Bekräftelse
Har jobbat här i Stockholm i 3 månader nu. Var tog den tiden vägen egentligen? Känner mig mer och mer som en i gänget och inte som någon rookie längre. Känns himla skönt. Sen är det absolut inte min tanke att stanna som bokare för alltid, men det är ett himla bra sätt att lära känna Stockholm. Ett bra mellanspel helt enkelt, även ett sätt för mig att visa vad jag går för. Som det ser ut just nu kommer det att bli en riktigt tuff höst och då är ännu mera värt att man kan stå pall när det krisar. Man måste ju helt enkelt börja någonstans :) Och har man bra arbetskolleger under tiden så är det en extra bra bonus, eller vad säger ni?
Igår när jag stängde var det bara jag och han som anställde mig kvar. Han körde då 20 frågor på mig :) Men det är bra, då visar han att han är intresserad och att han bryr sig. Han frågade om jag trivdes här i Stockholm, om jag saknade Örebro, min familj med mera. Dessvärre blev det ingen längre pratstund då telefonen så klart ringde. Han avslutade då det hela med att han ville framföra att han är väldigt nöjd med min arbetsinsats och att han tyckte att det var kul att jah blivit en i deras gäng. Kan säga att jag levde på de orden resten av mitt pass, även idag värmer de orden. Det är nåt man som chef ska ta till sig och förankra på sin arbetsplats. För genom att peppa sin personal får man fram bättre resultat. Jag menar människan är ju som ett barn, man griper efter minsta uppmärksamhet man kan få och njuter av att vara omtyckt och få beröm för det man gör. Då vet man ju att man gör nåt som är rätt och man fortsätter att göra det också.
Annars då? Har äntligen lyckats friskna till. Eller ja, nästan i alla fall. Jag hostar fortfarande, men att inte vara helt vimmelkantig är för mig att vara frisk. Lite hosta och muntorrhet kan jag leva med. Trots att det är VÄLDIGT drygt och inte alls så skoj när man pratar i telefon med en gäst och man helt plötsligt inte får fram ett ord för att det är helt torrt. Haha. I går pratade jag med en kvinna och jag fick en nysattack, var tvungen att trycka på mute och jag hör henne sitta och ropa hallå. Heheh. Ursäktade mig ju givetvis och hon började gapskratta när jag berättade vad som hänt. Hon brukade ha precis samma problem. ;)
I helgen är det dax för dop, nummer 6 på 6 år. Inte illa pinkat. Jag kan snart psalmbokens barnvisor ;) Men det är fint med dop. Kul att träffa tjocka släkten med. Dock inte min släkt, utan Martins. Så indirekt blir det ju min med, hehe. Ska bli spännande att se vad de tycker om presenten, kan inte säga för mycket, men jag har varit väldigt delaktig i den. Får visa bild efter lördag helt enkelt. =0)
På söndag ska jag äntligen börja träna igen. Jag skiter i om jag hostar, det sitter ju inte direkt i halsen längre. Jag måste börja träna, det bara är så. Beach 2009 ska bli nåt alldeles speciellt. Jag har bestämt mig för det big time! Blir bra detta. Har ju mycket att träna för nu. Vättern tredje gången gillt ;) Tjejmilen och Lidingöloppet. Jepp, nu kör vi!
Igår när jag stängde var det bara jag och han som anställde mig kvar. Han körde då 20 frågor på mig :) Men det är bra, då visar han att han är intresserad och att han bryr sig. Han frågade om jag trivdes här i Stockholm, om jag saknade Örebro, min familj med mera. Dessvärre blev det ingen längre pratstund då telefonen så klart ringde. Han avslutade då det hela med att han ville framföra att han är väldigt nöjd med min arbetsinsats och att han tyckte att det var kul att jah blivit en i deras gäng. Kan säga att jag levde på de orden resten av mitt pass, även idag värmer de orden. Det är nåt man som chef ska ta till sig och förankra på sin arbetsplats. För genom att peppa sin personal får man fram bättre resultat. Jag menar människan är ju som ett barn, man griper efter minsta uppmärksamhet man kan få och njuter av att vara omtyckt och få beröm för det man gör. Då vet man ju att man gör nåt som är rätt och man fortsätter att göra det också.
Annars då? Har äntligen lyckats friskna till. Eller ja, nästan i alla fall. Jag hostar fortfarande, men att inte vara helt vimmelkantig är för mig att vara frisk. Lite hosta och muntorrhet kan jag leva med. Trots att det är VÄLDIGT drygt och inte alls så skoj när man pratar i telefon med en gäst och man helt plötsligt inte får fram ett ord för att det är helt torrt. Haha. I går pratade jag med en kvinna och jag fick en nysattack, var tvungen att trycka på mute och jag hör henne sitta och ropa hallå. Heheh. Ursäktade mig ju givetvis och hon började gapskratta när jag berättade vad som hänt. Hon brukade ha precis samma problem. ;)
I helgen är det dax för dop, nummer 6 på 6 år. Inte illa pinkat. Jag kan snart psalmbokens barnvisor ;) Men det är fint med dop. Kul att träffa tjocka släkten med. Dock inte min släkt, utan Martins. Så indirekt blir det ju min med, hehe. Ska bli spännande att se vad de tycker om presenten, kan inte säga för mycket, men jag har varit väldigt delaktig i den. Får visa bild efter lördag helt enkelt. =0)
På söndag ska jag äntligen börja träna igen. Jag skiter i om jag hostar, det sitter ju inte direkt i halsen längre. Jag måste börja träna, det bara är så. Beach 2009 ska bli nåt alldeles speciellt. Jag har bestämt mig för det big time! Blir bra detta. Har ju mycket att träna för nu. Vättern tredje gången gillt ;) Tjejmilen och Lidingöloppet. Jepp, nu kör vi!
