hitta dit. Jag vet ju var jag ska gå av och så, men sen är ju bara frågan när det är och om jag kommer att hitta sen när jag väl gått av. Vet dessutom inte vad jag ska ha på mig. Känns lite panikartat faktiskt. Dessutom är det ju världens röra hemma hos oss så det är ju inte lätt att se vad man kan matcha ihop heller. Aja, det löser sig. Jag ska väl inte få jobbet endast för att jag är snyggt klädd, är ju inte inom modebranschen jag jobbar heller. Men tänk om jag säger fel saker då? Kan man det? Jag ska erkänna för er att jag aldrig vart på nån intervju tidigare, jag har liksom bara hux flux stått med jobb och här har jag ju vart i 6 år, så ja, jag vet helt enkelt inte hur man gör.
Eller det vet jag visst det, men jag kan liksom inte räkna intervjun jag hade för det här jobbet för 2 år sedan, eller ja min tjänst eftersom jag vart anställd här i 6 år. Inte kan jag räkna min praktikintervju för 3 år sen heller för den mannen finner jag inga ord för hur knäpp han är. Men men, det ska nog gå bra. Och man ska faktiskt vara lite nervös, för annars är det ju inget märkvärdigt. Man ska känna ett litet pirr, för då vet man att det är nåt man vill ha.
Men hittintills har det ändock gått rätt fort, har haft besök av en otrevlig tant, som kom in en extra gång för att berätta hur dålig jag var, en mamma med dotter som tjuvlånade toaletten utan att ens fråga om lov, men som tackade för lånet när de var färdiga. En stressad chef som höll på att missa sin buss bara för att fråga hur det går för mig med jobbsökandet. Han trodde säkerligen att jag skulle säga att jag inte hade nåt på g, därför fastnade han när jag sa att jag skulle iväg på onsdag. En rekryterare som höll på att missa sitt tåg hem till Stockholm för jag vet inte vilken gång i ordningen. Ja, det är knasigt men så är det.
Känns lite nervöst inför onsdag med, jag har verkligen noll koll på hur jag ska hitta dit. Jag vet ju var jag ska gå av och så, men sen är ju bara frågan när det är och om jag kommer att hitta sen när jag väl gått av. Vet dessutom inte vad jag ska ha på mig. Känns lite panikartat faktiskt. Dessutom är det ju världens röra hemma hos oss så det är ju inte lätt att se vad man kan matcha ihop heller. Aja, det löser sig. Jag ska väl inte få jobbet endast för att jag är snyggt klädd, är ju inte inom modebranschen jag jobbar heller. Men tänk om jag säger fel saker då? Kan man det? Jag ska erkänna för er att jag aldrig vart på nån intervju tidigare, jag har liksom bara hux flux stått med jobb och här har jag ju vart i 6 år, så ja, jag vet helt enkelt inte hur man gör.
Eller det vet jag visst det, men jag kan liksom inte räkna intervjun jag hade för det här jobbet för 2 år sedan, eller ja min tjänst eftersom jag vart anställd här i 6 år. Inte kan jag räkna min praktikintervju för 3 år sen heller för den mannen finner jag inga ord för hur knäpp han är. Men men, det ska nog gå bra. Och man ska faktiskt vara lite nervös, för annars är det ju inget märkvärdigt. Man ska känna ett litet pirr, för då vet man att det är nåt man vill ha.
