Förbannde frisör
Idag var jag och fixade till mitt trista vinterhår. 3 timmar cirkus tog det. Höll på att dö av träsmaken jag fick i rumpan. Stel i nacken blev jag så som han vände och vred på mitt huvud. Sönderångad blev jag med. Ja jisses. Det slingades i cirka en och en halv timme och sedan tvättades det ur och sen i med en intensivtoning och så i med massa annat kolijoks. Sen klipptes det och ja där slutade jag att vara nöjd. Färgen blev kanon. Nästan precis som jag ville ha den. Men när det gäller klippningen är jag tveksam. Skulle gärna ha kapat lite till men det vågade han visst inte, trots att han kommenterade att det var VÄLDIGT slitet. Ja, det tror jag det har inte klippt mig sen i juni förra året.
Så den frisyren jag var mindre nöjd med då finns alltså fortfarande kvar, fast bara lite mer uppklippt. När han skulle klippa luggen sa jag att han skulle klippa den kortare än vad han tyckte. Den växer som ogräs och det är mindre skoj att behöva gå dit för att klippa luggen titt som tätt. Jaja, svarade han. Han fattade inte alls vad jag sa vissa gånger kanske ska tilläggas. Naturligtvis blev den för lång...som vanligt. För när det kommer till det där med hår så lyssnar de helst på det de själva vill skapa. Idioter. Aja, när jag kom hem drog jag fram både en stor sax och en nagelsax. Så här har jag fixat det själv. Martin undrade vad jag höll på med när han kom hem. Tyckte jag var knasig som inte gick tillbaka och klagade när jag betalat dyra pengar för en klippning. Men hur stor är chansen att han skulle fatta då?
En annan sak jag alltid irriterar mig så fruktansvärt över är att de alltid ska vika in mitt hår så det blir böjt och sen tupera det lite. Fattar inte?! Det är alltid samma visa. Så får man halvt skämmas ihjäl för att man ser ut som en gammal tant. Tycker de att jag ser ut i att passa i den knasiga frisyren? Trött blir jag.