Premiär
Igår gick mitt SL-kort ut och jag har för tillfället inga planer på att förlänga det. Martin fick lyfta upp min cykel igår då de bygger om här och har sprängt bort sten precis utanför cykelrummet. Den som sett min cykel förstår varför jag inte gjorde det själv. Den är alldeles för tung. Så nu får den sitta fast i ett räcke till partyrummet i huset bredvid då vi inte har några cykelställ heller för tillfället. Så idag var det premiär med cykeln till jobbet. Så himla skönt! Okej det är en och en annan uppförsbacke, både dit och hem så man ser ut som om man skulle ha sprungit ett marathonlopp eller så när man kommer fram. Men om några veckor är nog inte de backarna nåt att bråka om.
Det jag funderar mest på är alla människor som inte har hjälm, men som ändå inte följer en endaste regel, cyklar mot rött, cyklar på fel sida med mera. Fattar det inte. Nån som kan förklara? Har de en dödsönskan kanske? Visst, det är inte skitsexigt med hjälm, men själv hade jag tänkt att leva bra många år till. Men jag saknar faktiskt min racer. Det är bra mycket lättare att ta sig fram med den, går lite fortare, men nej tack för att sitta fast med fötterna inne i stan. Det var det där med att leva ett tag till.
Men jag hittade i alla fall och det är ju alltid nåt. Kanske kan hitta en bättre väg imorrn. Vi får se. Tyckte att Martin kunde åka hem med mig idag, men det funkar inte då han har flex och det har inte jag. Så jag frår väl ta en tur själv helt enkelt. Men bra att få denna extra träning varje dag. Varje kilometer är viktig nu. Den 9 maj, alltså nästa lördag går första loppet. Spännande! Och igår anmälde jag mig till Vårruset. Får se hur det kommer att gå. Mina knän är ju inte funtade som alla andras.
